Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gyckelspel, af Toivo - Är skriften språkets moder eller dotter?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gyckelspel.
’er kommer af drömmar ett glimrande tåg. 3 smeka med
bländande löften din håg. De visa från frestelsens
höjder Din själ alla jordlifvets fröjder.
Din bäfvande blick emot bråddjupet ser, Du gripes af
längtan att kasta dig ner. Der vinkar en brudsmyckad
lycka, - Det drömda i famn dig vill trycka.
Den varnande stämma, som hviskar: »vänd om!», Förtonar
i körer af tusende: »kom!» De brusa som stormar så
vilda, De klinga som flöjter så milda...
Du fattas af brännande yrsel till sist
Och störtar dig ned med ett: »bär eller brist!»
Då bytes i smädelser sången;
Du vaknar, men - krossad och fången!
Toivo.
px*åkets moder* eller dotter**?
(Efter "Europa".)
L ången skulle måhända tro sig helt enkelt kunna
af-färda ofvanstående fråga med det inkast, att det ju
gifves många folk, som hvarken hafva eller haft någon
skrift och hvilka ingenting förefaller underbarare,
än en sådan. Och för att bevisa det sist nämnda,
berättar man löjliga anekdoter, såsom till exempel
den om negern, som skickats till en person med frukt
och ett bref samt, då han, efter att under vägen
hafva ätit upp en del af frukten, röjts af brefvet,
nästa gång, under det ban på samma olof liga sätt
såg sig till godo, lade brefvet under en sten, för
att det ej skulle bära vittne om hans tillgrepp;
eller om söderhafsöbo-höfdingen, som låtit sitt namn
uppskrifvas af en europé och, då en annan europé
sedermera läste det, högligen förvånades häröfver,
enär det skrifna ju ej visade något enda drag af
hans yttre menniska, och så vidare. Sanna eller ej,
kunna emellertig dessa prof lemnas i sitt värde;
hufvudfrågan är, huruvida folk, som nu sakna hvarje
tecken till skrift, aldrig häller ägt någon sådan.
Inom det civiliserade Europa är i allmänhet läsning
och skrifning något, som inhemtas redan i barndomen,
och skolundervisningen obligatorisk. Icke dess mindre
finnas här många, som hvarken kunna läsa eller
skrifva, och till och med de, som lärt sig det i
skolan, glömma det åter senare, om de ej fortfarande
öfva sig deri. På sina ställen råder äfven den åsigt,
att båda de nämnda färdigheterna äro onyttiga och
rent af skadliga för menige man, som genom dem blott
blir mer svårstyrd.
Må man låta sådana åsigter taga fart, må man upphäfva
skoltvånget, och det skall efter några få generationer
finnas aflägsna bergstrakter, hvilkas inbyggare blott
genom hörsagor veta, att det finnes något, som heter
läsa och skrifva;
må man vidare tänka sig ett förhärjande fiendtligt
öfverfall, som föröder landets välstånd och lemnar
dess invånare intet annat öfrigt, än arbetet på
frambringandet af medel för fyllandet af lifvets
oundgängligaste behof eller jordbruket, och
obekantskapen med det skrifna ordet skall utbreda
sig öfver hela riken: herdar skola valla sina hjordar
på gruset af förstörda bibliothek och getter afgnaga
det gräs, som fram-spirat ur stoftet och askan efter
uppbrända böcker.
Låter väl skaplynnet hos kurden, som, obekant med
både läsa och skrifva, drifver sitt röfvarhandtverk
vid Eufrats och Tigris stränder, förmoda, att de
ödemarker, i hvilka han har sitt tillhåll, en gång
varit en yppigt grönskande trädgård, der kaldeernas
vettgiriga folk skapade den tidräkning, vi än i dag
använda? Måhända är han en afkomling af dessa lärda,
hvilkas vishet en verld beundrat, ty namnet »kurder»
är nära beslägtadt med namnet kaldeer och’ ännu
närmare med namnet chartumim, som bars af de heliga
skrifvarna hos egypterna och en klass babyloniska
mager.
Årtusenden igenom lågo de assyriska konungarnas
bibliothek begrafna under sanden, och de
underrättelser, vi hafva om kaldeerna, skulle
blifvit fabler, derest ej Layards utgräfningar
frammanat den gamle visdomen ur hans graf till nytt
lif och belysande af traditionen, i Genesis jämnte
mycket annat. Hade ej Napoleons expedition upplåtit
Egyptens tempel och grafvar, skulle obeliskernas
hieroglyfer allt fortfarande nedblicka på oss med
samma främmande uppsyn, som klippiiiskrifterna
i Sibirien och Sydamerika, de der förtälja om en
odlingsgrad hos dervarande folk, af hvilken i öfrigt
ej ringaste spår bibehållits.
I den egyptiska skriften med dess bilder, dess
ideografiska och fonetiska tecken skönjer man de
banor, menniskoanden
SY. Familj-Journ. 1885.
37.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
