- On this page / på denna sida
- Förra avdelningen
- Julies brev. — Helena. — Den blinda. — Emilia. — Fästmännen.
- On this page / på denna sida
- Förra avdelningen
- Julies brev. — Helena. — Den blinda. — Emilia. — Fästmännen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
övertygade att hon skall bli fullkomligt lycklig. Hon har
mellanskov av lugn, och under ett av dessa såg du
henne i går afton. Jag fruktar likväl att det snart gått
över och väntar till och med att se hennes oro och
osäkerhet tilltaga i proportion, som den avgörande
stunden nalkas närmare, vilket som jag är övertygad om,
skall fullkomligt göra slut därpå; ty då en gång något
är oåterkalleligen bestämt underkastar sig Emilia det
lugnt och söker det bästa i allt. Nödvändigt blir att
ända till bröllopsdagen på allt möjligt satt söka förströ
henne och hindra henne från att sysselsatta sig med
fåfänga grubblerier. Vi ha var och en tagit vår
särskilda roll i den lilla komedien, som vi måste spela för
och med vår goda syster. Pappa tänker föra henne
flitigt ut att promenera, mamma skall rådgöra med
henne över allting, som ännu återstår att ställa i
ordning innan bröllopet. Julie ämnar på ett eller annat
vis aldrig lämna henne i ro. Bror Karl skall som
oftast inleda henne i dispyt över Napoleon, som han
sätter under Karl XII, vilket hon ej kan fördraga, och
detta är det enda ämne, i vilket jag hört min stilla
goda syster disputera med hetta. Jag åter skall mycket
sysselsätta henne med sin toalett. Mina små bröder
veta längesedan, lärda av naturen, sina roller utantill,
vilka bestå uti att oupphörligt kälta på att få än ett,
än ett annat. Hitintills ha vi alla delat omsorgen att
tillfredsställa dem, nu måste den vila ensam på henne.
Du, goda Beata, skall få det uppdraget att, vid lämpliga
tillfällen och på ett skickligt sätt, smyga fram lovord
över Algernon, vilka du ej kommer att finna svårt att
tilldela honom. Emilia anser oss alla vara partiska för
honom, du kan ej vara misstänkt, och ditt beröm skall
verka desto bättre.»
Jag var ganska nöjd med mitt uppdrag. Det är alltid
roligt att berömma folk, då man kan göra det med
gott samvete.
Sedan vi länge talat om Emilia och hennes älskare,
deras etablissemang o. s. v., förde jag samtalet på den
blinda och sökte erfara något närmare om henne.
Helena undvek detta ämne och sade blott: »Elisabeth
är sedan ett år hos oss. Vi hålla ömt av henne och
hoppas att med tiden vinna hennes förtroende och
kunna bidraga att göra henne lyckligare.»
Helena föreslog mig därefter att hälsa på henne.
»Jag går naturligtvis», sade hon, »alla förmiddagar in
till henne och har i dag ej varit där ännu. Jag skulle
ägna henne mycket av min tid, om hon ej bäst tyckte
om att vara ensam.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
