Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Ur portföljen. Riddarhuset i Stockholm
- Ur portföljen. Tivoli å Stockholms djurgård
- Liten modejournal
- Allmännyttigt. Orena rockkragar
- Sällskapstrolleri. Svårlöst knut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
287
med flyglar, af hvilka den vestra synes på
teckningen, så att det hela nu framstår synnerligen
storartadt. Stora riddarhussalen med sina
sköldbetäckta väggar är icke blott hufvudstadens
egendomligaste, utan äfven en af dess största
församlingssalar, med en mycket berömd takmålning af
Ehrenstrahl.
Påo torget framför Riddarhuset står, med ryggen vänd
deråt, liksom på väg derifrån till konungaborgen,
Gustaf I:s kolossala staty i brons, framställd i
burgundisk riddardrägt med släpande mantel, lagerkrans
på hufvudet och 0 konungaspira i handen. Den latinska
inskriften lyder på svenska: "Ät Gustaf Eriksson,
fäderneslandets, frihetens, religionens hämnare,
från ädel medborgare den bäste konung. Efter två
sekel uppställde riddarståndet (bilden) 1773."
Närmast till venster på teckningen synes ett hörn
af Riksgäldskontorets hus (det gamla Hessensteinska
palatset) och byggnaden närmast bortom Riddarhuset
är Sockholms rådhus, af hvilket man dock af denna
teckning icke får någon föreställning. Tornet, som
höjer sig der bortom, är det, som j)ryder Jakobs
kyrka.
Hela teckningen är tagen frän nordöstra hörnet af
Riksdagshuset, af hvilket vi i ett kommande häfte
skola meddela en afbildning.
* *
*
Tivoli å Stockholms djurgård (se bilden å sidQ. 280)
är en jämnförelsevis ganska gammal anläggning,
men först på senare åren eller sedan det kom i hr
Anshelm Bergs ägo och under hans ledning har det
börjat på allvar sträfva att fylla ositt ändamål,
som är att vara en behaglig, instruktiv och nöjsam,
på omvexlande förströelser rik samlingsplats för en
stor stads invånare, hvilka måste söka billiga nöjen
under de hvilostunder, arbetet unnar dem. Läget är
det gynnsammaste: vid Djurgårdsslätten ])å sjelfva
sluttningen mot berget samt en god del af dettas
platå. Den kuperade marken lämpar sig förträffligt
för de olika detaljer, som tillhöra ett modernt
Tivoli. Hela det omfångsrika etablissementet,
som ännu blott är i första begynnelsen af en
kraftigare utveckling, omfattar dock redan theater-
och konsertsalong för omkring 700 åskådare, två
öppna som-martheatrar, en öppen arena för akrobatiska
föreställningar, musiktempel, dansbana, käggelbanor,
restaurant, flera olika djurhus med för vårt land
tämligen sällsynta eller alldeles främmande invånare,
flygande och gående, kraftmätare och andra till sport
hörande inrättningar.
På teckningeji har konstnären grupperat åtskilligt
af hvad Tivoli haft att bjuda på denna sommar
och sorn utöfvat en ständigt ökad dragningskraft
på allmänheten, så att etablissementet somliga
dagar besökts af ända till sex- och sjutusen
menniskor. Artister af alla möjliga slag och från
verldens alla hörn uppträda der. Häpnadsväckande
prestationer af lösas af de mest skrattretande. Till
det förra slaget hör, hvad den japanes, som är på
väg utfö.r den snedspända linan å teckningens högra
sida,*åstadkommer. Utan något stöd går han uppför
linan på det sätt, att han med tårna kniper sig
fast. Men utför far han i svindlande hast, med tårna
bildande en klyka eller ett spår. Han framställes å
teckningen just stadd på en sådan resa utföre. Hans
konst hör ingalunda till de "sköna", man förvånar sig
öfver, att det ej vid den hastiga farten tager eld
i hans fötter, man beklagar honom, man ryser, men
man applåderar. Karlen förtjenar mycket penningar,
ty han är verkligt specialist - han är i sin konst
den ende i verlden.
Triton
Intresset för moderna är egendomligt nog lifligare
hos dem, som i allmänhet utgifva minst för dem,
än hos dem, som förslösa
Fig. 2.
