- On this page / på denna sida
- Senare avdelningen
- Härvan trasslar sig
- On this page / på denna sida
- Senare avdelningen
- Härvan trasslar sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med armbågen lutad mot ett bord och betäckte med
handen sina ögon, såsom plågade dem dagsljuset.
Med modersångest betraktade honom hennes nåd.
Slutligen steg hon upp och strök med sin hand
smekande hans kind, i det hon sade: »Min goda gosse! Vad
har du?»
»Intet!» svarade sakta och med kvävd röst kornetten.
»Intet?» upprepade hennes nåd. »Karl, du gör mig
ängslig... du är så blek... du är olycklig?»
»Ja!» svarade kornetten med samma röst.
»Mitt barn... min son! Vad fattas dig?»
»Allt!»
»Karl... och du har en mor, som ville ge sitt liv för
din sällhet!»
»Min goda mor,» utropade kornetten och slöt henne i
sina armar, »förlåt mig!»
»Mitt bästa barn! Säg mig, vad jag kan göra för dig...
säg mig, vad som felas dig, säg mig allt! Det
måste finnas någon utväg... jag skall ej leva för att se
dig olycklig.»
»Jag måste bli olycklig, om jag ej i dag kan få en
summa eller borgen för en summa av tio tusen riksdaler.
Får jag den ej i dag, är Hermina... min
Hermina, inom få dagar en annans maka! Gode Gud! min
hela livstids och en annan varelses sällhet skulle jag
kunna köpa för denna lumpna penning... och det är
mig nekat! Jag har talat vid min far, öppnat för
honom mitt hjärta — sagt honom allt. Han har denna
summa... jag visste det... och han...»
»Och han har nekat dig?»
»Bestämt, avgjort. Han säger, att den är de olyckligas,
de behövandes arvedel... och för dessa främmande
nödlidandes skull gör han sin son olycklig!»
Här uppsteg kornetten häftigt och gick med stora
steg över golvet, i det han utropade: »Vilken nedrig
varelse har inför min far vågat svärta Hermina... denna
Guds heliga ängel? Hon skulle bedraga mig! Hon...
hon älska den förhatlige G.! Han ensam eller hans
utskickade ha kunnat...»
Här massakrerade kornetten en vagn med tillhörande
hästar (små paltarnas ekipage), och hennes nåd flyttade
förskräckt ur sitt grannskap en urna med blommor, i det
hon uppmärksam på hans klagomål ängsligt frågade:
»Men varför?... Men huru?»
»Fråga mig ej nu!» ropade kornetten otåligt. »Blott
det kan jag nu säga: mitt livs väl och ve beror på, att
jag i dag kan få den nämnda summan. Jag kan bli den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
