Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett folkträngselns offer. Från Engelskan för Sv. Fam.-Journ. af Sune Folkeson - Jagtleoparden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324
vid fullt dagsljus, möttes Evas hänförda öga af det
böljande menniskohafvets glada ansigten; hon sjelf
strålade ibland de andra.
Och nu körde de ned för Champs Élysées. Fontänerna
sprutade mångfärgadt vatten. Industripalatset strålade
från tak till grund, liksom bygdt af eld. Triumfbågen
var krönt med röda ljustungor, hvilka slickade den
mörk-
g cT
a.
t
B
(D
CD
f
P’
blåa, djupa natthimmelen, här och der beströdd med
bleka stjernor.
^Herrligt!» »Herrligt!» och Eva klappade i händerna
och skrattade.
Och nu kom ögonblicket, då det blef kuskens
pinsamma pligt att säga dem, att han icke fick köra
längre. Yagnar fingo icke cirkulera här efter en viss
timme, antingen måste han köra dem tillbaka eller
ock bedja dem stiga ur. Geof-
frey opponerade sig. Icke så madame Geoffrey. I ett
ögonblick hade hon hoppat ur vagnen och skrattade åt
det nya påhittet att gå igenom hopen.
Geotfrey betaide kusken och följde. Der var godt om
rum för fotgängare och Eva, vid sin mans arm, önskade
det Langtonska hotellet långt bort, i stället för
att blott vara på några hundra alnars afstånd. Hon
ville och måste gå
hem, sade hon. Geoffrey måste blifva litet mindre
sträng, annars kanske hon å sin sida komme att blifva
mindre snäll, än han hittills inbillat sig vara
fallet. Hon var alldeles säker om att förkyla sig,
om hon reste hem i nattluften i öppen vagn. Hvad var
det han sade? »Om han vetat det, skulle han icke låtit
henne gå ut?» Men hon var lika säker på, att det ej
skulle skada henne att gå hem. Gå, det var någonting
helt annat, än åka hem i öppen vagn nattetid! Han
kanske icke tänkte så, men hennes mor, det vore hon
öfvertygad om, skulle icke för ett ögonblick ens
tillåtit henne det. Geoffrey blef försagd och beredde
väg åt det säkra förebudet om manligt nederlag genom
att säga, att han skulle tänka på saken. Det var
hänförande på den Lang-tonska balkongen med dess
konstellationer af hängande, kulörta lyktor. Eva
lutade sig öfver räcket, såg på menniskorna, snattrade
med sina vänner och var alltigenom förtrollande -
åtminstone var det Geof-. freys mening, der han stod
bakom henne.
Det mörknar. Gatorna flamma allt ljusare och
ljusare. Hopen nedanför pressas tillsamman och
tätnar och rör sig, som vore den orolig, fram och
åter. Långa, röda eldslinier löpa långs Sei-nen och
teckna dess slingrande bugter som med en eldshand. Det
stora, elektriska ljuset från Trocadéro framkallar
mörka skuggor mot himmelen. Raketer, fallande
stjernor, strålar af eld, de vildaste fantasier af
färgadt ljus, kastas uppåt, åt Bois de Boulogne till.
Och nu är der en motsatt rörelse i hopen och ett
lågt mummel sväller ut, återstudsar, dör bort och
reser sig igen. Fackeltåget kommer. En fyrkant af
eld rör sig långsamt ned från Triumfbågen; midt
genom hopen kommer en trupp ridande soldater med
facklor. St! Lyssna till det låga, hot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
