- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 24, årgång 1885 /
239

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rasafvikelser - Historiska småsaker

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nedärfningen från en generation till en annan eller
från en mer eller mindre långt tillbaka i tiden
förefintlig generation till den närvarande alltid
äger rum under bestämda yttre förhållanden, hvilka
uppenbarligen hafva ett öfvervägande inflytande,
så måste de yttre förhållandena eller mediet, såsom
man väl ock korteligen säger, tagas i vidsträcktare
mening, än vanligtvis sker. Till och med Buffon
räknade till de yttre förhållandena, hvad husdjuren
angår, blott klimatet, den mer eller mindre rikliga
näringen och inspärrandet. Med det senaste förstå vi
alla de vilkor, växten, djuret, menniskan såsom frö,
embryo, barn och vuxen äro underkastade. Endast
egenmäktigt kan man bland dessa vilkor göra ett
urval, kan man taga i betraktande blott en enda
kategori under uteslutande af de andra. Den period,
som omfattar tillvaron i ägget eller uterus, får
nämligen i intet fall lemnas utan hänsyn.

Det saknas ej fakta, som tydligt nog visa, att
fröet, embryot, om det ock synes vara skyddadt genom
ägghinnorna eller den moderliga väfnaden, likväl är
underkastadt de yttre förhållandena. Försök, företagna
af de båda Geoffroy Saint-Hilaire, hafva ådagalaggt,
att grunden till missbildningar lägges i den tidigaste
utvecklingsperioden och att i enskilda fall äfven de
yttre anledningarna dertill låta angifva sig. Senare
försök af Dareste tjenade blott till fullständig
bekräftelse och förde till ännu mer vidtgående
resultat. När Flourem satte kräpp till det för ett
drägtigt däggdjur bestämda fodret, så rödfärgades det
af modern burna fostrets skelett. Coste lade äggen
af en laxforell i vatten, der blott vanliga foreller
förekommo, och han iakttog, att äggen bleknade mer och
mer och att ur dem utvecklade sig små foreller, som
saknade laxforellens egendomliga färg. För att göra
de små hästarna i Camarque (mellan Ehönemynningarna)
större, behöfs blott, att gifva stoet under dess
drägtighet rikligare foder, än det, som detsamma der
i halfvildt tillstånd finner.

Men om genom noggranna försök är ådagalagdt, att yttre
förhållanden eller inflytelser på det i ägget eller
i uterus lefvande embryot äro i stånd att framkalla
dels i ögonen fallande missbildningar, dels lätta
och enkla afvikelser, så få vi väl ock antaga, att
mer eller mindre vigtiga afvikelser, som ligga mellan
dessa båda ytterligheter, likaledes kunna genom yttre
förhållanden framkallas. Om något med-födt kan härvid
naturligtvis ej blifva tal. Men under likartade
förhållande skall äfven Acacia spectabilis, som en
lång tid betraktades som ett under af varietetbildning
inom växtverlden, * hafva uppträdt.

På samma sätt förhåller det sig nu med det första
An-confåret, som år 1791 förekom i Massachusetts,
och med det första Mauchampfåret, som 1828 uppträdde
i Frankrike, med flera. Fortplantningen af Anconrasen
och Mauchamprasen möjliggjordes endast derigenom,
att ett sorgfälligt ingripande från menniskans sida
dervid ägde rum. Det förekommer dock äfven, att dylika
helt oförmodadt uppträdande afvikelser från en viss
typ utan synnerligt åtgörande bibehålla sig och
förökas. Som bekant härstamma alla sydamerikanska
nötkreatur från den spanska, behornade rasen. I
Paraguay föddes 1770 en kalf, som ej fick några horn,
och denna afvikande ras var, efter hvad Amra berättar,
redan efter några år utbredd öfver flera provinser.

