- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 24, årgång 1885 /
173

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vid Pultava

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Vid Pultava.


Reseminne, upptecknadt för Sv. Fam.-Journ. af Claes Lagergren.

"Res öfver Kief! Kom med till Kief!" uppmanade
mig de reskamrater, som jag händelsevis hade fått
under min vistelse i Moskwa och som skulle samma
väg, som jag, ned till Odessa.

"Nej, jag reser öfver Pultava", svarade jag.

"Men den vägen är mycket längre. Ni förlorar mer än
tjugofyra timmar, och Pultava är ingenting att se, under det
att Kief...!"

"För öfrigt", invände en annan, "får ni byta om tåg
oupphörligt från Pultava ned till Odessa, och det är en stor
olägenhet för den, som ej kan språket, under det att tåget
från Kief går direkt på Odessa."

"Kief" sade en rysk officer, "är Rysslands gladaste och
vackraste stad och från historisk synpunkt näst Moskwa den
intressantaste. Kief blef efter Nowgorod ryska väldets
hufvudstad; det var der, som Wladimir lät döpa sig –."

Oaktadt allt detta, som var fullkomligt sannt, blef jag
dock min föresats trogen. Alltsedan jag lemnat Petersburg
hade Pultava varit min längtans mål och allt som jag öfverför
de ändlösa ryska ödemarkerna hade denna min längtan
ökats. Allt öfvertalande blef följaktligen fåfängt. I Charkof
sade jag reskamraterna farväl och fortsatte färden ensam till
Pultava.

Det var redan mörkt, när jag kom fram, så att mitt
spejande öga upptäckte ingenting. I ett af dessa små,
obeqväma ryska fordon, som de kalla drojkie, for jag upp till
staden, som ligger på en höjd omkring en fjerdingsväg ifrån
stationen.

Tack vare en rysk officer, som talade tyska, kunde jag
göra mig förstådd på Hôtel d’Europé, der jag tog in, fick
rum, supé och vagn beställd, för att påföljande dag besöka
slagfältet.

Det finnes icke i hela Ryssland, från Hvita till Svarta
hafvet, ett hotell eller en restauration utan musik. Den
utföres vanligast af en slags kolossal speldosa i form af ett
skåp, hvars mekanik, sedan den blifvit uppdragen, i flera
timmar underhåller de spisande med alla möjliga bullrande
melodier.

Jag satt ensam vid min vildfågel i den stora källarsalen.
Ljusen brunno dåsiga i sina metallstakar, och musikskåpet
dunkade och brummade. Jag vet ej huru länge jag satt; –
tankarna hade dragit mig bort från källarsalen och musiken,
de hade fört mig väl för hundrade gången tillbaka till den
28 Juni 1709; de hade letat sig hem till fosterlandet öfver
Krasnokutsk, Weprik, Lisna, Malatize och Holofsin; det var
ej svårt att hitta vägen; öfver allt var det godt om blodspår,
stympade kroppar och brutna vapen, liggande här och der
i hopar, här och der tunnströdda, allteftersom de svenska
krigarna träffats af ryska kulor eller ryska kölden och fallit
för fosterlandet!

Och så voro tankarna åter i Pultava, och jag såg svenska
hären den sista natten före slaget. –

"Tropparna, som i skymningen anryckt mot morgondagens
slagfält, fingo befallning hålla sig i ordning och rytteriet
att hafva hästarna sadlade. Derpå lät konungen ånyo
förbinda sin sårade fot, hvarpå han med värja i hand lät

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 15:34:15 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1885/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free