- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 24, årgång 1885 /
258

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gamle herr Rodebergs hågkomster, upptecknade för Sv. Fam.-Journ. af Sylvia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

258

nu med kuskens tillhjälp blef befriad från sin
börda. »»Han måtte väl aldrig ha’ knäckt nacken
på sig», sade hon, »jag är så allarmerad, att jag
knappast kan andas. Ytterst välkommen!» Härvid tryckte
hon min hand, och medan jag förnyade bekantskapen
med fröken Louise, blef den nästan afsvimmade unge
mannen förd in i det förmak, vi nyss hade lemnat.

»Lägg en dyna under hans hufvud, Louise... Detta var
ju ett riktigt litet äfventyr. Eau de Cologne ... Man
tänker då icke på något, och derest jag ej vore...»

vjag bäddar ju redan på hans tinningar», sade
Louise. I denna stund slog den främmande upp sina
ögon och dertill ett par ganska vackra ögon, hvilka
med en viss förvåning blickade på det täcka ansigte,
som till följd af situationen helt förtroligt böjde
sig fram emot honom.

»Hur är det?» sade Louises milda stämma, på hvilken
fråga följde ett ordsvall af hennes mor, hvarunder den
främmande fick reda på den familjs namn, hos hvilken
han vistades, samt i hvilken belägenhet han blifvit
införd der i huset.

»Ja, ja», sade han matt, »jag körde en häst... en
ung häst, han stegrade sig, skenade ... vagnen välte
... jag höll i tygeln och släpades med ett stycke ...

»En vagn ... en skenande häst... vår kusk skall
springa ut för att...»

»Lundberg kan väl inte springa i kapp med en skenande
häst häller», sade Emil.

»Dumme pojke! Karlen skall naturligtvis söka till
att få reda på häst och åkdon...»

»Då följer jag med!»

»Ja, man får inte någon bugt på honom», sade fru
Eberstrand, i det hon, skakande på hufvudet, såg
efter gossen. Sköna utsigter tänkte jag, under det
jag hjälpte den unge, främmande mannen att komma
i sittande ställning, der han, placerad i soffan,
med välbehag tycktes upptaga Louises omsorger.

»M är mycket god», hviskade han och såg rakt in i
flickans ögon.

»Nu börjar ni att få lifsfärg igen», och fru
Eberstrand blickade på den oväntade gästen, hvarefter
hon ordinerade kalla omslag för hans nacke, som fått
en svår stöt, samt bad honom, medan han repade sig
en smula, anse sig som hemma samt anvisade honom ett
gästrum.

»Se så», fortfor hon, »till all lycka är icke
någon skada skedd». Derpå omtalade hon tusen
olyckshändelser, som hon hört berättas eller läst
om i tidningen. Hon varierade detta ämne med den
uppfostringsmethod, hon ansåg lämplig för Emil,
och härunder försvann aftonen hastigt nog.

Brogård var en helt liten egendom och så intecknad,
efter hvad jag sedan fick höra, att den lilla familjen
der endast med den största hushållsaktighet kunde
få sitt dagliga bröd. Gården hade dock ett särdeles
behagligt läge rned skog och sjö. Följande morgon stod
jag vid mitt öppna kammarfönster och blickade utåt,
när den unge mannen, hvilken helt å propos der i huset
blifvit en gäst, frisk och färdig gick öfver gården.

»Min häst står välbehållen i stallet», sade han
leende åt mig, då vi följdes in till frukosten, »den
lär hafva blifvit hejdad vid en smedja, der min vagn
tills vidare får stanna.

Med en verldsmans artighet framförde han derpå sin
tacksägelse för huld och skydd samt förstod att så
adressera sig till fru Eberstrand, att hon ansåg sig
likna en barm-hertighetssyster, hvilket tycktes vara
i hennes smak, och med verkligt behag serverade hon
vårt kaffe samt utöfvade en värdinnas artiga kall.

»Ni måste se er omkring, innan ni börjar er läsning»,
vände hon sig till mig, då vi efter frukosten
inträdde i förmaket, »ni måste bli’ en liten smula
bekant med oss först... Men å propos, herr Frenneson»,
afbröt hon sig och betraktade den främmande, »jag har
bestämt förut hört edert namn. Ack, nu minnes jag»,
tillade hon lifligt, »det var i går borta

i granngården man talade om en Frenneson, som skulle
vara mycket rik och som nyligen lär ha’ köpt Drams
stora egendom», och i det hon gaf den unge mannen
en intresserad blick tillade hon: »skulle ni måhända
vara?...»

