- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 24, årgång 1885 /
355

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Misé d'Inguimbert. Berättelse från Bertagne för Sv. Fam.-Journ. af Sune Folkeson - Antikt jätteskepp

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

355

att förställa sin skränande, slurfviga, snattrande
och smackande röst, och - Martine kände igen Luquet.

Hon flög hufvudstupa ut, förebärande, att hon skulle
hemta ännu en efterrätt hos sockerbagaren, och sprang
af alla krafter till prestgården, slet och ryckte i
klocksträngen, som ville hon rifva ned den.

»Helige Frälsare!... Barmhertige Gud!... Monsieur le
curé», skränade hon, »hjälp, hjälp!"

»Hollah! Hvad är det, som har händt er, Martine?»

»En styggelse!»

Och i ett enda andedrag berättade hon, hvad som nu
tilldrog sig, det och det, och så här och så der
... Luquet här, i kapusjong och skäggig... och den
helige Antonius der och Misé d’Inguimbert spritt
galen!

»En styggelse, säger jag er, som måste komma änglarna
i paradiset att gråta vid det här laget... Och hvem
vet, hvad som mer kan hända, om inte ni kommer och
sätter p för det!»

Kyrkoherden skrattade, så han kiknade, - invärtes
förstås.

»Martine,, gå du hem igen, men fort! Var inte rädd,
jag kommer i hack och häl efter... Allt skall nog bli’
bra igen.»

»Jag försäkrar er, att han dricker, som en tratt»,
fortsatte tjenarinnan, »han äter, som ett svin, och
han sladdrar, som en lössläppt qvarndam... han är i
dimman. Det är rent en skam!»

»Men gå då er väg, säger jag er, jag kommer efter,
bara jag fått ordna saken... Det skall inte stå på
länge.»

VIII.

Och i största hast kastade kyrkoherden - som
säkerligen gjorde det för en god saks skull - en
gammal korkåpa på sina axlar, stoppade sig med bomull,
satte på sig ett hvitt lösskägg om haka och kinder,
tog de stora kyrk- och prest-gårdsnycklarna i hand och
begaf sig åstad. Med ett par steg är han framme vid
Inguimbertarnas bostad. Han går sakta in, ty Martine
har varit nog försigtig att lemna porten half-öppen
och slår »knack, knack» på dörren till matsalen.

»Hvem der?» frågar Misé d’Inguimbert.

»Jag.»

»Hvem jag?»

»Helige Petrus!»

Misé dlnguimbert öppnar.

»Stig in, store herre, helige Petrus! Var välkommen
under mitt tak! Ära vare Gud och hell eder! Men om
det fortfar på detta sättet, så blir snart mitt hus
perlan bland paradis! ... Stig in!»

Som den helige Petrus fick se sin Luquet till bords,
näsan röd, som ett eldkol, slog han ned på honom.

»Alldeles, präktigt, - det var just dig jag
sökte!... Ändtligen hittar jag dig då!... Det är på
det viset du sköter dig, skojare?»

Fast Misé dlnguimbert hade en lindrig röd skiftning
på kinderna, blef hon blek, som döden, medan Luquet,
darrande som en pingla, förgäfves ansträngde sig att
sitta rätt på stolen, förbi af skräck.

Den helige Petrus fortsatte:

»Stiger du upp eller skall jag resa upp dig?... Guds
död, har man någonsin sett något dylikt... Huru,
din eländige, har du vågat schappa ur paradiset utan
mitt tillstånd? .. . Den skälmen har nog begagnat
tillfället, då jag slumrade in litet, trött som
jag var att öppna och stänga, och lemnade porten
halföppen. Nå väl, det blir med mig, som du skall få
att göra efter detta!»

Och gifvande honom duktiga sparkar och friska slag
af nyckelknippan i ryggen, körde den helige Petrus
den helige Antonius, nu nykter, skränande »oj, oj,
förlåt herr kyrkoherde», på porten.

