- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 24, årgång 1885 /
261

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gamle herr Rodebergs hågkomster, upptecknade för Sv. Fam.-Journ. af Sylvia - Jens Jacob Asmussen Worsaae

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

261

Men tant Emmy. böjde sig djupt fram emot dem, minnet
af hennes egen ungdom framkallade hos henne ett
småleende,

och med en nästan smekande rörelse lade hon
handen på den blåa bandrosen.

Jens Jaool>

Jen 15 Augusti detta år afslöt den man, hvilkens
namn här ofvan tecknats, i döden sin berömda
lifsgerning. Med honom, som var född den 14 Mars 1821,
förlorade Danmark en af sina mest betydande samtida
personligheter, den nordiska fornforskningen en af
sina ypperste idkare och förnämste målsmän.

Grundläggaren af det Oldnordiska och det Ethnografiska
museet i Köpenhamn, den som samlare af fornsaker högst
för-tjente Thomsen, som bar titeln konferensråd, hade
i Worsaae sin ifrigaste och snillrikaste lärjunge,
som derför ock var sjelfskrifven att upptaga
lärarens fallande mantel. Han fullbordade äfven,
hvad under den förres tid påbörjats, han ordnade,
hvad som redan blifvit samladt, men han beskref
också och han fortfor att samla. Nästan otaliga äro
de skrifter, han utgifvit, och det är hufvudsakligen
hans verksamhet, som lyft den danska - och såmedelst
den nordiska - fornforskningen till en hedersplats
inom den arkeologiska vetenskapen.

Vid tjugotvå års ålder utgaf han sin första skrift:
»Danmarks Oldtid, oplyst ved Oldsager og Gravhöj
e» ; detta arbete väckte uppmärksamhet ej blott i
Danmark, utan bar, öfversatt till engelska och tyska,
författarens namn till andra land. Derefter följde
en rad af arbeten: »Ru-namo og Braavallaslaget»,
»Blekingske Minnesmserker fra Hedenhold», »Danevirke»
och »Danebrog», »De Danske og Nordmsendene i England,
Skotland og Irland», »Den Danske Erobring af England
og Normandiet», »Danmarks tidligeste bebyggelse»,
»Den jydske Halvö og dens Fortidsminder», »Nordens
Forhistorie», med många fler, af hvilka en del på ty
ska o språket.

År 1847 utnämnd till inspektor för fornminnesmärkena
i Danmark, bereste han landsbygden och egnade
i främsta rummet sin håg åt vikingatiden och
o företog vidsträckta resor för sina studier i
denna riktning. Ar 1855 nämndes han till docent
med professors titel i nordisk fornforskning vid
Köpenhamns universitet.

J. J. A. Worsaae.

Tio år derefter, vid Thomsens död, tillträdde
han befattningen som chef för Oldnordiska och
Ethnografiska museet i Köpenhamn, äfvensom för
samlingarna på Rosenborg, hvarjämnte han var direktör
för de antiqvariska minnesmärkenas bevarande. I det
berömda danska Oldskrifts-sällskapet var han den
lifgifvande kraften, på samma gång

som den ledande anden. Och i hvarje sällskap med
syften, beslägtade med hans eget lifsmål, och i
hvarje företag i sådan riktning deltog han eggande och
rådande, alltid verksam, alltid beredd till uppoffring
och arbete.

Det har blifvit sagdt och bör ej ens i denna korta
erinran om hans lif och gerning förbigås, att hans
beredvillighet i det hänseendet gick alldeles för
långt, för att han med nog samlad kraft skulle kunna
egna sig åt något särskildt, men ingen har kunnat
säga annat, än att han med synnerlig förtjenst och
berömmelse fullgjort åtagna värf, ja, fullgjort dem
med ett intresse, en sakkunskap, en talang och en
humanitet, som ytterst sällan träffas förenade i så
genomgående grad, som hos honom.

Ett särskildt utmärkande drag hos den lärde mannen
var just hans humana väsen. Förbindligheten och
älskvärdheten i hans personliga uppträdande kunde
svårligen öfverträffas. Med en viss betydelsefull
grimas blef han någon gång kallad den lärde
»hofmännen», hvarmed man ville framhålla smidigheten
i hans sätt-, men var han i den bemärkelsen »hofman»,
så var han det alltigenom, från början till slut,
ständigt lika och mot alla lika. Allra förbindligast
var han dock mot dem, som på något sätt visade
intresse för hans vetenskap - och detta drag, som med
sig förenade en hög grad af hjälpsamhet, gjorde honom
personligt i högsta måtto af hållen och värderad.

I den lärda verlden var han länge räknad bland
stormännen och utmärkelser af många slag kommo honom
till del. Så blef han ock kallad till sin konungs
rådsbord som kultusminister, men den uppgiften lemnade
han efter ett år

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 15:34:15 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1885/0265.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free