- On this page / på denna sida
- Förra avdelningen
- Julies brev. — Helena. — Den blinda. — Emilia. — Fästmännen.
- On this page / på denna sida
- Förra avdelningen
- Julies brev. — Helena. — Den blinda. — Emilia. — Fästmännen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bad fröken äntligen vara god och taga för sig. Julie
såg högst bekymrad på sin syster. »Hon varken äter
eller skrattar», viskade hon till mig, »det är för
bedrövligt!»
Det blev ännu bedrövligare på eftermiddagen, under
det de få bjudna gästerna samlades, och Algernon, som
väntades tidigt, ej hördes av. Hennes nåd såg
oupphörligt, med den oroligaste min i världen, åt dörren
och kom till mig tre eller fyra gånger blott för att säga:
»Jag kan ej hegripa varför Algernon dröjer.» De
ankommande frågade även efter honom; Emilia frågade
intet, såg icke åt dörren, men man kunde tydligen
märka, huru med vart ögonblick hon blev allvarsammare
och blekare. Julie satte sig bredvid mig och
nämnde för mig de främmande, som inkommo, samt
bifogade några anmärkningar. »Den där vackra,
välväxta frun, som presenterar sig så väl, är friherrinnan
S... Vem skulle väl kunna tro, att var gång hon
träder in i en salong, hon är så förlägen att hon darrar?
Se hennes själfulla ögon, men tro dem ej, hon kan ej
tala om annat än väderleken och hemma hos sig
gäspar hon dagen igenom. Vem kommer nu, som så
tiggarelikt räcker hatten framför sig genom dörren? —
Ha ha! Onkel P.; det är en god gubbe, men han har
sömnsjukan. Jag skall ge honom en kyss i stället för
slant. Gud låte honom ej börja snarka under ceremonien.
Se på min Arvid, Beata, där borta vid kakelugnen.
Är det ej en Apollo? Jag tycker likväl att han
värmer sig med alltför mycken bekvämlighet... han
synes alldeles glömma, att det finnes annat folk i
rummet. Det är min kusin, fru M., som nu kom in. Hon
är en ängel. Och denna lilla späda kropp hyser en stor
själ.»
»Se hur Emilia tar emot alla... alldeles som skulle
hon säga: I ären mycket goda, mina herrar och damer,
som kommen att bevista min begravning! Jag begriper
ej vad Algernon tänker på, som dröjer så länge.
Herregud, vad Emilia ser olycklig ut!»
»Se där är prästen! Oaktat sina vårtor och sitt röda
öga ser han ändå hygglig ut, jag känner liksom respekt
för honom.»
»Se hur Karl söker att muntra och förströ Emilia.
Rätt gjort, min bror! Men nu hjälper det icke.»
»Nå, gudskelov, det är äntligen Algernon! Men vad
han är allvarsam och blek! Och ändå är han vacker.
Mycket vackrare än Emilia, nu åtminstone. Han går
fram till henne, se bara huru stolt hennes min är!
Han ursäktar sig, tror jag... vad! Han har haft en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
