- On this page / på denna sida
- Senare avdelningen
- Varför!
- Härvan trasslar sig
- On this page / på denna sida
- Senare avdelningen
- Varför!
- Härvan trasslar sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ryckte genom alla lemmar... ännu en häftig suck eller
pust, åtföljd av ett hemskt klagande ljud... och allt
var stilla.
»Hon har slutat!» sade med kvävd röst översten och
tryckte sina läppar mot den dödsbleka pannan.
»Hon ser nu!» utropade professor L. och höjde en
strålande blick mot himlen.
Sommarkvällens vällustrika fläktar spelade in
genom det öppnade fönstret, och fåglarna sjöngo glatt i
kaprifoliehäcken utanför. Ett milt rosenskimmer, återsken
av den nyss nedgångna solen, utgöt sig i rummet
och spred över den avsomnade en förklarande glans.
Så stilla, så smärtfri låg hon nu där, hon, som så
länge kämpat och förtvivlat... så lugn nu — så stilla!
Över de vita kuddarna ner mot golvet flöt hennes rika
bruna hår. På munnen svävade ett besynnerligt leende
fullt av ett högre vetandes uttryck. Jag har sett detta
leende på flera avsomnades läppar... Evighetens ängel
har tryckt på dem sin kyss.
Fridfulla stund, då ett länge av oro och smärta
klappande hjärta får vila! Fridfulla stund, som försonar
med oss varje ovän, som till oss närmar var vän, som
sprider glömska över våra fel, glorians strålar över
våra dygder, som öppnar de blindas ögon och löser
själens band! — Sköna och fridfulla stund, fastän buren
på en nattlig ängels vingar, ler du mot mig som en
morgonrodnad, och då jag sett dig uppgå för andra, har jag
mången gång längtat att du skulle komma även för
mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
