- On this page / på denna sida
- Senare avdelningen
- Middagsmåltid. — Ragu på varjehanda.
- On this page / på denna sida
- Senare avdelningen
- Middagsmåltid. — Ragu på varjehanda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
herrar, som hållen edra fruar till att för er redogöra för
knappnålen och runstycket? — Jo, just i synnerhet och
synnerligast för eder egen höga ro och trevnads skull.
I fatten det ej! Nåväl! En piga slår sönder en tekopp,
en betjänt låter ett glas gå i kras, eller också falla
plötsligt i bitar både tekanna, koppar och glas, dem ingen
har slagit sönder, o. m. s. Husfrun, utan egen handkassa,
men som måste ha koppar och glas tillstädes, kommer
till sin man, berättar olyckan och begär litet
pengar för att ersätta skadan. Han puttrar på
tjänstfolket, på frun, som skall se efter tjänstfolket;
»pengar ja... litet pengar... pengar växa ej på marken,
regna ej heller ned från himlen... flera bäckar små göra
en stor å» m. m. — Summa, han lämnar litet pengar och
blir ofta vid mycket dåligt lynne.
Har frun åter sin egen lilla handkassa, så komma
aldrig sådana små förtretligheter nära honom. Barn,
tjänstfolk och olycka förbliva väl sig lika, men ingen
oreda märkes, allting finns tillstädes som förut, allt är
i ordning, och husets överhuvud, som kanske med största
lugn skulle på en gång lämna bort tusen riksdaler, slipper
att för tolvskillingar, utpressade i fem repriser,
förlora sitt lynnes jämvikt, så oskattbart för hela huset
som för honom själv.
Och räknar du för intet, du känslolösa nabob, dessa
små surpriser, små födelse- och namnsdagsfröjder, som
din hustru kan göra sig den glädjen att bereda dig:
Dessa tusende små obehagligheter, vilka, oväntade som
stjärnfall, tindra såsom de på hemmets himmel, och
vilka alla skola skänkas dig av din hustrus ömhet,
understödd av — litet pengar, dem du lämnar henne i
gross, för att med rikt intresse av trevnad och glädje
åter emottaga i minut.
Nå, är det klart nu? Algernon hade länge insett det,
och det gjorde mycket för Emilias framtida sällhet.
För varje sant kvinnohjärta är det så obeskrivligt
roligt att giva, att känna sig leva i andras välfägnad
och glädje; det är hjärtats solsken och behöves här i
kulna norden kanske mer än annorstädes. Dessutom är
litet frihet så uppfriskande.
Var var jag hemma nyss? Ah, vid kaffetimmen
hos Emilia! Därifrån gå vi att på tidens vingar företaga
en längre resa.
Den, som tar sig för att med pennan berätta historier,
får se sig väl före, huru han hushållar med läsarens
tålamod. Stundom kan han väl redogöra för i dag, för i
morgon och för i övermorgon, men emellanåt måste han
slumpa med tid och händelser, om han ej vill att läsaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
