- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 24, årgång 1885 /
310

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hundratusen martyrer för djefvulstron. Af J. M. - Böcker och Lifvet, af Nils Erdmann - Magiska qvadrater

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

310

om han genomgått tortyrens förfärliga plågor. Först
1691 lyckades nederländaren Balthasar Becker genom
ett epokgörande arbete att återkalla de förvillade
till besinning. Och hans verk fullföljdes 1701-1712
af Chr. Thomasius, som utgaf åtskilliga »traktater»
mot trolldomstron och häxeripro-cesserna. Ännu
1749 brändes likväl en nunna i Wurzburg och 1782 en
tjensteflicka i Glarus.

Äfven i Sverige skulle många offer falla för tron på
djefvulen och trolldomsväsendet, innan en stigande
upplysning och mildare seder gjorde lagens orimliga
bestämmelser vanmäktiga. Redan under Gustaf II
Adolfs tid - om icke förr - brändes flera personer
för trolldom och umgänge med djefvulen. Hallenberg
försäkrar dock, att desse voro få mot det antal,
som aflifvades under hans närmaste efterträdare. Men
först under Karl XI:s förmyndarregering uppnådde
häxprocesserna sin största höjd, nämligen från medlet
af 1660-talet till 1677. Barn och äfven äldre folk
uppgåfvo, att de af vissa namngifna qvinnor blifvit
bortförda till blåkulla och der umgåtts med den onde,
på sätt ofvan blifvit Skildradt.

På grund af sådana angifvelser anklagades år
1688 en mängd personer, mest qvinnor och barn,
i Dalarne, hvaraf många dömdes till bålet och
afrättades. Uppgifterna om antalet äro olika. Enligt
en källa skulle sjutio qvinnor och femton äldre barn
blifvit dömda till döden, femtiosex till andra straff,
vanligtvis spö eller ris, och fyrtiosju ställda på
framtid; enligt en annan källa brändes nyss nämnda
år sjutton på bålet, hvarjämnte etthundrafyrtioåtta
barn straffades med ris eller gatlopp; bevisligen
hade till år 1671 fyrtiosju personer blifvit brända
allenast i Dalarne. Derifrån fortplantades smittan
till Norrland, hvarest endast i Ångermanland på två
månader sjutioen qvinnor blefvo afrättade.

Sedermera spridde sig eländet till rikets öfriga
landskap. I Bohuslän förekommo 1672 trenne
afrättningar, vid hvilka, under den första, på en
dag aflifvades åtta personer (i Norrvikens fögderi)
samt under hvardera af den andra (i Uddevalla) och
tredje likaledes flera personer. Fängelserna

fylldes öfverallt med anklagade, och domstolarna
fingo så mycket att göra, att i de flesta
provinser särskilda trolldomskommissioner måste
tillsättas. Tortyr användes ej sällan. De till
döden dömda dels brändes lefvande, dels halshöggos
först. Således hos oss samma gräsligheter, som i
Tyskland.

Sist synes smittan kommit till Stockholm. Äfven der
föllo många offer, fastän man ännu ej kan uppgifva
antalet. Bland annat brändes tvänne qvinnor, den
ena lefvande, den andra efter halshuggningen, båda
anklagade af sina egna barn och ännu i dödsstunden
bedyrande sin oskuld.

Slutligen nedsattes, då hela landet höll på att
blifva fördjefladt samt prester och domare öfver
allt rasade mot qvinnor och barn, i Maj 1676 i
Stockholm en stor kommitté, hvilken närmare skulle
undersöka saken. Ty flera fördomsfria män hade börjat
uppträda mot ofoget, såsom Nils Rudbeck och Martin
Brunnerus. Inom kommitteen var det i synnerhet Urban
Hjärne, som ifrade för sanningens uppdagande. Det var
läkaren och vetenskapsmannen, som efter vanligheten
måste återföra prester och jurister till förnuftets
och mensklighetens stråt. Genom motsägelserna i
de vitt-nandes berättelser lyckades man blotta det
orimliga af ett juridiskt förfarande, som begagnade
sig af tortyren och den religiösa vantron att bringa
oskyldiga menniskor i förderf.

Emellertid var saken härmed ännu icke
slutad. Ytterligare afrättningar föreföllo,
och ännu 1704 brändes en åtti-årig gumma för
trolldom. Under hela sjuttonhundratalet föreföllo
talrika afstraffningar för trolldom med spö och
ris. År 1757 uppkommo nya häxprocesser i Dalarne,
hvarvid tortyr användes och hvilka blott med möda
kunde dämpas.

Sammanlägger man antalet af dem, som i Sverige
måst lida en förskräcklig död för djefvulsläran,
så torde de kunna räknas i många hundraden; de, som
underkastats tortyr eller kroppsstraff, måste räknas
i tusenden. Blygselii synes likväl hafva föranledt
svenska historieskrifvare att, liksom de tyska,
blott med lätt hand vidröra denna mörka sida af vår
utveckling.

ooh Lifvet.

,an läste så flitigt bok efter bok

undrade tyst, om allt var på tok.

I vackra typer och präktiga band De sade, att lifvet
var intet grand;

De sade, att lyckan är illusion,

Och att den är byggd på resignation;

Att smärtan är evig, och endast den, Att sorgen
förblir vår trognaste vän;

Att glädjen varar en kort sekund, Och kommer och går
i samma stund;

Att kärlekens fröjd är en tom chimär, En form, ett
ord för kroppens begär.

Och han, som pröfvat så litet än Och gjort af boken
sin bäste vän,

Han trodde på mycket, om ock ej allt, Och tänkte,
att lifvet var hårdt och kallt.

Men lifvet lärde, att lycka finns,

Att ej htm förgår, om blott hon vinns;

Och sorgen lärde, att nog hon vägs Ånyo upp af den
fröjd, som ägs;

Och kärleken lärde, att ej den är Ett hastigt
slocknande, tomt begär.

Och läser han derför nu sin bok, Han undrar ej,
om allt är på tok!

Nils Erdmann.

Lllt trolleri hvilar på den van- och öfvertron, att
menniskan genom öfvernaturliga makter och medel skulle
vara i stånd att ingripa i den guddomliga styrelsen
och upphäfva förhållandenas eller tidernas naturliga
sammanhang. Såsom hjälpsamma och tjenstfärdiga krafter
erkänner trollkarlen härvid öfverjordiska andar,
ett honom från ofvan sändt understöd, för hvilket
han ej har något specielt namn och hvarom han ej ens
har ett tydligt begrepp, hvarföre han också famlar
omkring bland dunkla före-

ställningar om krafter, som förskrifva sig från
jorden, stjernorna, planeterna eller i allmänhet
kosmiska krafter. Naturligtvis var trolldom mest
utbredd bland de äldsta folken, hvilka kände sig såsom
naturen sjelf närmast stående och med henne och hennes
verkningar införlifvade. Så var det bland baktrerna,
hvilkas trollkonster öfvergingo till kaldeerna, der
desamma uppträdde under form af stjerntydning eller
astrologi och horoskopi. Äfven indierna voro tidigt
bevandrade i trolldom och utbildade först och främst
talens magi, hvilken ännu står

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 15:34:15 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1885/0314.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free