- On this page / på denna sida
- Förra avdelningen
- Ankomst. — Te. — Porträtt.
- On this page / på denna sida
- Förra avdelningen
- Ankomst. — Te. — Porträtt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
giva, är vissnad och kan ofta ej mer av en ångerfull
tår återlivas.
Så tänkte jag, nedslagen, medan min släde sakta
skred genom gatornas djupa modd och ofta sjönk ned
i en rännsten och mödosamt drogs upp igen. Stormen
blåste ut ljusen i lyktorna och gatan upplystes nästan
allena av bodarnas strålande ljus. Här såg jag en
herre, som höll på att mista kappan, och då han svepte
den fastare omkring sig, blåste hatten av, där ett
fruntimmer, som, hållande med ena handen i hattskärmen,
med den andra i pelisen, gick, blind men modig, att slå
sig mot ett fruktstånd, vars vassnästa föreståndarinna
ber henne med skarp röst att »se för sig».
Här tjöt en hund, där svor en karl, som kört ihop
sin kärra med en annans; en liten pojke gick glatt
visslande under yrvädret och väsendet, som ej störde hans
lugna barnasinne. Som oftast ilade en täcksläde med
tända lyktor kometlikt sin strålande bana framåt, och
för denna väjde både folk och fä. Detta var allt vad
jag denna afton såg och hörde av den stora och
präktiga huvudstaden. För att muntra mig, började jag
tänka på den älskvärda familj, i vilkens sköte jag
snart skulle befinna mig, den glada anledning som
förde mig dit, med mera glatt, ljust och för själen
värmande, som jag kunde hopsamla i mitt minne. Äntligen
stannade min släde. Min kusk ropade: »Nu äro vi
framme!» Och jag sade mig förtjust: »Nu är jag då
här!» och snart hörde jag omkring mig många röster,
som på olika, men fröjdefulla toner ropade: »Goddag,
goddag! godafton! välkommen, välkommen!» Jag,
mina limpor, ostar, pepparkakor, vi voro alla hjärtligt
välkomna och installerades i ett trevligt och varmt
rum. En halvtimme senare satt jag i ett vackert och
väl upplyst förmak, där överste H. och hans familj
voro församlade. Tetimmen var inne, och från den
sjudande tekokarn steg ett virvlande rökmoln, som
svävade över de skimrande kopparna; de med kakor,
skorpor och rån rågade korgarna betäckte det rymliga
tebordet. Telemaque, kommen ur Tartaren på de elyseiska
fälten, kunde ej ha känt en större tillfredsställelse
än jag, anländ från min yrvädersresa till tebordets
vänliga hamn. De glada, behagliga varelser, som rörde
sig omkring mig, det trevliga rummet, ljusen, som i
vissa ögonblick ej litet bidraga att göra själen ljus, den
ljuva, värmande drycken, som jag njöt — allt var
förträffligt, livande, muntrande, allt var... Ack, tror du
väl, min läsare, att den förfrusna näsan borta vid
tullen mitt i min förtjusning ställde sig vid brädden av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
