- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 24, årgång 1885 /
242

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torpa, af Oscar v. Knorring

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

242

på väggen invid den rymliga trappuppgången till det
nuvarande corps-de-logiets eleganta öfvervåning. Denna
på trä ganska väl målade tafla visar oss nämligen
Torpa under Gustaf Olofsson Stenbocks tid samt det
dit då på vägen utmed sjöstranden anländande kungliga
friaretåget: Gustaf I i en med sex hästar förspänd,
ståtlig kaross och efter denna en bagagevagn, dragen
af fyra hästar. Ett stycke framför konungens vagn
synas, på något afstånd från hvarandra, tvänne
förridare. Torpa, som redan långt förut varit i
Store-slägten, hade i slutet på 1520-talet öfvergått
till Gustaf Olofsson Stenbock, riksråd och Sveriges
rikes marsk, hvilken bland andra krigsbragder äfven
utförde det tappra försvaret af Torpa slott, då detta
dagarna före slaget vid Bogesund (1520) belägrades af
danskarna. En af Otto Krumpens fältöfverstar blef då
tillfångatagen och insatt i en underjordisk källare
i slottet, der han säges hafva omkommit af svält.

Meranämnde Gustaf Olofsson Stenbock, hvilken efter
sin moders död innehade Torpagodset, var gift med
Brigitta Leijonhufvud, syster till Gustaf I:s andra
gemål,o drottning Margaretha Leijonhufvud, hvilken
afled 1551. Aret derpå kom den sörjande konungen till
Torpa för att uppgöra några arfsangelägenheter med sin
svåger och svägerska. Vid åsynen af deras sextonåriga
dotter, Catharina Stenbock, blef den redan då till
åren komne konungen så intagen af hennes skönhet,
att han af föräldrarna begärde hennes hand. Den unga
fröken blef så Öfverraskad och till och med förskräckt
öfver detta plötsliga frieri, att hon säges hafva
tvärt sprungit ut i trädgården och gömt sig bakom en
bok, hvilket åldriga träd ännu qvarstår, men nu murket
och ett tillhåll för ugglor, som der bygga och bo.

Äfven visas i Torpa trädgård en af askar och
lönnar bildad, mörk gång, som sträcker sig utmed
den trädgården omslutande sjöstranden fram till en
syrenberså nedom öfre terrassen. Till denna berså
skall också den sköna Catharina hafva flyktat
undan för sin kunglige friare och då tagit vägen
genom nämnde mörka gång, som derför än i dag kallas
friare-gången. Konung Gustaf letade dock rätt på
den blyga tärnan, hvilkens motsträfvighet till en
del hade sin grund deri, att hon - såsom bekant är -
höll den unge Gustaf Koos kär. Innerst i sitt hjerta
glömde hon aldrig detta föremål för sin första kärlek,
men blef emellertid redan den 22 Augusti 1552 förmäld
med konung Gustaf I, med hvilken hon sedan "framlefde
ett ömt och förnöjdt åttaårigt äktenskap». Gustaf
Koos skall hafva utaf Gustaf I erhållit Bogesund
i förläning, för att trösta sig öfver förlusten af
Catharina Stenbock, som han måste afstå åt konungen.

Torpa ägdes sedermera af riksrådet Eric Stenbock,
känd för sina romantiska äfventyr med Malin Sture,
hvilken han enleverade från Hörningsholm och gifte sig
med emot hennes moders, den så kallade Kung Marthas,
vilja och samtycke. Ar 1650 ägdes Torpagodset af
deras sonson, den berömde fältmarskalken Gustaf Otto
Stenbock (Måns Stenbocks fader) samt öfvergick efter
hans död 1685 till hans enka, grefvinnan Christina
Catharina De la Gardie, hvilken efterlemnat många
varaktiga minnen vid Tprpa, bland dem den år 1699 af
henne inredda slottskyrkan. År 1715 tillhörde Torpa
grefve Eric Stenbock samt kom genom hans dotter i
landshöfdingen friherre C. G. Sjöblads ägo. Då en
af dennes döttrar, Charlotta Eleonora, sedermera
gifte sig med amiralen, grefve Eric Arvid Sparre, kom
detta gamla Stenbockska herresäte till Sparreslägten,
i hvars ägo det alltsedan varit och fortfarande är.

Torpa äges nu af kammarherren, grefve Eric Theodor
Sparre, hvilkens farfader, öfversten Claes Ericsson
Sparre, lät uppföra den nuvarande hufvudbyggningen,
hvilken blef färdig 1809. I denna med mycken smak och
elegans inredda och dekorerade byggning får man utom
andra minnesvärda, dyrbara föremål ock se en hel mängd
oljemålningar, bland hvilka äro väl lyckade porträtt,
ej allenast af medlemmar af slägterna Stenbock, De la
Gardie och Sparre, utan äfven af konungarna Gustaf I,
Gustaf II Adolf, Carl X, med flera kungliga personer.