»Jag är hvarken ägare till Dram eller har någon stor
förmögenhet», inföll han leende. »Ponera, att jag icke
äger ett öre ... med en sådan förutsättning förlorar
man ett visst intresse...»

»För ingen del», fru Eberstrand böjde förbindligt
sitt hufvud, »herrarna bära gemensamt namn...»

»Det är icke första gången han och jag blifvit
förvex-lade», inföll glädtigt den unge mannen,
»särskildt kommer jag ihåg en gång, jag var helt
ung och hade nyss kommit ut i verlden. ’Det är rike
Frenneson’, hviskade man omkring mig», fortfor han,
tog plats bredvid Louise och lekte med innehållet
i en sykorg, der en blyertspenna fastnade mellan
fingrarna på honom. Börjande klottra på ett papper,
fullföljde han: »Att anses som rik, kan måhända vara
angenämt nog, tänkte jag och opponerade mig icke;
men, uppriktigt, man blir kanske alldeles för väl
omhuldad. ’Låt mig presentera eder för mina systrar’,
hette det eller ’se här, min dotter’. Nå, det var
klart, att jag sökte göra mig angenäm samt följde
hack i häl mitt hjertas dam. När man emellertid
har den oturen att ställa sig på en dyrkad qvinnas
släpande drägt, har hon allt skäl i verlden att
icke se älskvärd ut. Min sköna gjorde också ej något
undantag. ’Ack, är det ni, herr Frenneson’, utbrast
hon och såg plötsligen helt honungssöt ut. ’En
sådan tölp’, tillade hon i ett aflägset hörn och
visade på mig för en väninna, ’vore han inte så rik,
så...’ ’Rik, söta du, hvar är han!’ Och straxt kom
en jettelik dam, som omedelbart tog mig under sina
vingars skugga. ’Ni valsar’, sade hon och tillade:
’jag valsar med passion, låt oss blanda oss i
hvirfveln.’ Med min arm om ett lif, som ej var en
vidja, flögo hon och jag icke precis åstad, men
ändå hände mig eller, rättare, oss båda ett litet
olycksfall, hvarefter jag krossad och tillintetgjord
föll ned på en stol.»

»Ni är tecknare», sade Louise, i det hon leende
lutade sig öfver det papper, som herr Frenneson i
detta ögonblick sköt ifrån sig.

»Jag har nästan ingen annan sysselsättning.»

»Och sens moralen utaf detta», inföll fröken
Wimmer-hjelm leende, Ȋr, att ni tagit oss ur
fantasierna om er rikedom, på det vi icke alltför
mycket skola omhulda er...»

»Åtminstone afstår jag från allt omhuldande, som
kanske skulle kommit mig till del såsom förmodad ägare
till Dram ... men om mina personliga egenskaper...»
- han afbröt sig småleende och blickade sig omkring.

»Allt på det klara», utbrast Louise glädtigt.

»Tecknare», upprepade fru Eberstrand och höjde
ögonbrynen samt såg kritisk ut. En fattig tecknare var
en person, för hvilken man ju icke behöfde göra sig
något omak, och hon lutade sig gäspande tillbaka mot
ett soffhörn, medan vi beredde oss för en båtfärd.

»Det är starkt solsken och en glad dag», sade herr
Frenneson, under det han icke allenast sysselsatte
sig med Louise, utan också med fröken Wimmerhjelm,
en uppmärksamhet, som de båda damerna tycktes upptaga
med synbart nöje.

»Jag har fallit hit ned som från skyn», sade han
senare på aftonen, då han och jag, på tu man hand
sutto ute på verandan, »och jag lyder himmelens vink
samt njuter af mitt lif!»

Härvid drog han några väldiga bloss på sin cigarr och
betraktade mig på ett godmodigt sätt, liksom ville
han narra mig till att följa sitt exempel.

»Här har jag dröjt en dag, och det förefaller mig
nästan, som om jag varit i denna familj hela mitt
lif.»

Med ett tankspridt uttryck slog han askan från sin
cigarr.

»Hvad tycker ni om fröken Wimmerhjelm?» fortfor han
efter en paus. »Jag är hänförd», utbrast han plötsligt
och nickade mot mig, »jag lefver med henne midt upp
i romant-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 02:40:10 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1885/0262.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free