- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 24, årgång 1885 /
203

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En amazonstat

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lik täcka vid sådana tillfällen ej sällan det
oblodiga, men derför ej mindre hemska, slagfältet.

Vid sina Utflygter för insamlandet af födan,
hvarvid de bidraga till utbredningen af frömjölet,
alltså blommornas befruktning, flyga bina ej gerna
längre än det vägstycke, de på en half timme kunna
tillryggalägga, från kupan räknadt. Undantagsvis
förekommer dock en timmes färd och mer, om ett
synnerligen rikt blomsterfält lockar, och närmaste
omgifningen är jämnförelsevis arm. Finnes mycken
honing i grannskapet, så hafva de små varelserna så
brådtom, att de af-leverera sin börda i kakornas
undre celler, för att vid lägligare tid omflytta
den till de öfre, hvilka sedan ofvanifrån och nedåt
täckas med tunna vaxblad, för att hindra honingens
afdunstning och hans deraf följande kristallisation,
hvilken kan förorsaka hela samhällets förhungrande,
emedan dylik honing är för bina onjutbar och vid
vattenbrist, såsom under vintern, ej af dem kan
upplösas. Derför finner man efter långa vintrar, som
följa en honingsarm höst, på kupornas botten ofta en
massa honingskristaller, hvilka vid utflygts-tiden,
då god tillgång på vatten finnes, af bina sorgfälligt
upplösas. Honingens bevarande i kupans öfre delar
sker för värmens skull, om hvilken bina äro rädda,
såsom synes af deras tillkittande af alla kupans
springor under vintern.

Drottningen, visen (fig. 5) är det enda i könsligt
hänseende fullkomligt utvecklade qvinnliga väsen i
kupan: hon är hela folkets själ. Redan kroppsligt
utmärker hon sig framför alla andra samhällets
individer. Större än arbetsbina, har hon en mycket
smäckrare abdom, än drönarna. Hon är äfven med gadd
beväpnad, af hvilken hon dock gör bruk endast gent
emot sina vederlikar, drottningarna. Medan drönaren
på sin höjd blir fyra, fem månader gammal, arbetsbiet
åtta till nio månader - födt under sommaren knappt
sex veckor till följd af det ansträngande arbetet
- uppnår drottningen en ålder af tre till och med
sex år. Hennes hufvudsyssla är äggläggning, och hon
utför sitt värf, så snart folket fordrar det, på ett
mästerligt sätt: två- till tretusen ägg (ett i hvar
cell) lägger hon per dygn och hon tål, såvida bikupan
befinner sig i sundt tillstånd, ingen medtäflerska.

Hvad för öfrigt mängden af laggda ägg vidkommer,
så rättar sig denna- efter årstiden och väderleken,
efter samhällets storlek och honingtillgången. Under
vintern, då bina endast vegetera och lifsvilkoren
äro nedsatta till ett minimum, lägger visen alls inga
ägg, liksom ock äggläggningen upphör med den kallare
årstidens början, då de honingsrika blomstren vissna
bort. Deremot begynner äggläggningen tämligen tidigt
på våren, ja, så tidigt, att bina ej utan lif sfär a
kunna skilja sig från de sammanträngda hopar, de under
vintern bildat på kakorna, och ökar sig småningom
i jämnbredd med temperaturens stigning och den
växande blomsterrikedomen, tills den i Juni når sin
höjdpunkt. Om man nu betänker, att tretusen bönformiga
ägg af en mycket liten knappnåls-knopps storlek,
laggda tätt tillsamman och i klump, representera
en större volym, än den äggläggerskan sjelf har att
förfoga öfver, så kan man göra sig ett ungefärligt
begrepp om en drottnings äggläggningsförmåga, om den
utomordentliga snabbhet, hvarmed äggen måste utveckla
sig, och om den häpnadsväckande hastighet, hvarmed
stoffvexlingen försiggår. Hennes fruktsamhet, som
med åldern aftager, tillåter henne att under loppet
af sitt lif lägga omkring en million ägg.

Yi hafva redan förut antydt den kärlek och vördnad,
ined hvilka drottningen af ditt folk hedras. Hvar
hon visar sig, följer henne på behörigt afstånd ett
slags lifgarde. Är folkhvimlet än så tätt, beredes
henne ögonblickligen plats. Med värdigt lugn, liksom
medveten af sitt majestät, skrider hon långsamt
fram under iakttagande af sina regentpligter och
mottager hyllningar af undersåtarna, hvilka ofta
närma sig, rädda och beskedliga, för att smekande
beröra henne med sina tentakler och bjuda henne den
bästa födan. Hennes majestät försmår mestadels att
sjelf taga för sig af de söta förråden: hon låter
föda sig. Men just denna fodring med redan smält föda
sätter henne i stånd att dagligen lägga sådana massor
af ägg.