Bland dessa vackra porträttmålningar torde
särskildt böra omnämnas följande: Gunilla Bjelke,
i kroppsstorlek, med ena handen hvilande på en
kungakrona, som ligger på ett sammetshyende å
ett bord vid hennes sida; den vackra grefvinnan
Tessin, född Sparre, i stor toalett, hvit klädning
med en blomstergirland snedt öfver lifvet; Otto
Stenbocks enka, förut nämnda grefvinnan Christina
Catharina De la Gardie-, generallöjtnanten, grefve
»Erich Gustafsson Steenbock», en ståtlig man i
full stridsrustning och med handen hvilande på en
kommandostaf; fru Malin Sture, med ring på tummen;
gossen Gustaf Stenbock, som drunknade i brunnen på
gården; Charlotta Eleonora Sjöblad, äfven såsom
barn, samt hennes sedermera vordne man, amiralen
och presidenten i Amiralitetskollegium, grefve Eric
Arvid Sparre - enligt hvad nyss nämndes den förste
med detta namn, som ägt Torpa, och så vidare.

I ett af rummen, jämnväl i praktvåningen en trappa
upp, står en bred säng, med tak och väggstycke
klädda med nu mer urblekt, rosenröd guldbrokad samt
med omhängen af grönt sammet. I denna »paulun» säges
konung Gustaf I hafva legat under sina friarebesök hos
den Stenbockska familjen på Torpa. Till samma säng
hörde sannolikt ett med silfversnodder broderadt,
rödt sidensarstäcke, som ännu finnes på Torpa.

Der förvaras ock en starkt förgylld kalk, en messhake
af silkesbrokad med guldspetsar, en altarbordsduk
af sidenbrokad, inväfd med silfver- och guldspetsar
samt prydd med De la Gardieska vapnet i upphöjdt
guldbroderi, med flera dyrbara föremål, som hört
till slottskyrkan. Så ock en liten bok i form af en
psalmbok och bunden i skinnpermar. På det grannt
illustrerade titelbladet står: »Torpa Kyrkiobok
Anno 1699 - L Holm fecit.» Öfver lammet, som pryder
stålstickets öfversta del, läses: Agnus occisus ab
origine mundi, samt på första bladet af det nu gulnade
papperet: Allahel-gonadag eller den l November A:o
1699 helgades thet inrättade rumet till en kyrkia
eller Herrans Guds hus genom första gudstjänst och
prädikan, som hållen vardt för en så mäckta folkrik,
som hög och förnäm församling af Hög Gref 1. Hofvets
Prädikant

J. EkendahL»

Denna »Kyrkia» »inrättades» - såsom redan nämndt är -
af enkegrefvinnan Christina Catharina De la Gardie,
år 1699, uti det gamla slottet, som, uppfördt med fem
alnars tjocka murar, hittills till det yttre stått
någorlunda emot tidens härjningar, men till det inre
är mycket förfallet. Det är dit in jag nu vill föra
läsaren.

Så snart vi passerat bron öfver den forna
slottsgrafven, befinna vi oss invid den södra ingången
till det gamla slottet, som reser sig, ett dystert
monument, på en af höga träd beskuggad, fordom
helt och hållet kringfluten, kulle invid den leende
sjöstranden. Ingången är genom den förut omnämnda,
praktfullt infattade, porten. Under slottet äro
en mängd hvalf och hemska gångar, bland andra en
lönngång, som går under hela slottet och hvilken
man kan skönja från en och annan liten glugg i
yttermuren. Den mynnar ut på slottets norra sida
straxt ofvanom den nu med frodigt gräs bevuxna,
tämligen höga backslutningen mot »Lillsjön». Nu
mer är denna gång otillgänglig och dess utgångsdörr
under slottets stenfot mot norr igenmurad. Sägnen
förmäler, att Catharina Stenbock vid flykten undan
sin konungslige friare, begagnat sig af densamma för
att nå trädgården. Det säges ock, att denna lönngång
stått i förbindelse med en annan, som, gående under
»Lillsjön», utmynnat i skogen på andra sidan om
sjön och hvilken således äfven kommit väl till pass,
då slottet var omringadt af de belägrande danskarna.

Inkomna i slottet, befinna vi oss i en bred midtgång,
å hvars venstra stenvägg synes en igenlåst, bastant
dubbeldörr. Vår lika välvilliga som täcka cicerone
medförde emellertid en väldig nyckel, som för oss
öppnade tillträdet till detta vackra slottskapell. Vid
inträdet mötes blicken i fonden af en utmärkt vacker
altartafla, föreställande Kristi nedtagande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 15:34:15 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1885/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free