- Project Runeberg -  Familjen H /
30

(1922) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

- On this page / på denna sida - Förra avdelningen - Julies brev. — Helena. — Den blinda. — Emilia. — Fästmännen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

älskvärd, att småningom glädjen, som strålade ur hans
ögon, tände en sympatetisk glans i Emilias och oaktat
klänning, skärp och kam var hon under denna afton
så täck och intagande, att Julie förlät toaletten.

Löjtnant Arvid var ej mindre nöjd bredvid sin lilla
älskvärda fästmö, ehuru det ej tycktes vara hans sak
att yttra det såsom Algernon, i livliga och valda
uttryck. Vältaligheten är icke allom given, och var och en
har sitt sätt. Han drack te, tre koppar, åt ett dussin
skorpor, kysste som oftast sin fästmös hand och såg
ganska lycklig ut. Jag hörde honom ett par gånger
säga: »ta mej tusan!» och fann att en vacker mun och
en behaglig stämma kunna mildra obehaget av fula ord.
Löjtnant Arvid var i sanning en Adonis, n. b. en
Adonis med mustascher.

Hans ansikte uttryckte godhet och ärlighet... men
(jag ber honom tusende gånger om förlåtelse) även
någon enfald och självkärlek. Hans vackra tjuguåriga
huvud tycktes ej härbärgera många idéer.

Algernon hade ett utmärkt ädelt utseende, uti vilket
manlighet, godhet och skarpsinnighet voro huvuddragen.
Han var lång, hade regelbundet vackra anletsdrag
och den mest behagliga och otvungna hållning.

Huru, tänkte jag, kan Emilia fästa sin blick på
detta ädla anlete och ej känna all sin fruktan, alla sina
farhågor försvinna?

För denna afton försvunno de likväl eller drogo sig
tillbaka i själens dunklaste bakgrund. Hela familjen
tycktes vara lycklig och allt var glädje och liv.

Den blinda syntes ej denna afton i sällskapet.

Fem dagar före bröllopet.



Oaktat den glättighet och den trevnad, varmed
måndagen slutades, vaknade Emilia om tisdagsmorgonen
med detta utrop: »Ännu en dag mindre till den förfärliga
dagen!»

Vackra presenter från Algernon ankommo på
förmiddagen. Emilia tyckte ej om bruket, att en fästman
ger sin älskarinna presenter.

»Det är en barbarisk sed», sade hon, »den gör
kvinnan till en handelsvara, som mannen likasom köper sig
till. Det borde vara nog att veta denna sed vara antagen
hos alla råa och vilda folkslag, för att förmå de
civiliserade att avlägga den.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:36:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/familjen/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free