Förolyckas en drottning, så veta bina i en liten
kupa det genast, i en större efter någon längre tids
förlopp. Huru få de kunskap härom? Otvifvelaktigt
hafva bina förmåga att meddela sig med
hvarandra. Drifvet af kärlek och längtan, genomsöker
det från en utflygt återvändande biet skyndsammast
kupan och utstöter efter långvarigt, fåfängt sökande
klagotoner. Härigenom allarmerade, sälla sig andra
sökande och klagande till detsamma, till dess
hela samhället känner sin hårda förlust. Det är en
märkvärdig sinnesförändring, medvetandet om denna
förlust frambringar hos de små djuren. Förut gledo de
stilla och fredligt förbi hvarandra, vänligt helsande
hvarandra genom sakta beröring med tentaklarna; i
ett nu, så snart olyckan blifvit känd, ett sökande,
ett vildt rännande om hvartannat. Allt arbete upphör
för stunden, ända in i kupans aflägsnaste vinklar och
vrår söker man under klagotoner oupphörligt efter
den förlorade modern. Många af bina skynda ut och
omkretsa flustret, medan andra flyga längre bort, men
snart vända åter, liksom om de plötsligt kommit att
tänka på någon aflägsen vinkel i kupan, den man ännu
ej tillräckligt genomsökt och som möjligtvis kunde
gömma det kära väsendet. Skaffar biodlaren under dessa
omständigheter en ny drottning, så återställes lugnet
genast, men underlåter han detta, så fortgår sökandet
långt in på natten. Djup sorg griper då hela folket
och denna varar för hela lifvet, om ingen förhoppning
om ersättning finnes för hand.

Om man på qvällen, sedan bina inställt sin
flygt, lätt skakar kupan, ljuder från densamma,
i fall drottningen lefver, ett gladt sorl af kort
varaktighet; en drottningslös kupas för-tviflade
folk brusar deremot upp med ett klagande tjut, som
aldrig vill upphöra. Det är äfven trögt vid arbetet,
liksom visste det, att ingen flit, ingen ansträngning
kunde rädda från undergång.

Så snart ett bisamhälle, som beröfvats sin drottning,
är mäktigt att ersätta förlusten, det vill säga
skaffa en ny vise, skrides med yttersta energi
till detta värf. Detta inträffar, såvida i kupan
ännu finnas ägg eller larver, ej Öfver sex dagar
gamla, som under normala förhållanden skulle hafva
utvecklat sig till arbetsbin. Af dem kunna bina
nämligen skapa sig drottningar. Dervid tillgår på
följande sätt: det utsedda äggets eller larvens cell
(vanligen utses flera och hälst i kanten af äggkakan)
vidgas på bekostnad af de närgränsande (fig. 6 D) och
omgestaltas till en kunglig vagga, hvarigenom, cellen
blir mycket större, längre och lodrätt nedhängande
(fig. 6 B). Det unga drottningämnet förses också
rikligt med kungligt foder, det vill säga smält
föda, ungefär som landtqvinnor gifva sina späda barn
tuggor. Efter nio dagar, från äggläggningen räknadt,
slutes cellen och nu synes denna drottningcell i form
af ett ollon eller en fingerborg (fig. 6 B). Då i och
med den nionde dagen alla celler betäckas, upphör
med samma dag möjligheten att af larver uppdraga
drottningar. I sådant fall kan dock biodlaren rädda
situationen genom att han ur en kupa, som har flera
drottningceller, utskär en och så insätter den i
kakan, som fig. 6 B visar.

Med den sextonde dagen efter äggläggningen
är den unga drottningen vanligtvis utväxt
och flygfärdig. Arbetsbina behöfva tjugoen och
drönarna till och med tjugofyra dagar till cellens
lemnande. Den unga drottningen dröjer emellertid i
vaggan, tills hon hunnit öfvertyga sig om, att den
lediga thronen ej tilläfventyrs redan är upptagen
af någon kort förut utkrupen syster, hvilken aldrig
godvilligt stiger ned från maktens tinnar, utan först
i en strid på lif och död måste rödjas ur vägen. Hon
gör derför en förfrågan om, huru härmed förhåller
sig. Den låter som »qva, qva^. Är nu thronen redan
besatt, så svarar regerande drottningen genast ett
»tyt, tyt», det vill säga: du kommer för sent, sitt du
qvar i cell, såvida lifvet är dig kärt. Kådet följes
ock helt säkert.

Men den sålunda fångna drottningen hungrar och vill
hafva föda. För att tillfredsställa detta behof, skär
hon nu ett litet hål i cellväggen under celltaket,
sticker ut sina lång-

26*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 15:34:15 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1885/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free