»Om det händer dig en gång till, så -», menade den
helige Petrus.

Och den andre mumlade:

»Det skall inte hända mig mer!»

IX.

Misé d’Inguimbert - den stackarn – kände, att hon
höll på att dö genom detta förskräckliga äfventyr. Hon
svimmade i sin länstol. Och Martine, som knappt kunde
dölja sin stora belåtenhet och sitt skratt, snörde
upp deri stackars idioten, för att återgifva henne
medvetandet, och gned hennes tinningar, näsborrar
och mage med ättika.

-A^iitikt jättesslcepp.

Itt af forntidens mest glänsande hof var den
prakt-älskande egyptiske herrskaren Ptolomseus II:s,
hvilken bar tillnamnet Filadelfus, en man, som lefde i
andra århundradet före Kristus och som, på samma gång
han bragte sitt land till högsta blomstring, prydde
det med de präktigaste byggnadsverk. Sin förkärlek för
kolossala byggnader utvecklade han dock ej blott till
lands, äfven skeppsbyggnader lågo honom om hjertat,
och han lät utföra skepp af för den tiden ovanlig
storlek.

Denna sist nämnda omständighet gaf konung Hiero
II af Syracusa anledning att, som tecken af sin
uppmärksamhet och vänskap, låta bygga och till den
store egyptiske konungen öfversäuda ett jätteskepp,
med tjugo roddarebänkar och på det praktfullaste
utrustadt. Byggmästaren, Argias från Korinth, som
var de egyptiska skeppsbyggarna vida öfverlägsen,
försåg presenten med flera genialiska inrättningar
och förstod också meddela kolossen större
rörlighet. Skeppet anlände lyckligt från Syracusa
till Egypten, der det af konungen användes vid hans
lustfärder på Nilen.

Då den tidens skeppsbyggare ej kände till vår tids
skeppsdockor, så utförde man först fartygets ena
hälft och förde den ut i vattnet, hvarefter andra
hälften behandlades på lika sätt och båda hopfogades.

För farkostens fortskaffande hade den berömde
Arkime-des uppfunnit den ändlösa skrufven, hvars
användning genom den snillrike Kessel öfverfördes på
våra ångare, dervid ut-

trängande de äldre hjulbåtarna ur handels- och
krigsflottorna. Arkimedes hade ock på andra skeppets
delar användt sina mekaniska uppfinningar: han försåg
det med bröstvärn och skottgluggar försedda fartyget,
om hvars storartade inredning man kan göra sig en
föreställning, då man får veta, att det under fördäck
innehöll praktrum, bibliothek, badrum, ambul-atorier
(promenadgångar), målningsgalleri, häststall, oerhörda
förrådskamrar, fiskbehållare, kök, ugnar och qvarnar,
med kastmaskiner, som slungade bjelkar om tjugo
fots längd och stenar om öfver hundra skålpund på
hundratjugofem stegs afstånd. Äfven vid pumparnas
uppförande visade den store lärde sin glänsande
uppfinningsförmåga

På skeppet befunno sig åtta torn, hvilka, enligt hvad
Athenseus (grekisk skriftställare tvåhundra år före
Kristus) förtäljer, stodo i riktigt förhållande till
hvarandra: två befunno sig förut och två akterut,
de öfriga i midten. På hvarje torn voro åt två håll
tvänne balkonglika utsprång, hvilka voro försedda med
öppningar för de omnämnda kastmaskinerna, som slungade
stenar på de passerande fiendtliga fartygen. I
toppen på hvarje torn stodo fyra helt och hållet
pansarbeklädda stridsmän och två bågskyttar. Tornets
inre rum var uppfyldt af stenar och slungpilar.

Dessutom voro vid hvar och en af de tre jättelika
masterna anbragta två framskjutande rum, från hvilka
än-terhakar och fyrkantiga blyplåtar kunde slungas
på de angripande.

45*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 15:34:15 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1885/0359.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free