Print (PDF) - On this page / på denna sida - Middagsmåltid. — Ragu på varjehanda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
for vilka vid en given lösen alltid hans dorr sprang upp.
Wi ädelt triumvirat bildade dessa unga män. Deras
valspråk så i krigs- som fredstid var: framåt marsch!
Emilia och Algernon reste i början av april månad
till Blekinge, där på en stor gård en gammal tant och
gudmor till Emilia levde. Emilia erhöll strax efter sitt
giftermål ett brev från henne, uti vilket hon bad Emilia
och hennes man med det första möjliga besöka henne.
Hon hade nyligen förlorat sitt enda barn, en son, och
ville ännu vid sextio års ålder söka att glädja eller,
snarare, återliva sitt hjärta, därigenom att hon gav det
något nytt att älska, att leva för. Hon bad det nygifta
paret att bli hos henne över varen och sommaren, hon
talade om grannar och om varjehanda gott och glatt, som
skulle göra f deras sommarvistande angenämt. Hon
nämnde om, att hon ville göra sitt testamente, att
hennes förmögenhet skulle bli deras efter hennes död, om de
ville anse henne som en mor.
»Vassera tre! Ett vackert brev!» sade onkel P. »Res
du bus bas, nevö, med din hustru! Låt strax spänna för
vagnen. Jag ville vara i dina kläder, du lyckones barn!
Dröja till början av april? Galenskap! Nå, än om
gumman dör emellertid! Se det kan kallas att försova sin
lycka! Det skulle min själ ej hända mig! Kära Julie,
väck mig när kaffet kommer.»
När resvagnen stod framför porten och den grata-g.de
Emilia satt vid Algernons sida, växlande tårfulla,
innerliga blickar och sorgsna farväl med sina kring
vagnen stående föräldrar och syskon, då fattade Algernon
hennes hand och frågade: »Ville du nu hellre dröja bland
dessa eller följa med mig?»
»Med dig», svarade sakta Emilia.
»Av hela hjärtat?»
»Av hela hjärtat.»
»Kör på!» ropade glad Algernon. »Emilia, vi följas åt
På resan — genom livet!»
Vagnen rullade. O, gungade dock på sådana fjädrar
varae äktenskapets vagn!
m»v8* och dyster smög sig den blinda igenom sina
ffS dagar; hennes hälsa avtog synbart. Hennes själ
m£*2 5»eu i milan: dess lågor synas ej, de bryta ej ut,
fortara stilla och säkert sin boning. Blott i sång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
