- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 24, årgång 1885 /
182

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Victor Hugo - Midsommarnattsdrömmar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

konsten att få tag deri - och att få den att spränga
det skal af motgång, nöd, lidande och lidelser, som
tillfälligheter slutit omkring den, för att också
den skulle slå ut i blom. Derför bar han oförsonligt
hat till allt, som kunde få namn af förtryck, derför
förföljde han brottet och lögnen, derför trädde han
inför skranket för de fattiga och öfvergifna och
derför predikade han verldsfredens evangelium."

Victor Hugo var icke och kunde icke vara en
kompromissens och köpslagandets man; han hade sitt mål
klart och ville icke ackordera om medlen. Delaktig
i grundläggningen af den andra franska republiken,
mot hvars omstörtande han med ord och handling
protesterat, var det naturligt, att han skulle blifva
en af den tredje republikens stormän. Och huru starkt
personligt inflytande han hade vunnit genom sina
egenskaper, visade sig bäst 1877, då, som bekant,
under Mac Mahons presidentskap en ny statskupp var
i görningen. Hugo utgaf då sin skrift EU brotts
historia, deri han uppväckte minnet af Napoleons
statskupp 1851. Boken såldes i hundratusental och
väckte en uppståndelse, så att regeringen, som ett
ögonblick tänkte ställa författaren under åtal,
klokt nog öfvergaf denna tanke och föredrog att
några veckor derefter sjelf afgå jämte Mac Mahon,
dertill påverkad af allmänna meningen.

Detta var ett ögonblick af stolt upprättelse för
Hugos nederlag 1851, då ingen ville lyssna till hans
röst, när han i det ena talet efter det andra angrep
presidenten Louis Napoleon med beskyllningar för att
hysa fiendtliga planer mot republiken: »Vill ni»,
sade han till honom, bland annat, »i edra svaga händer
lyfta Frankrikes spira och svärd? Vill ni upptaga
dem efter Napoleon, såsom han upptog dem efter Karl
den Store? Jag frågar eder, hvad ni skall göra med
dem. Efter Augustus kom Augustulus. Skola vi, för det
att vi haft Napoleon den Store, nu också få Napoleon
den Lille?»

Napoleon den Lille kom till makten. Hugo måste fly
från sitt fosterland, utan att, kunna förmå sig,
trots den 1859 utfärdade amnestien, att dit återvända
så länge andra kejsardömet räckte. Napoleon den Lille
föll. Victor Hugo, återvändande från Guernsey, den
klippiga ön i Engelska kanalen, derifrån han haft sin
örnblick häftad på det honom alltid så kära Frankrike,
stod större och starkare än någonsin. Med oändligt
jubel mottogs han i Paris, då han dit återvände. Hans
landsmän kallade honom »seklets man» och egnade honom
hängifven dyrkan, blundande för det någon gång bizarra
och öfverdrifna i hans uppträdande.

Vi kunna icke här inlåta oss på någon närmare
detaljskildring af hans lefnadsöden, hvilka väl
ock, nu efter hans död - den 22 Maj - af hela
tidningspressen återförda i minnet, äro af hvar
man kända. Ej häller är här platsen att kritiskt
karaktärisera hans författareskap, som skänkt

litteraturen alster, hvilka i alla tider skola räknas
bland dess yppersta perlor. Af de yttre, officiella
utmärkelser han vunnit, anteckna vi blott, att han
år 1841 blef medlem af Franska akademien. Fyra
år derefter upphöjdes han af Ludvig Filip till
pär af Frankrike och uppträdde i pärskammaren
med varmt försvar för liberalismens sak, tal,
som skorrade illa i mångas öron-, så uppträdde han
till förmån för polsrka resningen, för afskaffande
af landsförvisningslagen mot familjen Bonaparte,
men mot Frankrikes inblandning i romerska frågan,
och så vidare. Efter Februarirevolutionens utbrott
(1848) blef han medlem af konstituerande församlingen,
men visade en något vankelmodig hållning, hvilken
dock försvann, då han intog sin plats i den derefter
sammanträdande lagstiftande församlingen, från hvilken
tid han fullt klart och trofast tillhört det liberala
partiet. Efter återkomsten från landsflykten invaldes
han 1871 i Nationalförsamlingen i Bordeaux, der han,
så fredsvän han än var, yrkade på krigets fortsättande
och höll ett enthusiastiskt loftal öfver Garibaldi,
hvilket emellertid mottogs med hån, f h varför häri
med några hvassa ord nedlade sitt mandat. Ar 1876
valdes han till senator och slöt sig i Frankrikes
öfverhus till yttersta venstern, vid flera tillfällen
förordande allmän amnesti för politiska förbrytare.

