- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 24, årgång 1885 /
178

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyaste sättmaskinen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Nyaste sättmaskinen.


(Se föregående sida.)

En svensk uppfinning, som den senaste tiden låtit
mycket tala om sig i verlden, och detta icke endast
inom derför särskildt intresserade kretsar, är
ingeniör Alex. Lagermans sättmaskin. Ehuru denna redan
varit afbildad och beskrifven i ett par facktidningar,
tro vi oss dock göra våra läsare ett nöje, då vi
nu visa dem, huru denna märkliga maskin ser ut och
beledsaga afbildningen med några förklarande ord.

Många med mekanikens hjälpmedel förtrogna män
hafva sedan länge arbetat på konstruerandet af en
sättmaskin, som kunde underlätta det dels mycket
tidsödande, dels särdeles ansträngande handarbetet med
hopplockande af de lösa typer, som bilda textraderna
i de tryckta skrifterna. En tillfredsställande lösning
af detta problem skulle vara af genomgripande vigt för
boktryckerirörelsen. Åtskilliga sättmaskiner hafva,
ehuru ofullständiga, länge varit i bruk, i synnerhet
i de stora europeiska tidningssätterierna.

De flesta af våra läsare känna väl, att hvarje bokstaf
är gjuten för sig och måste ur kasten plockas, stycke
för stycke, och ställas på sin plats i vinkelhaken,
som sättaren håller i ena handen och som bestämmer
radernas längd. Hvilken beundransvärd flinkhet lång
öfning än gifver, är det likväl klart, att detta
arbete måste vara tidsödande och följaktligen äfven
dyrt. En öfvad sättare, sysselsatt med vanlig slät
boksättning, hinner på detta sätt hopplocka tolf- till
femtonhundra typer eller bokstäfver i timmen. Med
några siffror kan man klargöra kraftansträngningen
och karaktären af detta arbete. Om man håller sig
vid antalet 1,500 typer i timmen och antager att
medelafståndet mellan kastens fack och vinkelhaken
är en och en half fot, hvilket icke är för mycket
tilltaget, så öfverfar sättarens högra hand
vid hemtandet af typerna och deras placering i
vinkelhaken tretusen gånger i timmen detta afstånd,
hvilket på dagen, med tio timmars arbetstid, gör
en sammanlaggd längd af fyrtiofemtusen fot eller
en och en qvarts svensk mil. En i sanning ansenlig
motion för den arbetande armen! Derunder medhinner
sättaren likväl ej mer än – med femtio typer på
raden – trehundra rader eller omkring åtta vanliga
boksidor. Den af ingeniör Lagerman konstruerade
sättmaskinen, som nu är ute på en förevisningsresa
i Gamla, för att sedan gå öfver Atlanten till Nya
verlden, kan, efter de senaste förbättringarna och
skött af en person, ledigt sätta sextusen typer i
timmen och afjämna (sluta ut) raderna; under en
kort stund kan med den sättas fyra till fem rader à
fyrtioåtta typer i minuten.

Ehuru vi väl veta, att flertalet af våra läsare icke
hafva närmare bekantskap med boktryckeriet och dess
detaljer, meddela vi dock i sammandrag efter Nordisk
Typograf-Tidning följande beskrifning af maskinen:


Maskinen består af en ram, uppburen af tvänne
fötter. I denna ram är inhyfladt spår, hvari
typrännorna A hafva sitt fäste. Genom tvänne trampor H
och H1 kan balanshjulet G sättas i rotation. Medelst
snörutvexling arbetar detta hjul på det mindre
hjulet G1 för att drifva afläggningsmekanismen. Ett
dylikt hjul längre ned, men ej synligt på teckningen,
drifver sättningsmekanismen.

D är en för hand åt sidorna flyttbar gripmekanism
för afläggandet af typerna i maskinens rännor.

D1 är en stång med fördjupningar, hvari tre stycken,
vid gripmekanismen fästade, uppåt och nedåt rörliga,
fingerhylsor kunna, en i sender, nedfalla och gifva
mekanismen ett fast och bestämdt läge. Det är tre
gånger så stort afstånd mellan dessa fördjupningar som
emellan typrännorna, och hylsornas afstånd sins
emellan är så afpassadt, att när den första
nedtryckes i en fördjupning, stannar gripmekanismens
typränna midt för en af maskinens fasta rännor; när
den andra hylsan nedtryckes i samma fördjupning,
stannar mekanismens ränna midt för en annan af de
fasta rännorna, och när den tredje hylsan nedtryckes i
samma fördjupning, stannar typrännan midt för ännu en
annan af maskinens rännor. Samma fördjupning tjenstgör
således för j:re o olika rännor, hvars bokstäfver stå
tecknade under hvarandra på stången D1. Den öfversta
bokstafven betecknar den ränna, som passar när hylsan
längst till venster ned-



tryckes; den mellersta bokstafven passar för
mellersta hylsan och den nedersta bokstafven för
hylsan längst till höger.

Afståndet emellan hylsorna och typrännan är kort,
på det att afläggaren må beqvämt kunna läsa raden
under afläggning.

