Svenska Familj-Journalen / Band 24, årgång 1885 / 228 (1869-1885) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hafsdjupets hemligheter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mellan haf och land, fastän för oss nästan
omärkligt. I ur-hafvet hafva de första växt- och
djurceller bildats, ur hvilka så småningom de kända
lifsformerna, såsom länkar i en kedja, utvecklat sig.

Under de revolutioner, för hvilka jordytan varit
utsatt, hafva helt naturligt många af dessa länkar
gått för oss förlorade. Om de stora epokernas
hafsinvånare hafva vi dock ännu kunskap, ja, större
kunskap, kan man säga, än om de nuvarande hafvens
djurverld. För denna kännedom hafva vi att tacka
den omständigheten, att den tidigare hafsbottnen
nu ofta befinner sig i topparna på våra berg
och dit medfört nu förstenade skelett från denna
djurlifvets sagoverld. Så har man, till exempel,
i Jurabergens aflagringar en af hufvud-fyndorterna
till de kända, jättelika hafsvidunder, hvilka fått
namnen Ichtyosaurus, Plesiosaurus, med flera.

Först i nyaste tid vi kunde säga
det senaste årtiondet - har man deremot genom
systematiska djupundersökningar bragt oss några
upplysningar om, den nutida hafs-bottnens och dess
invånares förhållanden. Vi hafva fått lära oss
att uppfatta verldshafvets botten som en fortsättning
under vatten af fastlandet, således som ett skiftande,
kuperadt landskap, hvars högsta, spetsiga bergtoppar
sträcka sig tusentals fot öfver hafsytan, medan
platåformade upphöjningar, tråg-formiga rännor
och dylikt genom sitt läge och sin utsträckning
anvisa hafsströmmarna den väg, de hafva att
följa. Hafsbottens relief skiljer sig från
fastlandets endast derigenom, att den ej varit
underkastad de meteorologiska naturkrafternas fina
ciseleringsarbete, bergsträckornas genom luftens
inverkan åstadkomna förvittring och saknar
det för fastlandet betecknande flodnätet. Det
oaktadt kan man i hafvet, såsom genom undersökningar,
exempelvis franska »Talismans»-expeditionens af år 1883,
är ådagalagdt, följa isperiodens gletschersmassors
väldiga arbete ända till 700 sjömil utanför Europas
kust.

Melanocetus Johnsoni.

Oceanens djup bebos af ett mycket större antal djur,
än jordytan äger. Redan i urtiden uppbyggde korallerna
sina kalkhus till mäktiga berg, hvilka med hafsbottens
så småningom inträffade höjning reste sig som öklippor
ur hafvet. Dessa hafsväsens lif är i det stora hela
bundet vid vissa vattendjup ungefär på samma sätt,
som landväxterna befinna sig inom vissa höjdzoner
öfver hafsytan. Här komma dock andra faktorer till,
hufvudsakligen vattentrycket. Detta är för hvar tionde
meter omkring en atmossfär * och till följd häraf
i de nedersta lagren så väldigt, att det, ensidigt
användt, skulle närma sig den krossande kraften hos
våra ånghammare eller grofva kanonkulor. Nu verkar
dock det kolossala trycket så in- som utifrån på de
olika vattendjupens invånare, hvilka af en välvis
Försyn äro konstruerade eller blifvit under seklernas
lopp beredda för de djuj), der man i våra dagar finner
dem.

Om vattentryckets tilltagande mot djupet kunna
våra dykare vittna, hvilka ej utan fara för lifvet
förmå nedstiga till öfver 25 meter. Likartadt är
lufttrycket: starkast närmast jordytan och uppåt allt
svagare, så att luftseglaren, som hunnit en ovanlig
höjdgrad, riskerar att ögonen genom det
i kroppens inre befintliga lufttrycket skola sprängas
ur sina hålor. På samma sätt innehåller en fisks
simblåsa just den mängd luft, som gör honom egnad att
lefva på ett visst djup, hvarför ock fiskar, som lefva
under, exempelvis, hundra atmossfärers tryck, vid
uppdragning till vattenytan antingen få sin simblåsa
sprängd eller förskjuten mot svalget. Af denna orsak
hålla sig hafsdjuren så noggrannt på för dem passande
djup, att vetenskapsmannen af bottenskrapans innehåll
kan bedöma det djup, densamma nått.

