- On this page / på denna sida
- Senare avdelningen
- Kornetten. Kornetten. Kornetten
- On this page / på denna sida
- Senare avdelningen
- Kornetten. Kornetten. Kornetten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kornetten stampade. (En zinkad kopp föll ned från
hyllan, tre halta glas klingade samman.) »Är ni stendöv?»
skrek han i fortissimo, »jag frågar, vart herrskapet
här på stället har tagit vägen?»
»Vägen! Till Thorsborgs herrgård, menar herrn; jo
den går över gärdet, och...»
»Jag frågar», skrek kornetten med förtvivlans hela
styrka, »om herrskapet här på stället äro bortresta?»
»Te Wresta? Jaså, jo den går...»
»Det är för befängt», sade kornetten förtvivlad, »man
kan få gallfeber!»
»Jo, jo, jaså!» suckade den lilla gumman förlägen
och förskräckt vid åsynen av kornettens vrede, och gick
att plocka upp bitarna av den sönderslagna koppen.
En plåtsedel flög henne därunder på näsan, och den
främmande var försvunnen.
»Gud bevare mig!... Gud välsigne!...» stammade
den förskräckta och förnöjda gamla.
En annan dörr i samma förstuga sprang nu upp för
ett väldigt tag av kornettens hand.
I sin spis bredvid sin gris (det vill säga sin unge)
satt i rummet en tjock kära mor, matande sin lilla
borsthåriga pilt med välling.
Kornetten upprepade här med häftighet sin fråga,
och fick till svar:
»Jo... o, di ä bortresta.»
»Men vart? Säg när... säg vart? Lämnades intet bud,
intet brev till mig?»
»Brev? Jo, det fick jag ett, att lämna åt kornetten
H., och ärna mej just gå med det till Thorsborg, bara
jag fått en tår välling i pojken, stackars kräk... ät,
pojke!»
»Tag i Guds namn brevet hit genast, skynda, gå på
ögonblicket, säger jag, efter det, gå...»
»Ja, ja... jag går, bara jag fått vällingstårn i pojken.
Han ä hungrig, stackars kräk. Ät, pojke!»
»Jag skall mata pojken, giv mig skeden... gå bara,
tag hit brevet genast!»
Äntligen går gumman till sin kista. Kornetten står
vid spiseln, tar med skeden välling ur grytan, blåser
därpå med ångestfull min och kör in i den lille gossens
mun. Gumman vältar om i sin kista, letar och letar. Snusask
och smörburk, strumpor och kjortlar, psalmbok och
bulle komma efter varandra upp och läggas runt
omkring på golvet — brevet kommer ej.
Kornetten trampar och stampar i plågsam otålighet.
»Skynda er då! Nå, blir det av? Ack!»
»Strax, strax! Vänta nu lite, vänta — här, nej här,
— nej vänta lite... vänta.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
