- On this page / på denna sida
- Senare avdelningen
- Middagsmåltid. — Ragu på varjehanda.
- On this page / på denna sida
- Senare avdelningen
- Middagsmåltid. — Ragu på varjehanda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
missnöjd med Emilia, som, tyckte han, hade alldeles för
mycket låtit passa upp sig av sin äkta man. »Hade icke
han, fattig karl, sprungit för att söka hennes sykorg?
Hade han icke satt på henne lappskorna, schalen,
kappan? — Och hade hon ens tackat honom?» Julie tog sin
systers försvar, kornetten Algernons; ordväxlingens
ande kastade redan ett och annat bittert korn i tvisten,
och de båda goda syskonen hade kanske blivit osams,
om ej, vid det de båda lutade sig ned för att upptaga
Helenas synål, de stött sina huvuden tillsammans, vilken
chock upplöste striden i en skrattsalva; och frågan om
mannens och kvinnans rättigheter, det hav på vars
böljor de båda stridande, dem själva helt oförmodat,
befunno sig gunga, blev hastigt övergiven.
Den följande dagen var trösterik för Julie. Emilia
var gladare, och lycklig över att i sitt eget hem få
emottaga sina föräldrar och syskon sysselsatte hon sig, med
det mest otvungna behag, med den innerligaste hjärtlighet,
att väl undfägna dem. Överstens alla favoriträtter
voro till middagen, och glädjen lyste ur Emilias ögon, då
hennes far begärde för andra gången av sköldpaddssoppan,
med tillägg att »den var för rasande god». Hennes
nåd var icke litet förnöjd över måltidens godhet och
ordning, samt över alla anstalter över huvud. Hon plirade väl
litet orolig på en pudding, vars ena sida hade någonting
av en ruin, men Julie svängde behändigt och oförmärkt
om fatet, och hennes nåd, som var litet närsynt, trodde
felaktigheten ligga i sina ögon och blev lugn.
Emilia hade en husfrus väsende, och det klädde henne
oändligen väl. Kornetten var förtjust av sin syster och
av hela hennes omgivning i hennes nya hem, allt
talade svenska, tyckte han, soffor och stolar och bord och
gardiner och porsliner m. m. Intet utländskt fanns, och
just det gjorde, tyckte han, att man kände sig så
välbehaglig och hemmastadd.
Julie var mycket nöjd med Algernon, som, om han
just icke fjäsade för sin unga fru, likväl, på avstånd
eller nära, beständigt följde henne med älskande ögon;
man såg tydligt huru hans själ omgav henne, och Emilias
flög i mången klar och vänlig blick att förena sig
med den.
Vad kaffe smakar gott, då det är yrväder ute och
sommarluft inne! Det funno vi fruntimmer alla, då vi
på eftermiddagen, församlade omkring en eldbrasa,
under njutandet av den arabiska bönan, hade ett långt och
glatt samtal, under vilket Emilia gjorde reda för de
husliga inrättningar och anordningar, hon tänkt vidtaga för
att skapa ordning och trevnad i sitt hem, och om vilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