Fig. 1.
hundratals "nouveautés". De förra studerade nya
modellerna, de tänka med nästan pinsam samvetsgrannhet
på, huru de ur sina föråldrade kostymer skola kunna
framställa nya toaletter, som stå i
Fig. 3.
samklang med det rådande modet; deras sträfvan,
deras omsorg har ofta något rörande. De sednare,
modedamerna, göra sig inga dylika bekymmer, de låta
sin modist tänka för sig, och har det lyckats denna
att "kreera" en bifallsskördande modell, så blir hon
firad som en på theaterhimmeln uppgående stjerna;
man har upptäckt en talang, som fordrar erkännande.
Efter att i förbigående hafva anmärkt, att den
franska smaken åter börjar vinna verldsvälde inom
damtoaletten, öfvergå vi till en kort beskrifning af
våra från franska mönster hemtade bilder.
Fig. l visar en robe af randig Bengaline, hvars
ryggsida är solfjäderartadt utvecklad, med reverer,
under försedda med sammet, mantelet, framtill slutande
i sjaländar, genoms tickad med blyperlor och omgifven
af breda Grelotfransar,o som falla öfver spanska
spetsar. Fig. 2 är en kostym af stålblå taft, framtill
försedd med vo-langlikt arrangerade, perlgenomväfda
spetsar, baktill med stor "puft",
på sidorna med veckgarnityr i rosettfason;
ärmarna, som upptill äro uppristade för att låta
den underlaggda spetspuffen träda fram, löpa ut i
knäppta, smalnande delar. De mycket omtyckta spanska
jackorna (fig. 3) blifva företrädesvis af unga flickor
burna till enkla bondkjortlar och hvita bluser. Den
midjeranden knappast berörande jackan är framtill
öppen och genom en ögla i brösthöjden sammansluten;
ärmarna, med breda epauletter, täckas till halfva
sin längd af höga handskar.
Med hänsyn till dessa sist nämnda måste vi
konstatera, att man ännu allmänt bär sina meterlånga
Sarah-Bernhard-handskar, utan att betänka, att denna
beklädnad, uppfunnen för en mager, benig arm, ej ut^ör
någon prydnad för en rund och full. I sammanhang
härmed måste vi äfven påpeka en smakförbistring i
valet af halsgarnityr. Man bär guldremsor, tygkragar
med påsydt glitter, men man tyckes helt och hållet
hafva förgätit en af fruntimmerstoalettens från
fordomtima skönaste prydnader på detta område: de
ansigtet en viss poetisk skönhet förlänande hvita
spetsarna.
Och till sist som bevis för, att våra fruntimmer börja
öfvergå till enkla från att hafva varit "dyrbara",
blott den faktiska notisen, att af de badande damerna
vid ett enda tyskt hafsbad, Norderney, denna sommar
beställts mer än 1000 stycken oäkta kollierer
(imiterade svarta perlor, omgifna af imiterade
brillanter) från en firma i Wien. Vi skola dock
tillråda läsaren att ej låtsa om någon vetskap om
oäktheten af dessa förtjusande smycken. Kunde eljest
komma surt efter till ett kommande år!
Allmännyttigt.
.Orena rockkragar göras lätt rena genom användning af
petroleum. Man begjuter dem dermed, gnider dem med
en yllelapp, stryker *1äem med ett hett järn mellan
gråpapper, och ett ögonblick derpå se de fullkomligt
nya och obegagnade ut.
JSällsltapstrolleri.
^Svårlöst knut, en sådan, som ej ens en Alexander med
eggen af sitt svärd skulle mäktat lösa, är den, som
knytes af ett mennisko-har och starkt atdrag-es. Det
är i hvarje fall en svår uppgift att lösa en dylik
knut på samma sätt som andra, och dock blir den lätt,
om man iakttager efterföljande förfaringssätt :
man fuktar - låtom oss antaga - venstra handens
inre i närheten af lill* s fingret, der densamma
har en fördjupning (fåra), medQ tungan och inlägger
hårstrået så, att knuten blifver liggande, såsom
vidståen-de fig. utvisar, och stråjets ändar skjuta
ut på ömse sidor om den knutna handen. Denna klappas
nu mot ett mjukt föremål, exempelvis knäet. Genom den
friktion, härigenom uppstår, löses knuten så pass,
att man lätt med en nål eller dylikt kan åstadkomma
hans fullständiga upplösning. I värsta fall får man
lof att upprepa experimentet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:35:30 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1885/0291.html
