Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Victor Hugo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Victor Hugo.
Samtidens störste skald och mest kände författare,
Victor Hugo, läst och beundrad af millioner,
älskad af småfolket och framstegsmännen, hvilkas
talman och banerförare han varit, men hatad
och fruktad af de maktlystna och stillaståendets
stödjepelare, hvilka i honom haft en fruktansvärd och
förkrossande motståndare, Victor Hugo, den genialiske
vältalaren, den upphöjde tänkaren, den energiske
och karaktärsfaste mannen, den aldrig svigtande
menniskovännen, är icke mer.
Den känsla af djup sorg, som hans frånfälle väckte
hos hans landsmän, hög som låg, utan afseende på
tro och lifsuppfattning, delas af hela verlden,
ty en hvar, som Jean hafva en mening derom, känner,
att menskligheten i honom haft en af sina största
prydnader, en af sina främsta stormän, inför hvars
blotta minne man träder med den djupa vördnad, som
förstummar all kritik. Victor Marie Hugo föddes i
Besangon, Frankrike, 20 Februari 1802. Fadern hade
som frivillig ingått i den första franska republikens
armé och blifvit af Napoleon utnämnd till general och
grefve. Hans moder hade helt andra politiska åsigter,
hon var nämligen legitimist och hade deltagit i
det vendéeska upproret. Alltefter som de ständiga
krigen bytte slagfält, flyttade familjen med fadern
från det ena landet till det andra. Så finna vi den
under Victors första lefnadsår än i Italien (1807),
än i Spanien (1811), och de intryck, barnets sinne
då mottog, blefvo icke utan inverkan,
 |
| Victor Hugo. |
som man lätt kan förstå och som man lätt kunnat
iakttaga, på mannens karaktär och lifsåskådning;
framför allt fick han derigenom en omfattande blick
på lifvets mångfaldiga förhållanden och vann dermed
den djupgående människokännedom, hvaraf han var
i besittning, och den medkänsla för de lidande
och förtryckta, som sedan uppbar hans stolta
lifs-gerning.
Af fadern bestämd för den militära banan, för hvilken
han, äfven deri olik de flesta ynglingar den tiden,
dock ej hade någon böjelse, räddades han derifrån
och fick följa sin kallelse genom ett skaldestycke,
som han, blott femtonårig, skref öfver ett uppgif
vet prisämne. Han skulle hafva erhållit det utsatta
priset, om han icke låtit manuskriptet åtföljas
af upplysningen, att författaren blott var 15 år,
hvilket lät prisdomarena misstänka, att de voro utsatta för en
mystifikation. Han fick emellertid en extra belöning
och - hvad bättre var - slapp vidare tänka på
militärlifvet.
Från åren 1822 och 1824 kan man räkna Victor Hugos
egentliga litterära verksamhet; hans två första
samlingar af »Öder och ballader» utkommo då. Man har
dock af honom flera till och med prisbelönta poem före
denna tid. År 1827, då Hugo utgaf sitt versifierade
skådespel Cromwell, bröt han i företalet till detta
helt och hållet med den gamla skolan och förklarades
dermed såsom romantikernas höfding i Frankrike. Sin
ästhetiska trosartikel, att »konsten skall göra sig
till bärare för de sociala, politiska, religiösa och
filosofiska intressena», tillämpade han under växande
verldsrykte i sina dramer och romaner, af hvilka de
allra flesta blifvit öfverflyttade äfven till vårt
språk och mycket lästa, hvarför vi här icke anse oss
behöfva uppräkna dem.
De försök, Victor Hugo gjorde att gagna sitt land
såsom praktisk politiker, hade ej samma direkta
framgång, som hans litterära verk. Det var dock
långt ifrån de sednare ensamt, som beredde honom,
man skulle väl kunna säga, den herrskareplats,
från hvilken hans inflytande sträckte sig långt
utom hans lands gränser. Hemligheten i denna
maktställning måste sökas deri, att han, så godt
som årsbarn med seklet, under sin långa lefnad, som
ju nästan omfattade hela århundradet, på ett, såsom
en af hans biografer träffande anmärker, »i högsta
måtto sällsynt sätt afspeglade dess alla sociala,
politiska och andliga rörelser, detta icke i kaotisk
oreda eller ojämn vågrörelse, utan - åtminstone
om man blott fäster sig vid det hufvudsakliga -
i naturlig, framskridande utveckling. Allt, hvad
århundradet sträfvat att realisera af sociala och
politiska reformideer - förgångna sekels arfvedel -
funno i honom en varm främjare; till och ined de
mest vidtsväfvande experiment, hvilka naturligtvis
måste framkalla starka bakslag, behandlade han med
sympathi och urskuldande. Hans från barndomen till
dödsdagen lika enthusiastiskt varma och idealistiska
natur beundrade allt, som syntes honom stort och
skönt och godt och sannt, ty han trodde att lifvet,
verlden och menniskorna också äro sådana, åtminstone
i sin innersta grund; - det vore blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:35:30 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1885/0185.html
