- On this page / på denna sida
- Senare avdelningen
- Middagsmåltid. — Ragu på varjehanda.
- On this page / på denna sida
- Senare avdelningen
- Middagsmåltid. — Ragu på varjehanda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ja ja!» sade hon en gång suckande. »Nu säger man:
’greve Platen är död!’ Nästa år skall man måhända
säga: ’fru Mellander är död!’»
»Det vore väl fan», sade översten, som var
närvarande.
Medan herr kamrer Mellander förde översten ner i
den lilla trädgården för att visa honom en ny anläggning
eller vad han kallade en »nyplog», på ett gammalt
potatisland, fingo vi veta varjehanda nytt av fru
Mellander. Först att hon läste en mycket rolig bok om en
ung karl, som hette Fritz.
»Är det en roman?» frågade hennes nåd.
»Ja, det är en roman. Den är mycket rolig. Den som
Fritz håller av heter Ingeborg.»
»Vem har skrivit boken?» frågade åter hennes nåd.
»Ja, det vet jag ej. Han skall vara präst. Och det
står där så vackert, huru de fara på sjön och huru hon
klappar i sina små vita händer...»
»Kan det vara Frithiof?» skrek kornetten helt gällt
av lutter förvåning.
»Frithiof... ja Fritz eller Frithiof, så heter han.»
»Av Tegnér!» utropade i sin ordning hennes nåd.
»Ten... ja, ja, något sådant namn har jag hört.»
Julie lyfte ögonen mot himlen.
Hennes nåd, som för första gången insåg, att man
kunde vilja hastigt byta om ett sådant samtalsämne,
frågade nu fru Mellander, om hon hört det grevinnan
B. var utflyttad till sin gård.
»Nej», svarade fru Mellander vasst och bestämt, »jag
vet intet om henne. Emellan oss är ingen commerce mer.
Vad tycker väl lilla hennes nåd om, att hon och jag
varit uppfostrade tillsammans? Ja, vi voro i vårungdom
tillsammans alla dagar, och hon hade en halmhatt
med gula band och jag hade en halmhatt med röda
band. Och jag sade åt henne: ’hör du, Jeanette!’ och hon
sade åt mig: ’hör du, Lisette!’ och vi voro de bästa vänner
i världen. Så for hon åt sitt håll och jag åt mitt —
till min morbror, rådman Stridsberg i Norrtälje. Hennes
nåd känner visst —?
»Nej!» svarade hennes nåd.
»Kors! — inte känna rika Stridsberg — han som
var gift med mamsell Bredström, dotter till kramhandlanden
Bredström i Stockholm — hennes nåd vet ju —?
Svågern till Lönnkvist... som bodde vid
Packartorget?»...
»Jag känner inte...», svarade småleende, men halvt
förlägen, hennes nåd.
»Jaså... jaså», sade något missnöjd fru Mellander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