E är en gripmekanism, lik den nyss beskrifna, ined
fingerhylsor för att taga typerna ur maskinens rännor
och sätta dem i rad. På denna mekanism är afståndet
mellan fingerhylsorna och typrännan stort, på det
att sättaren utan hinder må kunna gripa typer ur de
rännor som äro midt framför afläggaren.

E1 är en stång med fördjupningar af samma beskaffenhet
som D1.

B är kolumnen som skall afläggas.

C är det så kallade skeppet, hvari de satta raderna
samlas till en ny kolumn.

F är en liten kast för sällan förekommande typer,
för hvilka inga rännor finnas.

Snörskifvans G1 axel har spärrtänder, hvari
en spärrhake kan ingripa och blifva kringförd
ett enda hvarf. Denna rörelse verkar på en vef,
som förer plåtskifvan 7> nedåt; med denna plåt
följer gripmekanismens (D) ränna, hvars nedre
ände nedskjuter typerna i någon af maskinens fasta
rännor; medan den ett ögpnblickQstannar i detta läge,
svänges en hake, fästad vid gripmekanismen, åt sidan,
hvarigenom den understa typen på tvären utskjutes ur
afläggningsmekanismen in i någon af maskinrännorna. En
liten slid med fjeder nedskjuter typerna i raden.

Gripmekanismen för sättning arbetar^ efter precis
samma idé. Genom en spärrhakes infallande i tänder
på en roterande axel kring-vrides en vef ett hvarf,
hvilken rörelse dels upplyfter plåtskifvan F2,
medförande gripmekanismens typränna, och dels sätter
i rörelse en annan plåtskifva, hvilken drifver en
vid typrännan sittande hake åt sidan, hvarigenom en
typ på tvären skjutes ur maskinrännan in i raden.Q
En liten slid med fjeder håller emot raden.

Små pjeser, som genom friktion gå trögt i rännorna,
uppbära den aflaggda stilen i hans öfre ände och
små tyngder nedtrycka hans undre. När stil börjar
fattas för sättningen, tager man den lilla tyngden
och nedtrycker med Densamma den aflaggda stilen och
borttager sedan friktionsbiten, då all stil i rännan
kommer tillsammans, samt flyttar sedan friktionsbiten
till rännans öfversta ända, då afläggning kan börja
på nytt. Om man vill aflägga stil utan att samtidigt
sätta, så tages med en dertill olämplig tång en större
qvantitet stil ur en ränna och lägges i förrådsrännor,
hvarifrån den vid sättning medelst samma tång flyttas
tillbaka i maskinrännorna.

K är en liten vinkelarm, som sättes i rörelse af
trampstången och medelst spärrhakarna O drifver hjulet
I, som medelst vefstake för upp och ned ett slags tång
L, hvilken håller den satta raden under utslutningen.

N är en arm med en rulle, som genom en bana å hjulet
J drifver raden ur tången L in i skeppet C.

Radens automatiska justering till en bestämd längd,
den så kallade utslutningen, sker derigenom, att
vid sättningen lägges genom ett grepp två stycken
tredjedelso fyrkanter emellan orden och raden sättes
antingen precis lagom lång, om så kan ske^ eller
ock något för lång. Utslutningen tillgår sedan så,
att en i tången L sittande rad matas uppåt; under
tiden åker långs radens sida en kil, som när han
kominer till en öppning mellan tvänne ord faller
in i densamma. Nu sättes i gång en mekanism, som ur
hvarje öppning utskjuter den öfversta tredjedelen,
tills raden blifvit nära lagom, då mekanismen utjemnar
raden genom inskjutande af V* fyrkanter. På samma sätt
kan den undre Va-fyrkanten, om utrymmet sa fordrar,
ersättas med V* fyrkant. När raden på så sätt blifvit
precis lagom lång, fortsattes matningen uppåt utan
vidare utbyten, tills raden kommer midt för skeppet,
då den genom armens N rörelse inskjutes deri och
tången L gar tillbaka till sitt nedersta läge, der
den stannar tills en ny satt rad blir inskjuten i
densamma.

Maskinen användes sålunda, att den, som skall
lägga af stil, står till venster bredvid sättaren,
hvilken sitter och alternerande med den förre trampar
maskinen, så vida ej maskinkraft finnes. Medelst en
tång B1 tager afläggaren en rad ur kolumnen B och
placerar den i gripmekanismens ränna. Han sticker
tre af högra handens fingrar i hylsorna, trycker
helt lätt med den rätta hylsan i den af stångens
D1 fördjupningar som angifva den bokstaf han vill
aflägga. Gripmekanismen får då ej allenast det
bestämda läget, utan hylsan trycker med detsamma
på en innanför stången D1 befintlig rörlig stäng;
denna åstadkommer, att den förut nämnda spärrhaken
infaller i sina spärrtänder och den understa typen
i gripmekanismen blifver aflaggd.

Sättningsmekanismen användes på samma sätt. Genom
en fingerhylsas nedtryckning i någon af stångens
E1 fördjupningar, åstadkommes förflyttningen af
en typ från en maskinränna till gripmekanismens
rad. När denna är lagom eller något för lång skjutes
gripmekanismen längst till höger; mothållningsfjedern
kastar då upp raden i tången L, denna börjar genast
matas uppåt för radens utslätning, och sättaren börjar
samtidigt sätta nästa rad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 02:40:10 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1885/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free