- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 24, årgång 1885 /
265

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hundratusen martyrer för djefvulstron. Af J. M. - Ur portföljen. Riddarhuset i Stockholm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

265

kontrahent trolldomskrafter och jordisk vällust;
vidare det djefvulska boleriet, trollkarlens
förtviflan och ånger samt slutliga, tragiska
ändalykt.

Sägnen öfverlemnade på poetiskt sätt trolleriets
bestraffning åt den guddomliga rättvisan. Men i
verkligheten gestaltade sig saken helt annorlunda,
emedan kyrkan gjorde trolldomsväsendet till ett
föremål för sin inqvisitoriska verksamhet. Hon
gjorde följande slutledning: trollkarlar och hexor
sluta förbund med djefvulen; detta innesluter i sig
en brytning af deras genom dopet med Kristi kyrka
slutna förbund; derföre äro de kättare, följaktligen
straffbara och skyldiga till döden. I följd deraf fick
kyrkan, dogmernas upp-rätthållarinna, icke försumma
att gifva fritt lopp åt sin heliga ifver och till
sitt bistånd beväpna de verldsliga domstolarnas
arm, hvilka efter införandet af det inqvisitoriska
rättegångssättet, hvars hufvudsakliga eller snarare
enda bevisningsmedel var tortyren, stodo färdiga
och villiga till hvilken skändlighet som hälst. *
Kristlig theologi och kristlig rättslärdom uppfunno
häxprocesserna, den menskliga vantrons bedröfligaste
utväxt.

Yid slutet af medeltiden hade den gamla
inqvisitionen icke mer att göra. Den måste
lefva, den kräfde ett föremål för sin
verksamhet. Bålen efter albigenser, katharer,
lollh årder och andra kättare hade rökt ut;
man behöfde nya offer och uppfann derföre
de ohyggliga häxprocesserna.

Visserligen fanns en och annan häxdom-are,
som handlade på god tro. Visserligen antogo
häxförfölj-elsernahelakar-aktären af en andlig
epidemi, ehuru en med omsorgsfullt val af tjenliga
medel tillverkad, en

genom folkets systematiska förförande
på konstladt sätt frambragt, fullständig
sinnesförvillelse. Visserligen förekom här och der
en stackars hysterisk qvinna, som var beherrskad af
den besynnerliga, fixa idéen att kunna trolla och att
hafva umgåtts med den store bocken, hvarvid efter all
sannolikhet narkotiska och stimulerande medel, liksom
öfver hufvud vid kärlekstrolleri, torde hafva verkat.

Men i det hela voro häxeriprocesserna blott en
på massans vantro beräknad theologisk-juridisk
spekulation. Rent ut säger en öppenhjertig katholsk
theolog, att häxeriprocesserna varit ett påfligt
statsstreck, för att så länge som möjligt upprätthålla
det påfliga väldet.

Dessutom, hvilka herrliga affärer kunde ej på dem
göras! De brändas egendom blef ju konfiskerad, och man
lagade så, att icke blott fattiga, utan äfven rika
anklagades. Och slutligen, hvilka präktiga sportler
måste icke tillfalla biktfäder,

Riddarhuset i Stockholm.

angifvare och domare, om de gåfvo vinkar om, att man
befunne sig på de misstänktas lista, men på vissa
vilkor kunde strykas!

Uti häxeriprocesserna erhöllo tyskarna en riklig
ersättning för hvad de förlorat genom befrielsen
från inqvisitionen. Och med äkta tysk grundlighet
togo de äfven saken före. Visserligen förekommo
häxförföljelser äfven hos de flesta öfriga europeiska
folk, men dock aldrig i den stora skala, som i
Tyskland.

Besynnerligt förefaller, att förföljelseraseriet
förnämligast vände sig mot det svagare och skönare
könet. Hvarför riktade häxprocessen just mot
qvinnan den afskyvärdaste hädelse, som någonsin
vederfarits henne - den hädelsen nämligen, att
utbyta sin jungfrulighet, sin äktenskapliga
trohet mot en vederstygglig bocks onaturliga
omarmningar? Sådant kunde icke allenast härleda sig
derifrån, att häxdom-arena trodde sig hafva lättare
spel med qvinnan. Nej, grunden låg djupare. Emedan i
trolleriet låg något fördoldt, stilla och slutet, som
icke öfverensstämde med mannens skaplynne, hade man
i gamla tiden ansett qvinnor lämpligare för trolleri,
än männen. Men i synnerhet hade den judiskt-kristliga
theologien från Moses till kyrkofäderna uppfattat
qvinnan såsom något underordnadt, armt och
förkastligt, hvarigenom

synden kommit i verlden. Hvarför skulle djefvulen då
icke

företrädesvis vända sig till henne?

Enligt en häx-bok från 1591 definierades en trollkarl
eller en häxa såsom en person, hvilken afsigtligt
bemödar och understår sig att med djefvulska medel
verkställa ett företag eller att derigenom ernå och
vinna något. Förvärf-vandet af »djefvulska medel»
sker genom förbund med satan,

hvilket afslutes på olika sätt, skriftligt eller
muntligt. Städse förekommer dervid en formlig
afsägelse af Kristus och alla helgon, äfvensom af
Gud och hans tio budord.

Medelpunkten, gudstjensten i häxreligionen, är
Mxsablaten, till hvilken häxorna genom användandet
af en häxsalfva, beredd af odöpta barns fett och
hvarjehanda örter, komma ridande genom luften på
bockar, eldgafflar, qvastkäppar, halmviskor, och så
vidare. Sammankomsterna hållas på bestämda nätter
i veckan, företrädesvis likväl den första majnatten
(Valborgsmässoafton), således på samma tid, som en
fornger-manisk, hednisk offerfest. Hvarje land har
sina särskilda samlingsplatser, vanligtvis på spetsen
af höga berg.

Vid sammankomsterna visar sig djefvulen ibland såsom
en munter och sprättig dansör, men merendels i dyster,
maje-

* Till häxeriväsendet hörde äfven häxvagen (se bilden
å föregående sida) jämnte "tårprofvet", nålprofvet",
eldprofvet", "vatten-profvet" och andra "gudsdomar",
som föregingo förhöret och den "pinande frågan"
(tortyren). Bruket af häxvagen förskrifver sig från
Indien, der också brottsligheten bestämdes efter
vigt. Skilnaden mellan vattenprofvet, hvarvid den
anklagade, afklädd och med korsvis sammanbundna tummar
och stortår, sänktes i vatten, och hexvågen är den,
att, för att vara oskyldig till en anklagelse måste
man vid det förra profvet sjunka, vid det sednare
deremot stiga i vädret. - Den namnkunnigaste häxvagen
befann sig i den holländske staden Oudewater an ^der
Yssel, och till henne togo många misstänkta sin
tillflykt för att få sin oskuld bevisad. Befunnos
de "allt för lätta", så fingo de en i laga form
utfärdad frisedel. De, som i synnerhet med eller
mot sin vilja måste anlita detta bevisningsmedel,
voro kringströfvande menniskor, zigenare och dylika,
hvilka af folket ansågos syssla med trolldom. En
sådan scen har konstnären å sid. 264 just framställt:
vi se allehanda "kringstrykare", ett zigenarband. en
pilgrim, en qvinna på vågen, hvilka alla skola undergå
profvet. - Dylika prof skola, enligt uppgift, hafva
fortgått långt in på 1700-talet.

Sv. Familj-Journ. 1885.

34.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 15:34:15 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1885/0269.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free