- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 24, årgång 1885 /
238

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amerikanska humoristiska skizzer. Af Max Adeler

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med sin knif, tills blodet sprutade ut. O, din usling,
din nedrige skurk der, att ta’ lifvet af menniskor på
ett så gräsligt sätt! Jag såg, hur du genomborrade
honom med din knif, du din mordiske kanalje der, jag
kan intyga det inför rätta, jag, du din djerfve skurk!»

De förde nu in henne i en annan kupé och sökte lugna
henne, medan offret torkade saften af sin rock. Men
den vördnadsvärda gamla damen kommer att gå ned i sin
graf med den fasta öfvertygelsen, att hon under sin
järnvägsresa varit vittne till ett af de gräsligaste
och blodigaste illdåd, som någonsin föröfvats allt
sedan Kain slog ihjäl sin broder Abel.

*



Ett annat löjligt misstag begicks här om året af vår
sheriff, som för öfrigt är en ganska fiffig karl,
ehuru han ibland begår en ock annan förskräcklig
blunder. Förlidet år anställdes i köpingen N., som
ligger ett stycke från vår lille stad, en prestman
vid namn Joseph Striker. Nu ville det sig så illa,
att i samma köping bodde en boxare till yrket, som
äfven hette Joseph Striker, och för några veckor sedan
visste ryktet att förtälja, att denne sist nämnde
ämnade inlåta sig i en täflingsstrid med en annan
beryktad knytnäfskämpe från Jersey. Vår sheriff
ansåg det som sin pligt att förbjuda Joseph detta
lagbrott och han beslöt derför att sjelf infinna sig
hos professorn i den ädla försvarskonsten. Den person,
som han frågade, hvar den beryktade slagskämpen bodde,
missförstod honom olyckligtvis, och vår hedervärde
sheriff blef i stället visad till pastor Joseph
Striker, om hvilken han aldrig hört talas. Så snart
sheriffen kom in, sade han i förtrolig ton till
pastorn:

»Tjenare, Josse! Hur står det till?»

Pastor Striker blef förvånad öfver detta tilltal,
men yttrade höfligt: »God dag.»

»Josse», fortfor sheriffen, i det han makligt lade
ena benet öfver stolskarmen, »jag har kommit hit för
att språka litet med dig om den der affären med Harry
Dingus, du vet. Alla menniskor tala derom. Men nu är
det på det viset, att det blir inte något af med den
saken, åtminstone inte här i trakten. Du vet ganska
väl, att det är förbjudet i lagen, och jag ämnar inte
tillåta det.»

»Affär? Hvilken affär? Hvad i all verlden menar ni?»
utbrast pastor Striker mäkta förvånad. »Jag vet inte
af någon affär med någon herr Ting – Ding – eller hvad
han heter. Förbjudet i lagen! Jag förstår inte alls,
hvad herrn menar.»

»Hör på, Josse», sade sheriffen, i det han bet af en
bit tuggtobak och såg mycket förnumstig ut, »det är
inte värdt att söka lura mig. Det går inte, det vet
du mycket väl. Jag har fullkomligt väl reda på, att
du har slagit vad om tusen dollars och att hela den
snygga affären redan är uppgjord samt att Bill Martin
är utsedd till stridsdomare. Jag vet också, hvilken
plats, som ni sett ut åt er, men, som sagdt, jag ämnar
inte tillåta det. Om du försöker, så arresterar jag
dig, så sannt som jag sitter här, lita på det!»

»Men, min bäste herre», sade pastor Striker, »det
måste vara något misstag.» –

ȁh nej, visst inte! Du heter ju Josse Striker,
inte sannt?» frågade sheriffen.

Jo, nog är mitt namn Joseph Striker.» –

»Nå, jag visste ju det», afbröt sheriffen honom och
spottade på mattan, »och du inser nu, att jag tänker
sätta p för den här saken. Affären får inte äga rum,
och jag gör dig en verklig tjenst, då jag håller igen
på det här sättet, ty Harry skulle alldeles göra kål
på dig, om jag läte er hållas. Jag vet, att han är den
styfvaste af er begge, och du skulle bara förlora dina
pengar och bli’ alldeles mörbultad till på köpet;
lyd derför genast mitt råd och afstå från saken. Du
kommer att ångra dig, om du inte gör det.»

