- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 24, årgång 1885 /
183

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Midsommarnattsdrömmar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fåne. Gubben tyckte icke, att någon mer, än han
sjelf, hade med den saken att skaffa.

Aftonsolen skimrade grannt mot de många
hjerta blommorna i den svagt vaggande
midsommarstången. Strålarna kilade öfver ett doftande
klöfverfält, glittrade i de glädtiga, småkrusade
vågorna af en uppsvälld å och uppsögos derpå i den
drömmande furuskogens millioner barr; här brötos de
till ett matt, rödglänsande skimmer, som ännu med
framgång kämpade sin strid mot qvällens skuggor.

Då polskan väl var l farten, dröjde det icke länge,
förrän folk började strömma till. Den stora flocken
borta vid grinden hade ytterligare svällt ut och
förstärktes alltjämnt på sin väg till dansbanan.

»Go’ afton, Björnapelle!» skrek rättaren på egendomen,
en ung man med säker hållning, polissonger och mjuk
filthatt.

»Nej, si Björnapelle spelar i qväll! Då blir det
skoj-friskt - tjo! Hej fiddeliddelallala!» ifyllde en
dräng, som just nu kom jämnfötters upp på brädplanet.

»Har gubben fått sej någon klämtare ännu?» skrek en
annan ungdom i örat på Petter.

»Nej!» röt spelmannen, utan att se upp. Andreas
förlängde mungiporna mot öronen-, han visste, att
gubben ljög.

»Här har han!» Andreas blef ensam om musiken några
ögonblick, då muggen tömdes.

Straxt derpå var dansen i gång. Der funnos inga släp
att trampa på, man behöfde icke anhålla om ursäkt
för en och annan knuff i maggropen, stark nog att
för ett bortskämdt ballejon göra upp lifsräkningen,
der funnos ej klädningar, som urringats med
afsigtlig beräkning att väcka till lif mannens
sämsta jag - men undan gick det i slamrande fart,
allt häftigare, ty dessa menniskor behöfde dansa-,
deri låg hemligheten. För dem var dansen ett uttryck
af för tillfället stormande lefnadsglädje, de behöfde
icke taga ett halft dricksglas konjak eller några
glas punsch »för att kornma i stämning» och sätta
lif i förslappade nerver.

Vildare gick det. Ett och annat »tjo!» skållade vid
någon slutton i repriserna genom stojet och trampet-,
rättarn var svettig och eldröd, hans tärna likaså,
ty de hade väl flängt sina tjugo hvarf kring stången,
då ändtligen Petter drog ett slutstråk öfver alla
strängarna och slängde sin italienska hatt i golfvet,
fysiskt utmattad för tillfället. Och Andreas gjorde
en knyck i musiken, så att dragklaveret riktigt skrek
till. Med detsamma var den dansen slut, och man lopp
till storms mot ölfatet.

»Det var rackaren sjelf, hva’ Björnapelle spelar i
qväll!» sade Thilda, en af patronens ladugårdspigor-,
»det riktigt surrar i fotsulorna, så gick det undan.»

»Jo jo men, sa’n, när Julias Anton håller om lifvet,
så har hon lätt té hoppa», sade en stämma bakom.

»Ah, jag tycker Lisa hasade inte benen efter sej med
Sven Alexandersson - men kanske jag såg fel, jag,
kanhända.»

»Hon har väl ögon i nacken med; nog räcker munnen
till att gå rundt om hufv’et!»

»Se -så} stå inte och gräla, flicktöser!» ropade en
glädtig röst helt nära; Julias Anton ä’ bra, och Sven
Alexandersson också; ta’ ni hvarsin, så slipper ni
slå käft om det längre.»

»Slå käft -"

»Hvem har tält honom té -?»

»Hva’ vill han -?»

»Har han fått för mycke redan -?»

»Han har kanske spädt på förut -.» Det klatschade
frågor och utrop kring öronen på mannen, som
oförsigtigt laggt sig i deras meningsutbyte.

För en kort stund blott lät Petter fiolen hvila,
hvarunder han lät sig af ungdomen beskänkas. Derpå
ljöd midt under allt Bannet vid öltunnan en gäll, men
ren, qvint, omedelbart sekunderad af dragklaveret. Och
innan man visste ordet af, beskref åter rättarn den
cirkelrunda banan kring stången.

