- Project Runeberg -  Familjen H /
5

(1922) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

- On this page / på denna sida - Förra avdelningen - Ankomst. — Te. — Porträtt.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ankomst. — Te. — Porträtt.



I slutet av februari månad 1829 befann jag mig en
afton vid Skanstull, väntande på besökarens tvungna
visit för att, efter dennas slut, tåga in i Sveriges
huvudstad, under ett förskräckligt yrväder, sittande uti en
liten öppen släde, frusen, trött och sömnig; och således,
som din medlidsamma själ kan finna, min hulda, unga
läsarinna, uti just ingen avundsvärd belägenhet.

Min stackars häst, som hade kvarkan, hostade och
frustade. Drängen, som körde för mig, slog armarna i
kors om livet för att värma sig. Stormen tjöt och snön
virvlade omkring oss. Jag blundade och väntade, vilket
jag ofta gjort och alltid funnit bäst att göra under
alla yrväder, såväl inom- som utomhus, då man ej är
nog lycklig att kunna undfly dem. Äntligen hördes
långsamma steg på den knarrande snön. Besökaren
nalkades med sin lykta i handen. Han hade röd näsa och
såg olycklig ut. Jag höll i min hand en sedel och ville
smyga den i hans för att därmed köpa mig ro och
ostörd genomfart. Han drog sin hand tillbaka: »Det är
ej nödigt», sade han torrt, men hövligt. »Jag skall ej
göra er mycket besvär», fortfor han i det han började
lyfta på mina fallar och röra i mina paketer och askar.
Jag såg mig ej utan grämelse nödsakad att stiga ur.
Misslynt och med hemligt skadenöje stoppade jag åter
min sedel i redikylen och tänkte: Nå nå då, han skall
slippa ha något för sitt besvär!

Emellertid började min sällskapslike kusk med honom
ett samtal. »Det är ett rasande gement väder i afton,
kära herre!»

»Ja.»

»Jag tycker han kunde ha roligare av att sitta inne i
varma stugan och dricka en tår, än att frysa fingrarna
av sig för att uppehålla oss här, vilket ingen tackar
honom för.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:36:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/familjen/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free