- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 24, årgång 1885 /
176

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kappsäcken - Burseryds gamla kyrklocka

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Vid slutet af terminen fick Kappsäcken D
i latinet. Fadern, förgrymmad, gick till lektor
Flodberg för att klaga.

»Han har visst icke förtjenat så mycket som D en
gång», sade denne snäsigt. »Funnes det en sämre
betygsbeteckning, så hade han fått den, var viss
derpå.»

»Sakta, sakta, herr lektor! Vi va* ju också
skolkamrater en gång och aldrig va’ju vi nå’ra
genier (svenskt uttal!) häller, men lika väl ha’
vi ju blifvit dugtiga karlar, bägge två,» utbrast
grosshandlaren, blåsande ut sina feta kinder.

Lektorn visade honom på dörren, men pappa Ticker hade
nog rätt ändå.

Ty i denna »Kappsäck» hafva sedan under tidens
lopp trillat mycket penningar, och han är nu så
packad med anseende för klokhet och kunskaper och
välgörenhet och inflytande och familjelycka och
medborgerligt förtroende, med mera, hvarpå ligger en
generalkonsulsfullmakt och deröfver en massa ordnar,
att den stackars Erik Lundbom skulle spärra upp sina
allvarsamma ögon af den mest pyramidala förvåning,
såvida denne anspråkslöse man någonsin finge nys
derom. Kanske får han det genom dessa rader och
derigenom lär sig att brist på godt hufvud icke lägger
synnerliga hinder i vägen för den, som blifvit född
med guldsked i mun.

Burseryds gamla kyrklocka.



Ringklockan har anor, som gå så långt tillbaka
i tiden, att vi hvarken känna, när hon först kom
i bruk eller hvilket folk vi hafva att tacka för
hennes uppfinning. Redan mycket tidigt fanns hon
hos egypterna och genom dem torde greker och romare
lärt känna hennes bruk. Det är dock först sedan
kristendomen blifvit en erkänd religion, som hon fått
sin nuvarande plats i templets tjenst, det vill säga
blifvit ett redskap för att angifva guds-tjenstens
början och för att kalla de troende till gemensam
bön.

Under kejsar Konstantins tid brukades för detta
ändamål ett slags instrument af trä, på hvilket man
slog med en hammare af samma ämne; men snart nog fick
detta lemna rum för små handklockor af metall, kallade
tintinnabulse, med hvilka presten sammankallade sina
åhörare, och redan under sjette århundradet uppträda
kyrkklockorna under sin nuvarande storlek och form
öfver nästan hela det då kristna Europa.

De äldsta klockorna gjordes af smidd järnplåt,
hvars kanter lades öfver hvarandra och hop-nitades
med spikar. Mot slutet af åttonde århundradet hade
man lärt sig att gjuta dem, till en början af koppar,
någon gång helt och hållet af silfver och slutligen,
såsom nu, af malm. Den äldsta gjutna och dagtecknade
klocka, man känner, finnes i Frankrike och bär årtalet
1159.

Burseryds kyrkklocka. Afteckna*.! för
Sv. Fam.-.Tourn. af P. l

Inskriften å Burseryds kyrkklocka.

I Skandinavien är kyrkklockan så godt som årsbarn
med kristendomen och namnes ej sällan i våra gamla
sagor och sägner. I konungasagorna omtalas klockan
Glöd i Nidaros samt den stora klockan i Tingvalla,
som var en gåfva af konung Olof Haraldsson, och vår
allmoges berättelser om jättarnas och trollens harm
öfver »den hvita bjellerkon» visa tydligen, fastän med
traditionens poetiska språk, på klockornas bruk hos
oss under en tid, då åsatrons anhängare och kristna
bodde om hvarandra.

Sveriges äldsta kyrkklocka med årtal hänger i
Saleby kyrka i Vestergötland och är, enligt en å
henne anbragt runinskrift, gjuten år 1228, alltså
ej mycket yngre, än deri ofvan såsom Europas äldsta
klocka omtalade. Närmast

henne i ålder kommer den här afbildade från Burseryds
kyrka i Småland. Bedan hennes grofva gjutning,
ovanliga form och

de djupa märken, kläppen gjort i hennes brädd, antyda
hvar för sig hög ålder, men tydligare blifver detta
språk genom en kring klockans nedre tredjedel löpande
runinskrift, hvilken åter-gifves här nedan.*

Denna inskrift är i många hänseenden af stort
intresse. Hon är tydligen ett minne af en
öfvergångstid i vår odlingshistoria, då en gammal
kultur måste vika eller gå upp i en ny tids. Ännu
användas runorna, men de hafva undergått åtskilliga
förändringar, och en del nya typer, okända i den
ursprungliga runserien, hafva kommit till, här
för att kunna återgifva ett främmande språks olika
ljudbeteckningar. Detta jämte den omständigheten,
att inskriften måste läsas från höger åt vänster samt
upp och nedvänd, gör henne tämligen svårläst och har
gifvit anledning till olika tolkningar. I inliannatimn
för incarnatimis, domini för domini och ak för faee,
hafva vi måhända ett prof på medeltidsuttalet af latin
härstädes. Klockorna gjötos, såsom bekant, ofta der,
hvarest de sedan upphängdes. Hvem eller hvad Bero
varit, veta vi icke. Han har icke annanstädes lemnat
något för oss kändt spår af sin verksamhet. Att
han varit en skandinav, framgår tydligt dels deraf,
att han kände runorna, och dels af hans namn Bero,
vårt gamla latinsk drägt. Utom af nyss

mansnamn Björn, här klädt i

återgifna inskrift prydes klockan nedtill af fyra
s. k. spanska eller S:t Jakobs kors och upptill af
tvänne zigzaglinier, som skära hvarandra.

Klockan har ingen annan historia, än den hon sjelf
sålunda kan berätta. Ej ens den eljest ganska
vanliga sägnen om jättars och trolls försök att
tysta den förhatliga »ping-lan» upprepas här. Vi
veta blott, att hon under mer än sex och ett halft
århundraden troget skött sin tjenst och delat ljuft
och ledt med de goda burserydsboarna, en trohet,
som de vetat uppskatta på sitt sätt, då de, oaktadt
ganska fördelaktiga anbud från antiqvitetsakademien,
icke velat göra sig af med sin gamla trotjenarinna.
P. V.

På svenska: Är efter Herrens menniskoblifvande 1238
gjordes denna klocka. Bero skref (inskriften).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 15:34:15 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1885/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free