Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olika åsigter om konsten och det sköna. För Sv. Fam.-Journ. af Emil v. Qvanten - Ur portföljen. Stockholms nya gasklocka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
365
skalden, och de syner, han der njuter, tolkar han
för öfriga dödliga menniskor. Skalden står utom
lifvets vanliga förhållanden; de äga för honom ingen
betydelse, ty, såsom Tegnér sjunger:
–––-skaldens sorger äro inga
Och diktens himmel evigt klar.
Denna åsigt uppfattar visserligen det sköna såsom en
egendomlig och sjelfständig uppenbarelse -, men enär
den undanrycker konsten hvarje fotfäste hos sanning
och verklighet, så göres detta »fantasiens glada land»
på samma gång till
erst hafva till följd disharmoni och
otillfredsställelse, upphäfva sig sjelfva.
Dessa åsigter om konsten och det sköna, hvilkas
konturer jag uppdragit, förekomma dock ingalunda
alltid så särskilda från hvarandra, som jag hållit
dem. Tvärtom uppträda de vanligtvis blandade eller
i förbund med hvarandra, allt efter sin större
eller mindre inbördes frändskap. På den tid, då
antikefterhärmningen, som utgick från Frankrike,
utbredde sig öfver Europa, omfattade man äfven den
åsigten, att poesien äger till uppgift att på ett
angenämt sätt undervisa och röra menskligheten. Med
andra ord, upp-
en fantasi i helt vanlig
mening, och konsten och skönheten förvandlas
till ett förnekande af det sanna och verkliga.
Det dubbla användandet af ordet »dikt» är kortaste
uttrycket härför. Konsten och skönheten blifva ett
fantasinjutningens för-lofvade land, i motsats
till den råa sinnligheten-, och den egendomliga
sjelfständighet, man tilllägger skönheten, den
lycka och harmoni, man hos henne njuter, förvandlas i
så mycket större disharmoni och saknad, när man nödgas
återvända till verkligheten. Tillvaron blir delad
i tu, och motsatsen mellan delarna är oläkbar. När
Astolf återvänder från »Lycksalighetens ö», huru
eländigt och lumpet förefaller honom icke tillståndet
i hans forna rike! Men ett sådant slags harmoni,
ett sådant slags lycksalighet, som ytt-
Stockholms nya gasklocka.
TeekningTför Sv. Familj-Journalen^af R.*Haglund.
fattnin -gen af konstens väsen utgjorde under
ny-antikens tidehvarf en förening af de didaktiska
och historiska åsigterna. Under nyromantikens
tid påträffas en brokig sammanblandning af de
symboliska, historiska, mythiska och fantastiska
åsigterna. Atterboms »Lycksalighetens ö» är ett
poetiskt bevis derpå. Skönhetens drottning, Felicia,
herrskar i ett mythiskt land, dit endast fantasiens
bevingade flygt kan förflytta oss. Felicia sjelf
är en halft fördunklad symbol af den himmelska
skönheten. Den historiska utvecklingen på jorden är
hemfallen åt en ständigt fortgående urartning.
De riktningar, som i vår tid herrska inom konst och
litteratur, heta naturalism och realism. Yi skola
måhända en annan gång skildra dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
