- Project Runeberg -  Familjen H /
142

(1922) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

- On this page / på denna sida - Senare avdelningen - Kornetten. Kornetten. Kornetten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Ack, min nådigaste överceremonimästarinna! Då man
är rätt olycklig och förbittrad, rätt hjärtinnerligt
uppledsen vid världen, då tycker man att allting passar
sig, som någorlunda passar en själv och ej stöter annat
än konvenanserna. Man har då en riktig lust att trampa
på dessa, som på annat ogräs, och får ofta i en dylik
sinnesstämning en skön kosmopolitisk anda, som gör
att man känner sig kapabel att säga åt hela världen:
»gå ur vägen!»

Kornett Karl hade så skäligen röjt pastejen ur
vägen, då ett i styrka tilltagande gny, förnyade skränande
rop av det osaliga »Iphigenie!» samt rammel och buller
överst i trappan gåvo honom till känna, att jägarskaran
hade fått spaning och var honom på spåren. Alldeles
utom sig, sprang han till fönstret, fattade med hela sin
kraft i en av järnstörarna, i tanke att rycka den lös och,
kosta vad det ville, komma ut. Den sviktade, men stod
på sitt ställe. Allt närmare kom det larmande skallet.
I denna förskräckliga stund blänkte i solstrålarnas!
sken fram en nyckel, liggande längst bort i fönstervrån.

O räddande stråle! Kornetten griper nyckeln, den
går in i nyckelhålet, dörren går upp, och såsom jagad
av furier (kornetten tänkte sig i denna förvirringens
stund alla de söta, bildade fröknarna D. med
Medusa-huvuden) flög han genom en lång gång ut i förstugan,
nedför trapporna, över gården och upp på Blankas rygg.
Knappt satt han i sadeln, förrän, lik en bisvärm
strömmande utur bikupans mun, den stojande skaran bröt
fram ur porten, sjungande, nej skrikande i kör:

»Iphigenie, Iphigenie!
Kors, vilket grovt pultroneri!
Sköna mö, vart far du hän?
Kom igen, o kom igen!»


Kornetten red på och försvann snart bakom träden
för körsångarnas blickar. Trenne unga herrar, som i
deras hjärtans lustighet ännu ej fattade annat, än att
allt det där gick ut på ett rasande lustigt upptåg, sutto
i en blink till häst och förföljde den flyende.

Då kornetten ånyo såg sig eftersatt, saktade han
hastigt sin ritt, till det jagande triumviratets stora
förvåning, som snart upphann honom och omringade
honom under gälla skratt och utrop:

»Aha! aha! Nu ha vi kornetten fast, nu är ingen
hjälp mer! Giv sig fången, kornett H., och vänd genast
om med oss!» Och en av dem fattade uti hästens betsel.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:36:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/familjen/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free