- On this page / på denna sida
- Förra avdelningen
- Julies brev. — Helena. — Den blinda. — Emilia. — Fästmännen.
- On this page / på denna sida
- Förra avdelningen
- Julies brev. — Helena. — Den blinda. — Emilia. — Fästmännen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det förekom mig såsom vore vi ett par biljardbollar,
som beständigt lågo tillreds för de andra att karambolera
med. Visst är det, att vi dels blevo knuffade, dels
knuffade beständigt, vilket jag förnämligast måste
tillskriva min kavaljers oupphörliga förblandning av
vänster och höger samt för övrigt av alla kadriljturerna.
Emellertid skrattade vi, så väl och så högt, som alla
andra, åt våra turlupinader, och magistern sade att han
aldrig dansat en så munter vals!
Helena spelade på pianot till dansen. Emilia hade
ej velat dansa. Hon satt i ett litet kabinett, vars dörrar
voro öppna åt danssalongen, Algernon vid hennes sida.
De talade sakta, med livlighet och ömhet i miner, och
jag tror att i denna stund den gordiska knuten av alla
missförstånd, all tvekan, all oro, alla tvivel, som hittills
skilt dem åt, för alltid upplöstes. Det milda skenet av
en lampa, strålande genom alabasterkupan, kastade en
förtrollande dager över de båda unga makarna, som nu
tycktes vara lika lyckliga som de voro vackra.
De tycktes ha glömt hela världen omkring sig, men
ingen av sällskapet hade glömt dem. Var och en
kastade förstulna blickar inåt kabinettet och myste. Julie
kom flera gånger till mig, visade mig med strålande
blickar de älskandes grupp och sade: »Se, se!»
Senare på aftonen samlades en del av sällskapet i
kabinettet, och en allmännare konversation uppstod.
Några nyligen utkomna böcker, som lågo på ett bord,
föranledde åtskilliga yttranden såväl över deras värde,
som över läsning i allmänhet.
»Jag begriper icke», sade onkel P. i det han bröt litet
på finska, »vad fan kommer åt mig sedan någon tid.
Jag är väl eljest sprittande livlig och vaken som en
fisk, men bara jag får ögonen i de förb. böckerna,
så ligga de mig strax på näsan, och jag ser aldrig ett
Guds lån.»
»Läser min nådiga tant gärna?» frågade Emilia
friherrinnan S.
»Ack, min Gud!» svarade hon och upplyfte sina sköna
ögon mot taket, »jag har aldrig tid därtill; jag är så
ockuperad.» Och hon draperade sorgfälligt omkring sig
sin präktiga schal.
»Om jag någonsin gifter mig», sade en herre omkring
sextio år, »så gör jag det till villkor för min hustru att
hon aldrg måtte läsa andra böcker, utom på sin höjd
psalmboken och kokboken.»
»Min salig hustru läste aldrig andra böcker... men
också... vilken ståtlig husfru var hon ej!» utropade onkel
P. i det han torkade sina ögon och tog en pris snus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
