- On this page / på denna sida
- Senare avdelningen
- Middagsmåltid. — Ragu på varjehanda.
- On this page / på denna sida
- Senare avdelningen
- Middagsmåltid. — Ragu på varjehanda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var blott en kvinna!... man skrattade åt mitt svärmeri,
man förlöjligade det. Jag grät de bittraste harmens
tårar — och dolde min eld i mitt bröst.
Freden gjordes, och namnen fädernesland, frihet,
som vid skenet av krigets eldar lysa så bländande och
klara, förlorade under olivens skugga många av sina
tjusande strålar. Även i mitt bröst förlorade de sköna
namnen deras magiska spännkraft, då med dem ej mera
förenades tanken på fara, kamp och ärofull död. Freden
var gjord, alla sinnens spänning stillades. Världen
omkring mig var ännu mera vardaglig och enahanda än
förr. Men mitt hjärta blev sig likt, ville leva, ville verka;
jag var som förr, och mer än förr, full av begär att
erövra livets lysande höjder — och blev av människor,
samhällsordningar, konvenanser och förhållanden evigt
återvist till mitt inte-liv. Aldrig var en galärslav så
olycklig som jag. Rastlös som stormvindens ande rörde
sig min själ, famnade världen, ville höja sig till
stjärnorna, tränga genom alla känslors täckelse, allt
vetandes förlåt, och min kropp och min uppmärksamhet
förblevo fjättrade vid vad livet har mest småaktigt och
trivialt. Jag levde två varelsers liv uti en — och den ena
var den andras plåga.
En enda passion tillåter världen det kvinnliga
hjärtat... uti uppfostran befordras dess utvecklande
vanligen genom läsning av romaner, känslosamma poesier,
m. m. Det är kärleken. Jag lärde att känna den. Man
säger, att den förädlar kvinnan, att den skapar hennes
sällhet... den har fört mig till brottet, den för mig nu
till min grav.
Min far dog. Han hade aldrig förstått, aldrig älskat
mig, aldrig gjort mig lycklig. Varför gav han mig livet?
— Hade min mor levat, o hon skulle ha förstått, ha älskat
mig! Jag har hört mycket talas om henne, hon hade
mycket lidit... mycket kämpat. — Jag var ett foster av
hennes sista suck, den sög jag in med min första
andedräkt... uti den första och sista moderskyssen. Därför
även kanske var hela mitt liv ett dödsarbete likt, en
strid, en evig kamp, snart dock är den väl slut.
Min farbror, från vilken jag hittills levat långt
skild, tog mig till sig. Du känner honom... men nej, du
känner honom ej. Du tror honom vara en Gud på jorden
— och han är en hård, obeveklig man — en oblidkelig
sträng domare. O huru hård har han ej varit emot
mig! Huru älskade jag honom ej! Jag hade ingen och
intet på jorden. Han blev mitt allt. Jag hade ingen och
intet utom honom. Jag sade honom det. O, hade han
blott någon mildhet, någon barmhärtighet för mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