Så gick den dansen och nästa och ännu ett
par till. Under tiden hade solen sjunkit under
grantopparna, så att de svala qvällskuggorna, som
legat dolda i furuskogen, kunde

sväfva fram till midsommarstången. Och de kommo,
i början försigtigt, men sedan allt djerfvare, och
bredde ut sig till en mörk slöja, som höljde allt i
tätare och tätare veck.

Nya grupper och individer tillkoramo. Patronens familj
lät ock se sig, och de lifskraftiga unga flickorna
snurrade snart i väg, förda af näfvar, som vägde
sju till åtta skålpund paret, medan patronen sjelf
försvann i hvimlet med armen om Thildas kraftiga
midja.

Till den sist anlända gruppen hörde ock patronens
syster, ogifta fyrtiåriga Sabina, äfvensom inspektören
på närliggande järnvägsstation, en kraftig, tretiofem
års karl, som förut tjenat Neptunus.

Vägen öfver ängen var redan så pass mörk, att
mamsell Sabina hade uttalat sina farhågor att komma
i diket. Pudder-lig och välmenande, hade inspektören
sprungit till hennes sida och erbjudit stöd af den
kraftigaste arm inom svenska järnvägstrafiken. Och hon
log i aftonskymningen, så att det från den stunden
icke längre var honom en hemlighet, att hon måste
svälja sin föda otuggad.

»Ska* vi ta’ en sväng, fröken Sabina och jag?»

Inspektören var en af de två, som gaf henne
frökentitel. Den andra var hon sjelf. Med outsläckligt
hat förföljde hon vaktpojken, som uppfunnit
benämningen: mamsell Sabba.

Nu neg hon till för detta sjömannens förslag och
svarade som en zefyr:

»Ja, som herr Kronqvist vill.»

»Vill! Visst vill jag, om fröken vilH»

Hon skulle svara ännu en gång, men fick aldrig fram
orden, ty de klämdes till intet af den järnarm, som
redan låg kring hennes lif. Och hon flög åstad i den
runda banan, tog allt bättre stöd af sin Kronqvist,
hörde oredigt Björna-pelles gälla låt bredvid
dragklaverets elastiska toner, tänkte på sin ungdom,
sina drömmar, sin nutid och - sin framtid. Allt gick
rundt, minnena, tankarna, naturen, Kronqvist och
hon sjelf. Skulle denna dans få betydelse för hennes
kommande dagar? Hon slöt ögonen för en liten stund och
räknade i sitt inre: ja - nej - ja - nej. Sorl och
enstaka ord från kringstående flögo genom luften,
hon hörde icke på dem, hade ej sinne för yttre
förhållanden, längre räknadt än till järnvägsmannen,
hon lefde ett stormande själslif - då plötsligt en
gäll röst liksom flög om öronen på henne:

»Nä, si mamsell Sabba, så hon åbäkar sej!»

Nästa sekund stod hon nere i gräset bredvid
Kronqvist.

»Hvad var det, fröken Sabina?» flämtade
inspektören.

»Ingenting egentligen. Blef litet trött - tackar så
mycket!»

»Fröken Sabina blef så blek.»

»Blef jag? Nej, nu ska’ herr Kronqvist inte bry sig
om mig längre! Men - men det var roligt att dansa
med herr Kronqvist.»

»Tyckte fröken?»

»Ja, mycket roligt och - och - åh, ja, det ä’ inte
rätt, att jag uppehåller herr Kronqvist längre,
då här finnas unga flickor i sådan mängd.»

»Nej, se på lilla fröken Anna, så hon för sej med
rättarn!» o

«Aja, fast nog skulle jag vänja henne af med att bära
håret utslaget, om jag hade något att säga.»

»Så-å, och det tycker jag just ä’ en af hennes
vackraste prydnader. Liksom fröken Majkens små
fötter.»

»Små! Ä’ det skickligt, att en ung flicka går med
för kort klädning, blott för att visa sina trånga
skodon!»

»Ja, men söt ä’ hon med sina ärliga, blåa ögon!»

»Om hon klatschade litet mindre med dem!»

»Se så, nu tog musiken slut! - Nej, se facklorna!»

»Nä’, Björnapelle - åh, Björnapelle, det va’ för
litet!» skreko röster om hvarandra; »hva’ knäfveln
gick åt gubben? Hvem tände t j är stickor na?»

Det rök och knastrade ifrån ett halft dussin facklor,
som planterats i omkretsen, derifrån de spredo ett
besynnerligt sken öfver menniskorna innanför och midt
ibland dem gubben, som tappat sin fiol och fallit
baklänges mot stången.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 15:34:15 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1885/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free