- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 24, årgång 1885 /
213

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skogsbäcken. Pennteckning för Sv. Fam.-Journ. af R. M. - Wendell Phillips. Anderson-Edenberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

213

"Jag vet inte.»

»Gör, som du vill. Jag kommer och vill ha’ litet mer
vatten. Ajö, Emma lilla!»

»Ajöss!»

Han gick uppåt gångstigen, som ledde från torpet. Hon
tog motsatt riktning. Efter en liten stund vände hon
sig om.

Han stod der långt borta, der stigen försvann
i skogen, och såg efter henne. Emma fortsatte
ögonblickligt sin vandring mot hemmet. Men nere i
bäcken behöll Victoria sin svala plats och svängde
med svanstofsen efter sommarens flugor. Hon såg
alltjämnt fundersam ut. Och vågorna kommo i sin
rastlösa färd utför, småpratade och sjöngo sin eviga
sång om hafvet!

(Forts, å sid. 214.)

1 fta få vi höra ordet »amerikanskt» användas,
då man, ur stånd att gifva en närmare bestämning,
vill stämpla någonting som humbug eller som mindre
aktningsvärdt och misstänkt ur hederns och en god
samhällsordnings synpunkt. Sällan, åtminstone mer
sällan, än ofördelaktiga omdömen, hör man något
berömvärdt stort eller värmande godt berättas från
Nya verlden.

Behöfver det sägas, att denna omständighet helt
enkelt innebär en grof orättvisa? Behöfver det
bevisas, att ett rike, sådant som det Nordamerikanska
statsförbundet, med en befolkning af mer än ett halft
hundrade millioner och som vuxit upp till storhet och
makt på så kort tid, att historien ej känner något
motstycke, icke ’kan vara grundadt och uppbyggdt på
humbug och på sådana egenskaper och sträfvanden hos
invånarna, som vi, medlemmar af ett gammalt europeiskt
samhälle, med anor och vanor från den gråa forntiden,
måste stämpla som beklagansvärda karaktärslyten? Nej,
sådant behöfver icke sägas eller försäkras! Den,
som derförutan ej kan se sanningen, han är slagen med
blindhet, han är i det omyndighetstillstånd, att han
icke äger befogenhet att uttala ett omdöme om Amerika,
icke rätt att blifva trodd på sitt nedsättande ord
derom.

Då vi här gå att göra våra läsare i Sverige bekanta
med amerikanen Wendell Phillips, äro vi vissa om,
att många af dem förut icke ens hafva hört hans
namn. Och likväl har det namnet burits af en man, som
i lifvet var den Nordamerikanska unionens stolthet och
efter sin död varit föremål för stor ärebetygelse,
den största, som kan falla på en medborgares lott:
att begråtas af ett tacksamt fädernesland.

Phillips förnämsta bragd tecknas i följande ord,
riktade till honom och dem vi låna ur äen aktade
Chicagotidningen »Svenska Tribunen»:

Grants, Shermans, Sheridans och andras svärd

Det var, som negerslafvens bojor bräckte,

Försäkrar mig ett mycket sjelfklokt slägte,

Som dyrkar hjeltar. Men mitt hjertas gärd

Jag egnar dig, som, trotsande en verld,

Med andens vapen sprängde mörkrets häkte,

Der, uti ondskans hårda fjettrar snärd,

Satt tanken, satt just detta "fria" slägte.

Att handlingen i’ elfte stunden vred

Ur våldets hand, hvad friheten tillhörde,

Att hon med svärdsudd negerns fribref skref,

Är sannt.Q Men du till handling först dock skred,

Då du från villans stig din samtid förde

Med ord, hvaraf det tusen klingor blef.

Wendell Phillips

Af de store män, som i främsta rummet och
kraftigast förberedde och planlade slafveriets
upphäfvande i Nordamerika - en af vår tids ädlaste
och betydelsefullaste tilldragelser -, var Wendell
Phillips den siste i lifvet, men i det ärorika
befrielseverket räknad som en bland de första. Alla de
andra, hvilkas namn från den tiden flögo på ryktets
vingar öfver verlden, såsom William Lloyd Garrison,
John Brown,

Elisabeth Fry, Abraham Lincoln, Charles Sumner,
Theodore Parker, Everett, Dana, Emerson,
Longfellow och flera, hade före honom skattat åt
förgängelsen. Han följde dem vid solnedgången den 2
Februari 1884, tre och sjutio år gammal - och budet
om hans död bredde en vemodets och sorgens skymning i
millioner sinnen. Amerikanerna hyllade i Phillips sin,
näst Daniel Webster, störste politiske vältalare. Det
var ock genom talets, gåfva och det skrifna ordet,
han utförde sin stolta lifsgerning. Och det var just
mot denne mäktige Webster, slafveriets försvarare,
han utkämpade en andlig tväkamp, om hvars detaljer
de dagarnas häfder bära fängslande vittnesbörd. Vi
meddela här utdrag ur ett af hans tal från denna tid:

»Yi må vara kry p växter i jämnförelse med sådana
mäktiga män», yttrade han; »men gif de krypväxter,
som gynnas af naturen, gif dem blott tid, och deras
späda röster kunna spränga palatsens grundvalar
och grusa pyramiderna till jorden. Kalla detta en
drömmares hänförelse, om du vill,

men kom ihåg den sanningen, att, om endast den
svaga kraften af detta mitt hjerta, som klappar
utan återhåll i mitt bröst, kunde oafbrutet riktas
mot en granitpelare, så skulle det inom den korta
tiden af ett menniskolif skaka pelaren till grus. Du,
Daniel Webster, må bygga ditt kapitolium af marmor,
du rnå resa det högt som klippbergen-, men hvarje
menniskoälskande mans hjerta klappar emot det, och
derföre måste det med tiden grusas.––––En förryckt
sentimentalitet, lik Peter Eremitens, kastade halfva
Europa emot Asien och ändrade konungadömens öden. Vi
rnå vara förryckta! Gud gifve, att vi alla vore
förryckta nog att glömma ett ögonblick förståndets
kalla beräkningar och låta våra hjertan slå, slå, slå
under trycket af en gemensam mensklighetskänsla! En
synd har nedskrifvits i våra författningar, och den
skall lika visst spränga deras byggnad, som om man
laggt krut under Kapitolium. Det är min tro. Det
är det, som vänder min blick från de tiotusende
tidningarna, från de fyrtiotusende predikstolarna,
från våra millioner republikaner, från våra millioner
demokrater, från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 15:34:15 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1885/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free