- On this page / på denna sida - Senare avdelningen - Middagsmåltid. — Ragu på varjehanda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hennes nåd... Gud välsigne den beskedliga hennes
nåd... men nog hade väl, utan så mycket bekymmer och
så mycket paket, så många »å hå!» och så många
koffertar, vår utflyttning till landet kunnat gå för sig.
Översten sade halvt skämtande ett litet ord härom. »Det
är lätt sagt», svarade hennes nåd allvarsamt.
Kornetten som ej tålde minsta anmärkning över sin
mor, uti vars görande och låtande han aldrig ville se
det minsta fel, höll med henne i alla hennes bekymmer
och motsade oss, som funno dem litet onödiga, och då
det blev alltför mycket ängsligt, gick han omkring
sjungande »God save the King!» (den enda engelska han
kunde), för att draga vår uppmärksamhet från hennes
nåd.
En månad före och en månad efter flyttningen
bråkade hon och arbetade därmed för allas vårt väl, och
själva resdagen — o himmel,
Vad packning, vad stök
i källrar och kök!
I förmak och sal
hålla möblerna bal,
och allt vad man ser
är vänt upp och ner.
Och herrskapet ringer,
och tjänstfolket springer.
Visiter och frukost och lårar och lass,
allt trängs om varann och allt skall ha pass.
Man talar om vänskap och biffstek och gås,
och upp gå de munnar — de lårar i lås;
frun småler och pustar och suckar »gunås!»
Snart restimman slår
och larmtrumman går,
i så skynda, så skynda... spring hit! och spring dit!
»Kör unnan, kör fram! Fort med kapporna hit!»
Vad bråk, vad bestyr,
dess minne jag flyr,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>