Victor Hugo hade icke befriats från bittra personliga
sorger och ömma förluster. Han hade sett sina två
söner, af naturen ovanligt utrustade äfven de, gå
före sig i grafven. En dotter och tvänne barnbarn
förljufvade hans sista dagar.

Hällre än att framställa för våra läsare Victor Hugos
utseende vid hans bortgång ur tiden, då han visade
ett skrumpet gubbansigte, inklädt i hvitt skägg,
återgifva vi å föreg, sida hans drag sådana hans
vackra hufvud visade dem under hans fulla krafts
dagar för omkring tjugo år sedan. - På ett sällsynt
storartadt sätt blef han hedrad efter döden. Hans
lik utställdes under Triumfbågen, der hans landsmän,
att räkna i hundratusental, tågade förbi. Genom ett
dekret återgaf landets styresman, presidenten Grévy,
Pantheon dess ursprungliga ändamål, att vara sista
hvilorummet för landets stora, män, för att Victor
Hugo der skulle få sin graf. Franska riksförsamlingens
begge kamrar upplöste sina sammankomster vid budet om
Hugos bortgång. Sannt säger derför den förut anförde
biografen, då han yttrar:

»Hela Frankrike stod sörjande vid hans bår. Det
var, som om det hade mist det största och bästa,
det ägde. Det stod liksom en son vid sin moders lik
- moderns, som i viss mening hade blifvit barn för
sonen, som denne höll kär och som han ville göra allt
godt och till hvilken han alltid kunnat gå för att
hemta mild tröst och milda förebråelser samt äfven,
när det börjat se mörkt och dystert ut, styrka af
hennes oryggliga tro på, att allt utvecklade sig till
större lycka genom frihet och framsteg.»

Midsommarnattsdrömmar.



Den äfven i skräddareyrket förfarne spelmannen Andreas
satt redan "pä det färdigtimrade brädgolfvet, med
ryggen stödd mot midsommarstången och drag-klaveret
på sin plats öfver knäna. Han representerade
orkesterns ena halft. Andra delen skulle utgöras
af stråkinstrument. Och der kom han ju borta på
landsvägen. Stenmurens våglinie ömsom bortskymde och
blottade det tunn-håriga, gråa hufvudet med hatten
af italiensk snitt, anskaffad - Jupiter vete när,
hvar och huru.

Gubben tog sig genväg öfver muren hällre, än att
gå ända bort till grinden, der ungdomarna stodo i
flock, inväntande hvarandra. Men den gamle hade ock
sin särskilda lilla fundering under manövern öfver
stenmuren. En blick bort åt dansplanen hade sagt honom
att, med frånräknande af yrkeskamraten, platsen var
tom. Och samma blick hade skärpa nog att upptäcka den
runda bottnen af ett ölfat bland buskarna helt nära
intill. Och till detta styrde fiolisten sina steg,
alldeles försummande att besvara den andres hälsning,

till dess han fått hvarenda droppe ur den stora
tennrnuggen nedsväljd.

»Go’ afton, skräddar-Andreas!» hälsade nu den gamle
tillbaka.

»Hur många polskor kan Petter i qväll?»

»Så många som du, tänker jag.»

»Nå, ska’ vi genast smälla till med en?»

»Kör till!»

Petter skickade en skrällande qvint ut öfver
omgifningarna. Det klarnade till i hans besynnerliga
ögon, der han satt på en provisorisk bänk bredvid
Andreas, med det ena benet upp-slängdt öfver det
andra. Gubben var ful, så ohyggligt ful med sitt
orakade ansigte, sin snusiga öfverläpp och sitt
oklippta hår, att han mer liknade en apa, som
ej kunnat reda sig mot kopporna, än en mensklig
varelse. Dertill var han snuskig, trasig och en smula
låghalt. Sina själsförmögenheter hade han fått behålla
tämligen kraftiga-, men frågade man honom om händelser
ur hans tidigare år, teg han, som en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 15:34:15 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1885/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free