- Project Runeberg -  Familjen H /
60

(1922) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

- On this page / på denna sida - Senare avdelningen - Middagsmåltid. — Ragu på varjehanda.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hon dels redan hade talat, dels ännu skulle tala med sin
— sin man (detta enstaviga ord föreföll Emilia ännu
litet svårt att uttala); och se! det var allt mycket klokt
mycket bra, mycket ändamålsenligt. Vi beprövade mellan
kaffekoppen och eldbrasan moget och noga allt; vi
lade till och togo ifrån, och hittade ändå på ingenting
som var särdeles bättre än vad Emilia uttänkt.

Familjen liknar på en gång ett poem och en maskin.
Dess poesi, eller känslornas sång, som genomströmmar
och förenar med varandra alla dess medlemmar, som
lindar blomsterkransar kring livets törnekronor och
klär med hoppets grönska »verklighetens nakna berg»,
— därom vet varje människohjärta. Men maskineriet
(utan vilkets väl styrda rörelser l’opera della vita dock
blir en pjäs utan hållning) anse många av ringa väsentlighet
och styra det vårdslöst. Och likväl är denna del
av det husliga livets inrättning ej det minst viktiga för
dess harmoniska fortgång. Det förhåller sig med detta
maskineri som med urets. Äro alla hjul, fjädrar m. m.
väl anordnade, behöver blott pendeln en sväng, och allt
sättes i ändamålsenlig rörelse, allt fortgår liksom av sig
självt med ordning och lugn, och fridens och trevnadens
gyllene visare utpeka alla stunder på den klara tavlan.

Detta kände Emilia, och hon var mån om att så
inrätta sitt hem och hushåll från begynnelsen, att det,
oaktat ödets små tillfälliga puffar och knuffar, dock kunde
med ordning och trevnad bestå till slutet — tills lodet
lupit ut.

Ett kostligt och viktigt ting till befordrande av detta
ändamål är penningaffärernas kloka och noggranna
anordnande inom hushållet. I Emilias var det ställt på
bra och redig fot. Utur den stora samfällda kassan
utgingo, grenade och ordnade sig flera mindre kassor,
vilka, liksom bäckar, strömmande ur en och samma
källa, omtänksamt ledda åt olika kanter, gjorde
hushållsplantagen fruktbärande.

Emilia skulle för sin egen särskilda räkning årligen
få en viss summa, vilken hon skulle använda till sin
klädsel och till andra små utgifters bestridande, ej
upptagna inom hushållets registergebit. Och som hennes
klädsel alltid skulle bli enkel och smakfull, såsom
den hittills varit, så kunde hon använda större delen av
dessa pengar till att glädja sitt hjärta; gissen — eller
sägen på vad sätt, hulda läsarinnor? I veten det.

En fru bör ha sin egen kassa, stor eller liten, lika
mycket. Tio, femtio, hundra eller tusen riksdaler,
alltefter tillgångarna, men sin egen, för vilken hon
redogör för sig — själv. Viljen I veta »varför», go

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:36:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/familjen/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free