- Project Runeberg -  Familjen H /
119

(1922) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

- On this page / på denna sida - Senare avdelningen - Gräva genom jorden m. m. - Varför!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tycktes ej på denna mer finna någon ro. Fåfängt kom
hans far, gamle general P...., med sitt präktiga spann
och tillbjöd sin tillkommande lilla sonhustru att
»promenera efter Svanorna»; intet ville hjälpa. Dagligen
föreföllo mellan de förlovade en mängd brouljerier, som
antogo, oaktad Arvids makalösa flegma, en alltmera
betänklig natur. Hennes nåd, som nu blev uppmärksam
därpå, började bli helt orolig och höll sig alltid
färdig att med något godhetsfullt skämt, något
försonande ord åter sammanknyta den brustna enighetstråden.
Det lyckades henne väl ännu, men — med var dag
fick tråden flera knutar.

Så fortgick det en tid. Kornett Karl reste, efter
slutat läger, till Roslagen. Därifrån skrev han alldeles
desperata brev om damm och hetta, och ledsamt och
tråkigt, och odrägligt m. m. Om botanik nämnde han
ej ett ord.

Under loppet av sommaren förblev Elisabeths
tillstånd sig likt, och hennes nåd fortfor att anse mjölkkur
nödvändig för mitt bröst och min melankoli.

Parcen spann den övriga familjens levnadstrådar av
ordinärt lin, blandat med litet blår, men ändå mera
silke, till slutet av augusti månad, då hon lyfte saxen.
Låt oss se

Varför!



Efter en tung och kvalmig dag sammandrogo sig mot
aftonen en mängd åskmoln och betäckte vid solnedgången
hela himlen. Ett slags dödstystnad utbredde sig
över nejden. Man hörde intet ljud från de skyndsamt
hemvandrande hjordarna, ingen fågel kvittrade, asparnas
löv rörde sig ej, själva myggsvärmarna vågade ej
surra, som vanligt, vid ljusets nedgång. Hela naturen
stod liksom i en kvalfull väntan på något hemskt och
ovanligt uppträde.

Senare på aftonen började det rysligt skona
skådespelet.

Bleka blixtar upplyste varannan minut hela nejden,
som däremellan höljdes av ett nästan nattligt mörker,
och vid dessas sken såg man huru molnmassorna
antogo allt dystrare färger och i hotande gestalter
skockade sig över slottet. Då och då genomven en hastig
stormil luften, varefter åter ett dött lugn följde. I dovt
men i styrka tilltagande dunder hörde man från flera
håll åskvagnarna framrulla.

Hennes nåd sprang från spjäll till spjäll, från
fönster till fönster för att se efter, om alla voro väl

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:36:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/familjen/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free