- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 24, årgång 1885 /
321

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En lycklig man. (Efter Eug. Tourneux.), af Claës Lagergren - Zodiakalljuset

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

illustration placeholder
SVENSKA

FAMILJ-JOURNALEN

Band. 24. Häft. 11.

En lycklig man.


(Efter Eug. Tourneux.)

En konung, — jag minns ej från hvilket land,
Ty kungar det finnes så många —
Sig kände helt dyster och tungsinnt ibland,
Fast han ägde titlar så långa.
— Ack sorger så olika finnas här,
Att vara dem utan, den värsta är!
Af silfver och gull
Var skattkammar’n full;
Af viner och rätter han ägde sin del
Och hofmän, som härmade alla hans fel,
Som efter sin herre mustascherna vredo
Och ödmjukt om äran att hundfilas stredo;
Med ryggen i båge de följde hans fjät,
Om änskönt i vrede var hans majestät.

Han hade dessutom en drottning söt,
Berömd för båd’ skönhet och snille,
Som aldrig det minsta ett snedsprång förtröt,
Som önskade allt, hvad han ville. —
Men kungen var sjuk — och allt bota derför
En vidt berömd doktor, en magnetisör
Straxt voro till reds.
Ej dermed tillfreds,
Etthundra doktorer med lärdaste min,
Med sprutor och iglar, förutom latin,
Han samlade kring sig, det onda att häfva,
Men kände sig ändock i lifsfara sväfva,
Och straxt hela hofvet fick krämpor, förstås,
Båd hjertstygn och magknip och allt, som kan fås.

Då kom der en gubbe, så vida i rop;
Han skrattade åt fakulteten.
»Åt fanders», han ropte, »dra’n allihop
Med lifmedikusen i têten!
Jag vet ett recept, som botar på stund:
Den lyckliges skjorta gör kungen sund,
Om blott han den bär.» —
Med mycket besvär
Man forskade efter den lycklige man;
En trashank på gatan man slutligen fann,
Som lyckligast var. Man kunde ej välja.
— »Du, hedersvän, mig din skjorta skall sälja!»
Sad’ kungen. — Den lycklige brast i ett skratt:
»Ja, kunde jag blott på en skjorta få fatt!» -


Claës Lagergren.

Zodiakalljuset.



Med zodiakal- eller djurkretsljus förstår man vanligen
det mattlysande, mjölkgatan liknande, ljusskimmer,
som vid aftonskymningens slut blir synligt på den
vestliga och kort före dagbräckningen på östliga himmelen i
gestalt af en pyramid, som med basen hvilar på horizonten
och drager sig fram långs ekliptikan. Zodiakalljuset består
således, efter skenet att döma, af ett elliptiskt ljusmoln, hvars
längdaxel nära sammanfaller med ekliptikan och i hvars
medelpunkt solen befinner sig.

Detta är dock ej hela fenomenet, utan blott dess
synligaste och lättast skönjbara del. Under gynnsamma
förhållanden visar sig nämligen i ekliptikan ännu en annan
ljusstrimma af likartad gestalt, men af synbarligen mycket mindre
dimensioner och mycket blekare sken, hvars ljusaste parti
ligger midt emot solens plats. Men ett öfvadt och skarpt
öga bemärker dessutom emellanåt ännu en ytterst svag
ljusbrygga, hvilken förbinder sist nämnda, af Brorsen motsken
benämnda, ljusskimmer med hufvudskenet. Zodiakalljuset
bildar derför i sin helhet en stor ljuszon, som utsträcker sig
öfver hela djurkretsen och besitter två intensitetsmaxima, af
hvilka det ena sammanfaller med platsen för solen och det
andra, mycket mindre utpreglade, ligger diametralt midt emot
det förra, under det de båda minima torde afvika från solen
omkring 130°.

Zodiakalljuset i ordets trängre mening (det vill säga den
ljuspyramid, som om qvällen i vester och om morgonen i
öster stiger skeft upp vid horizonten) är, åtminstone på
våra breddgrader, icke lika väl synligt under alla årstider,
då det till följd af sitt lopp långs ekliptikan, kommer att
vissa tider ligga så djupt på himmelen, att det för
iakttagelsen mycket lätt försvinner i horizontens dunster. Detta är
nämligen fallet under sommarmånaderna, då utomdess äfven
den långa skymningen betydande försvårar dess synbarhet.
Bättre redan kan man skåda zodiakalljuset om vintern och
dervid såväl den östliga som ock den från solen vestligt
belägna ljuskeglan, den första om aftonen i skytten och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:35:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1885/0325.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free