Om i förestående fall inverkan af de yttre
förhållandena inträdde redan hos i utveckling stadda
organismer, så saknas dock ej exempel på, att äfven
utvuxna djur drabbats deraf. Yåra europeiska, till
Amerika öfverförda, får hafva rätt väl acclimatiserait
sig-, särskildt hafva de haft sin vanliga fäll. i
behåll. På Meta-slätten bibehåller sig dock denna fäll
endast i fall djuren regelmässigt klippas. Lemnas de
åt sig sjelfva, börjar ullen filta ihop sig och falla
af i tappar; i dess stället kommer ett kort, groft,
glänsande hår i dagen. På denna af sol genomglödgade
slätt blir af ett ulligt får ett hårigt.

så att hufva" bringas

Historiska

jranz Hals, den berömde holländske målaren, hvilken,
hvad koloritens kraft vidkommer, blott öfverträffas
af Van Dyck, älskade vin öfvermåttan och drack
mycket, han hvarje afton hade en, hvad man kallar,
»flors-och måste af sina trogna lärjungar föras
hem och i bädd. Om han nu väl kommit till kojs och
Mor-fevs ej genast förbarmade sig öfver honom, så
började konst-närn vanligen att bedja på följande
sätt: »O, min Gud, tag mig mildt till din himmelska
fröjdesal! O, förbarma dig öfver mig och tag mig
till dig!...» Sålunda fortgick det, tills sömnen
omslöt honom. - En gång beslöt den snillrike Brower
(Brouwer) att jämnte andra mästarens lärjungar
spela denne ett spratt. De dertill nödiga, mekaniska
förberedelserna voro snart utförda, och då Hals en
qväll åter längtansfullt suckade efter förlossning,
kände han sig plötsligt sakta upplyftad. Han kunde
nu ej tro annat, än att han funnit bönhörelse och
sväfvade upp mot den höga olympen. Långt ifrån att vid
detta oväntade resultat uppstämma jubelhymner, såsom
anständigheten skulle hafva fordrat, protesterade han
på det tokroligaste sätt. »Sakta, sakta», skrek han
af alla lifsens krafter, »det är då inte så fasligt
brådtom, jag kan ännu en stund bli’ qvar här. Käre
Herre Gud, kom ungefär efter femtio år tillbaka, var
så god, då skall du finna mig beredd, men nu är det
mig alldeles olägligt.» Lustigkurrarna funno det nu
vara på tiden att sluta skämtet. De sänkte den var-

derade läraren åter till jorden. Från den stunden
skall dock Hals aldrig hafva på dylikt sätt längtat
efter himmelen.

*



Madame de -Oenlis (född Ducrest de Saint-Aubin
1746 i Bourgogne, död 1880, gift vid sexton års
ålder med grefve Genlis-Silléry och känd som ledig,
men ytlig, författarinna) gifver i sina memoarer
en högst intressant förklaring öfver uppkomsten af
chaiselonguen. Om en fransk konung - berättar hon -
med anledning af en adelsmans eller stats-embetsmans
insjuknande aflade ett besök hos denne och den
sålunda ärade af sjukdomen var fängslad vid sängen,
så uppslog man bredvid sjuksängen en andra hvilobädd,
på hvilken den kunglige besökaren å sin sida nedlade
sig. Hofetiketten föreskref nämligen: »Konungen
kan visserligen tillåta en af sina undersåtar att
antaga samma positur, som monarken sjelf, likväl är
en beqväm, exempelvis liggande, ställning i närvaro
af den stående konungen helt och hållet otillåtligt
För att alltså vid slika sjukbesök kringsegla denna
etikettens klippa, hade man kommit på idéen om en
andra hvilobädd. Då Ludvig XIII besökte den sjuke
kardinal Richelieu, blef detta ceremoniel noggrannt
iakttaget. Äfven Ludvig XIV sträckte ut sig bredvid
den sårade marskalk Villars’ bädd. Sedan den tiden,
höll man i alla franska adelshus en sådan hvilobädd,
hvilken man kallade chaise longue, i beredskap för
möjligen inträffande kungliga besök.

* Ar 1803 eller Q 1805 ^ fann Descemet bland en sådd
akasier i sin trädskola i Saint-Denis en individ,
som ej hade några taggar. Han förskaffade sig opa
vanligt trädgårdsmästarmanér afkomlingar af detta
monstrum, och alla exemplar af Acacia spectabilis,
som nu finnas, härstamma frän detta första. Det
egendomliga med denna afart och hvad som just bevisar
hennes karaktär af en öfvergående varietet är, att
hennes frön alstra Acacia spinosa.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:35:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1885/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free