Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Två dikter af Anna K.
- Sancta Barbara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samma tillfälle, men återstoden är dock högst
betydande och räknar öfver fjortontusen band. –
Jordegendomen har också blifvit delad, så att det
egentliga säteriet Löberöd nu utgör blott något öfver
tre mantal, hvilka dock äro taxerade till 310,000
kronor. Löberöd har nu mer återgått till Ramelska
familjen och har ägare gemensam med Övedsklosters
storartade fideikommiss.
-
Ursprungligen har trakten, hvars prydnad Löberöd i
sekler varit, icke utmärkt sig för någon synnerlig
fägring annat än den, som ligger i bördiga
fält. Ägarna till Löberöd hafva dock, den ene efter
den andre, med stora uppoffringar byggt, planterat
och förskönat. Hans Ramel lät till och med gräfva
den dervarande sjön, som omsluter en bebyggd ö. De
omgifvande herrliga planteringarna, trädgårdar
och parker, begränsade af kanaler, upptaga en yta
af etthundratretio tunnland. Orangerierna äro af
gammalt kända och berömda för, bland annat, sitt
spanska vin. Till egendomen hör stora, outtömliga
torfmossar, en i Skåne värdefull sak.
Man kan icke annat än med häpnad erfara, att
allt, hvad man här ser, är menniskoverk, säger en
skildrare af denna gård. Der det vackra slottet med
sitt torn nu reser sig, der de lummiga lunderna nu
hvälfva sina kronor och i varma sommardagar erbjuda
svalkande skugga, var i äldre tider endast sumpigt
moras. »Träder man», säger nyss antydde skildrare,
»upp på altanen af det åttkantiga tornet, har man en
lika vidsträckt, som omvexlande tafla framför sig:
åt söder och vester den bördiga slätten, som, tätt
bebodd, sträcker sig ända ner till stränderna af
Öresund, på hvars andra sida Danmarks hufvudstad vid
riktigt klart väder visar sig som en mörk strimma;
mot norr tränga yppiga ek- och bokskogar in på
herresätet.»
Till några märkligare historiska tilldragelser är
Löberöds namn icke knutet. Sägner i trakten veta
visserligen omtala, att Snapphanarna här haft ett
hufvudtillhåll och särskildt omtalad är »Röfvarekulan
i Löberöd», till hvilken händelserna i en novell med
samma namn till och med blifvit förlaggda. Många
minnesmärken i trakten vittna nog om, att Snapphanarna
der grasserat, men af röfvarekulan söker man
fåfängt ett spår.
E–g.
*
Två dikter
af Anna K.
En gammal historia.
Hon blomstrade upp i glädjens dag,
Så full af fägring och mildt behag.
Han såg henne, han:
Hans kärlek brann!
Hon tynade bort i sorgens dag,
Blef bruten, blek, fick härjade drag.
Han såg henne, han:
Hans kärlek svann!
Holmen.
Långt ifrån stranden sliten,
Ligger bland böljebrus
Holmen, fager och liten,
Ensam i vind och sus.
Kring honom måsar qvida,
Mot honom årslag glida,
Svinna blixtrande hän.
Under dess mörka granar
Växer och trifs ändå
Fägring, som ingen anar,
Snöhvita stjernor små,
Kornblå klockan och ljungen,
Blott af vågen besjungen,
Blott af flägtarna smekt.
*
Lycklig du, som har skakat
Af dig torfvornas stoft,
Renare väg dig stakat,
Sänd mig lifvande doft!
Lär mig bland skilda öden,
Midt under kampen, nöden,
Vårda blommor, som du!
*
Sancta Barbara.
Då man, kommande från Markusplatsen i Venedig,
skrider uppåt Merceria, den lifligaste af stadens
gator, måste man, för att uppnå kyrkan S:ta Maria
Formosa, böja af till höger i andra tvärgatan. Det
är till denna kyrka, vi nu vilja beledsaga läsaren,
ty i henne inneslutes den äldre Jacopo Palmas
mästerverk, ett af lagunstadens oförytterligaste
kännemärken. Förbi San Guiliano stryker vägen
fram genom trånga, smutsiga gränder och öfver två
bryggor hän mot kyrkan. Campo, den plats, på hvars
södra sida kyrkan står, är efter våra begrepp ej
synnerligen stor. Den föga ansenliga byggnaden är
genom flera århundradens af olika smakriktningar
karaktäriserade verksamhet på byggnadsväsendets område
gement vanställd, mest genom en barocktidens konstnär,
Marco Bergamasco, som efter en förstörande jordbäfning
år 1689 ej blott fogade till kyrkan nordfasaden,
utan äfven grundligt »renoverade» det inre. För
hans restaurationsraseri föll den heliga Barbaras
altar, det första till höger, som offer. Den gamla,
från sextonde århundradets slut härstammande, rikt
förgylda piedestalen med den helige Markus’ bild,
den heliga Barbaras torn och artilleristernas vapen
och troféer förvisades till likkammaren, der den
ännu befinner sig, och hans plats intog en slät
infattning af hvitt marmor, som dock ej är i
stånd att döda den ojämnförliga, från originalet till
vår omskrifna bild utstrålande, färgprakten.
Bombardierernas broderskap, den venetianska
republikens artillerister, som i arsenalen ägde
en utbildningsskola och tätt bredvid ofvan nämnda
kyrka ett föreningshus, har gifvit upphofvet till
målningen. Dem tillhörde altaret. Och med hvilken
bild skulle de väl hafva smyckat det, om ej med sin
skyddspatronessas? Den heliga Barbara har genom en
egendomlig förbindelse af tankar och föreställningar
blifvit artilleriets skyddspatronessa. Om henne
förtäljer legenden, att hon, som var en kristlig
jungfru från Nikomedia i Mindre Asien, blifvit
underkastad alla slags marter, ibland annat inspärrad
i ett torn och af sin egen fader, en arg hedning,
halshuggen. Till straff härför träffades den grymme
fadern i detsamma af blixten, en omständighet, som
föranledt katholska kyrkans anhängare att anropa
Barbara som skyddshelgon mot ljungelden. Beslägtad
med blixten trodde man väl ock, att det ur kanonen
framljungande skottet vore. Detta förklarar, hvarför
den heliga Barbara vardt skyddspatronessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:35:30 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1885/0347.html