Vid djupundersökningar har man äfven användt
fotografiska, ljuskänsliga plattor, hvilka nedsänkts
från skeppet, och dervid funnit, att dagsljuset
nedtränger i oceanen till ett djup af minst 300
meter. Man skall dock sannolikt kunna med tillhjälp
af bättre instrument påvisa, att ljuset tränger ned
vida djupare.

Hafvet hyser många skatter. De äldsta, nästan
vid alla hafsstränder funna, qvarlefvor af
menskligt lif äro dessa stora, under det danska
namnet »Kjökkenmöddinger» bekanta, mussel-högar,
hvilkas storlek aflägger ett i sin tystnad vältaligt
vittnesbörd om våra urfäders matlust och kräslighet
och låter vår förkärlek för ostron och hummer få
ett beqvämt utseende af arf. Hafvet gömmer dyrbara
perlmusslor och perlemor, koraller och svamp, vid
hvilkas uppfiskande »oceanens hyena», hajen, ofta
gör sig ett godt mål af menniskokött.

Hafvet hyser vidare herrliga fiskarter och däggdjur,
sillen och torsken, fattigmans föda, hvalfiskar,
salar, späcktillverkarena, och en ofantlig mängd
dunrik fågel på sin yta. Men hafvet herbergerar ock
farliga vilddjur i stor myckenhet. Utom den omnämnde
hajen finnas roffiskar af mångfaldigt slag, hvilka
döda eller förjaga de fredliga hafsinvånarna; de äro
djur, beväpnade med taggar, svärd och skarpa tänder
eller, såsom bläckfisken, med långa, sugvårtbeklädda
armar. Denne sist nämnde, som fått sitt namn af en
inom en päronformig säck afsöndrad, svartbrun vätska,
Sepia, med hvars tillhjälp han döljer sig för fiender,
är äfven farlig för menniskor.

Af de fiskar, »Talismans»-expeditionen hemförde
som vetenskapligt byte, visar vår illustration här
ofvan en art: den underbart formade, med kolossalt
utveckladt hufvud försedda Melanocetus Johnsoni.

Med afseende på dennes fångande citera vi följande
ställe i expeditionens berättelse: »På vägen om Cap
Ghir och Cap Noun, omkring 120 mil från kusten,
har »Talisman» flera dagar å rad undersökt en
ganska regelmessig bank, som låg omkring 2,000 till
2,300 meter djupt. Fångsten var dyrbar. Utmärkta
svampar, beslägtade med dem, som äro kända under
namn af Euplectella suberea, funnos här blandade
med stora, violetta Holothurier, märkvärdiga genom
sina ryggpåhäng. En Calveria, skild från de ringare
djupens, Brisingas, polyper af sällsynt skönhet,
en Democrinus och en Bathycrinus, hvilka ännu ej äro
beskrifna, många skaldjur, allesamman nya för oss och
hörande till Galatheernas grupp, fullständigade dessa
djurverldens delar. Fiskarna voro äfven mångfaldiga,
och studiet af dem skall gifva nya, intressanta
resultat. Ibland de märkvärdigaste må vi anföra
Melanocetus Johnsoni».

* Med en atmossfär menar fysikern det lufttryck,
som uppdrifver barometerns qvicksilfverpelare till 760
min. höjd. Detta tryck, som förekommer vid hafsytan
på 45° nordlig latitud, motsvarar belastningen af en
qvadratdecimaltums yta med 21,4 skålpund.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>