»Jag vet inte alls, hvad herrn syftar på,» sade
pastorn. »Edra anmärkningar äro obegripliga för mig,
och till på köpet talar ni i en högst opassande
ton. Jag får derför be’ er genast nämna ert ärende,
om ni har något att säga mig.»

»Josse», sade sheriffen, i det han tog på sig en
mycket knipslug min, »du förställer dig inte så
illa. Man skulle kunna tro, att du är så oskyldig,
som ett lam. Men mig lurar du inte, Joseph, – märk
väl, mig lurar du inte. Det är min pligt att förhindra
detta, och jag ämnar också uppfylla den. Jag ger dig
mitt hedersord på, att om inte du och Dingus genast
afstå från saken, arresterar jag dig och lagar, att
du blir insatt på minst tio år. Jag talar allvarsamt,
så sannt jag lefver!»

»Hvad menar ni, min herre?» utbrast pastor Sticker
förnärmad.

»Åh, det var inte värdt, att du ta’r på dig några
miner, min gosse», sade sheriffen. »Försök inte att
se stursk ut, då du har med mig att göra, annars får
du krypa i kurran med detsamma. Låt mig se, hur länge
var det du satt häktad sista gången? Två år, var det
inte så? Jo, jo, om du nu ger dig ihop med Dingus,
så lär du allt bli’ dömd till modiga tio år.»

»Herrn är då komplett galen!» skrek pastor Striker.

»Jag kan rakt inte begripa, hvarför du skall vara så
envis», fortfor sheriffen. »Här har du ett ganska
trefligt hem, der du kunde lefva i fred och ro och
ha’ det rätt angenämt. Men, nej, du måste sälla dig
till sådana der uslingar, kläda af dig halfnaken
och träda inom skrankorna för att få stryk, så att
blodet strömmar af dig och din kropp blir bultad till
ett gelé – och hvarför? Jo, för att bli’ ansedd för
den förnämste boxaren i trakten. Det är verkligen
löjligt. Hvad kan det väl gagna dig, att vara en
boxare? Hvarför söker du inte lefva som en hederlig
karl och struntar i allt, hvad boxning heter?»

»Detta var då det sällsammaste, jag någonsin hört»,
utbrast pastor Striker. »Ni tar mig synbarligen för
en –»

»Jag tar er för Josse Striker, och om ni håller
på så här ännu längre, tar jag er till på köpet
med mig och sätter er i kurran», sade sheriffen med
eftertryck. »Nu är ni så god och säger mig, med hvem
ni har slagit vad, så skall jag nog veta att sätta
p för alltsamman.»

»Ni tycks inbilla er, att jag är en boxare», inföll
pastor Striker. »Jag skall be’ att få upplysa herrn,
att jag är prest.»

»Josse», sade sheriffen och runkade på hufvudet, »det
är illa handladt af dig att ljuga på det der sättet –
ja, det är riktigt illa.»

"Men jag försäkrar herrn, att jag verkligen är prest
– pastor vid Sanct Paulskyrkan. Se här har jag i min
ficka ett bref, som är adresseradt till mig.»

"Hvad för något? Skulle det verkligen kunna vara
möjligt, att ni är prest och heter Joseph Striker,
som den der andre?» utropade sheriffen, som ändtligen
började draga öronen åt sig.

»Ja, ja, så är det! Kom upp i mitt skrifrum, så
skall jag visa er en hel fjerding med mina gamla
predikningar.»

»Nå, det var då det tokigaste, jag nå’nsin har hört»,
utbrast sheriffen. »Det var för galet! Jag tog ju
miste, vet jag, och trodde, att ni var Josse Striker,
boxaren. Jag förstår inte, hur det var möjligt,
att jag – En prest! Jag har burit mig åt, som en
riktig åsna! Jag vet inte, hur jag skall kunna göra
min ursäkt, men om herr pastorn har lust att sparka
mig utför trapporna, så var så god och gör det! Jag
skall fördraga det med en ängels tålamod.»

Sheriffen fick emellertid aflägsna sig osparkad,
och pastor Striker gick upp på sitt skrifrum för
att afsluta sin predikan. Återstår blott att nämna,
att sheriffen en tid talade om att taga afsked,
men hur det var, stannade han qvar ändå.

*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 15:34:15 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1885/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free