- Project Runeberg -  Familjen H /
74

(1922) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
- On this page / på denna sida - Senare avdelningen - Middagsmåltid. — Ragu på varjehanda.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

denna afton en liten konsert, vartill en tämligen talrik
samling av åhörare voro bjudna, och till vilken nu
familjen H. lade ett kärkommet femtal.

Fru D., som ryktet kallade ett mycket bildat fruntimmer,
som talte om Weber och Rossini, om uppfostran
och bildning, poesi, kolorit, smak, takt m. m., slog sig
på att underhålla hennes nåd med prydliga tal om sina
åsikter av uppfostran och om den plan, som legat till
grund för den hon givit sina barn, och uti vilken både
Weber och Rossini, bildning, smak och takt rörde sig
om varann, utan allsköns takt.

Konserten börjades. Eleonora D., rädd och röd, satte
sig till fortepianot och spelte, »con tutta la forza della
desperazione», uti vart ackord, hon slog, skänkte hon
åhörarns öra två eller tre toner på köpet, och
löpningarna, tack vare fortepedal och fermité, foro över
klaviaturen, såsom ett drag med gummi elasticum över
ritningen. Slutet gjorde mycken effekt. Hela pianot
skrällde. Därefter sjöng den blåögda Therese en aria
ur Barberaren i Sevilla. Präktigt stackaterade toner,
kraftfulla rullader, såsom med handkraft tillvridna, och
gälla utrop framlockade åhörarnas livliga tacksamhetsyttringar
för så mycket — besvär.

Brukspatron D., en liten tjock och munter gubbe,
förtjust i sina barn, vilka hans fadershjärta jämförde med
världens sju underverk, gick allt emellanåt till överste
H., i det han, gnuggande sina händer, frågade med
tindrande ögon: »Nå, vad tycker bror? Vad säger bror? Va
ba? Va ba?»

Översten, som dels hade för säker naturlig smak, dels
i sin dar hört för mycken god musik, för att ej rätt väl
veta var han var hemma, tog sin tillflykt till sitt
godhetsfulla skälmaktiga leende och detta tvetydiga
beröm: »Hon spelar som fan!» Eller: »Hon sjunger som
tusan!» vilka duktiga uttryck mottogos med den livligaste
glädje av den lycklige fadern.

I en efterföljande duett emellan Adolf D. och en av
hans systrar gick det litet (som översten kallade det)
»sönder». Och en duett av onda blickar uppstod mellan
brodern och systern, under det sången småningom
jämkade sig åter tillsamman.

Finalen, en kör, som alla de sju virtuoserna sjöngo
i en stämma, om »lång levnad och trevnad», »bålar» och
»skålar» m. fl. rim, diktade jämte vidhängande förelöpande
ordrader av Adolf D., trodde jag skulle taga ned
huset.

Hennes nåd, som under allt detta suttit som om hon
varit i aftonsången, med en andäktig och litet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:39:39 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/familjen/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free