- On this page / på denna sida
- Senare avdelningen
- Förklaring
- On this page / på denna sida
- Senare avdelningen
- Förklaring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fru M.: Nåväl! Det förhåller sig så här. I
begynnelsen utomlands var den här nuvarande friherrinnan
K. gift med en svensk adelsman, som hette någonting på
Stjern... och hade med honom en dotter... just den här
vackra ungen Hermina, som varken far eller mor
frågade stort efter — ty se, de ville ha haft en son, och
flickan lär ha haft svåra dar hemma. Nå... emellertid
kommer baron K. dit utomlands... i Taljen... eller hur
det landet heter, och får se den vackra frun — Herminas
mor... blir alldeles rasande kär i henne och hon blir
övergivet kär i honom. Det får hennes man reda på...
det blir ett förskräckligt spektakel i huset, och emellan
de båda herrarna slagsmål.
Sufflören: Duell!
Fru M.: Summan var den, att baron K. måste resa ur
landet. Nu kom han till Sverige åter och levde där en
tid bortåt ogudaktigt och spelade och rustade, så att
hans affärer kommo alldeles i oordning. Då får han en
dag veta, att den vackra fruns man där utomlands dött
— och reser prompt ut och tänker att få sig en vacker
fru, och med den vackra frun pengar till att betala
sina skulder. Nå — han friar till änkan — hon ger
honom ja — gifter sig med honom i tysthet, tänker sedan
få förlåtelse därför av sin gamla far; men han (en rik
och förnäm patron) blir rosenrasande och gör henne
arvlös. Ja, de nygifta hade aldrig ett gudslån att leva
av utomlands. Nå — då kommo de vackert hit — och i
samma momang gör ett handelshus bankrutt, uti vilket
baron K. lär ha haft hela resten av sin förmögenhet
— och nu sprungo kreditorer från alla sidor på honom
— och han måste ordentligt gömma sig undan dem, och
därför bodde han i det lilla skogshuset där borta och
tålte se varken hund eller katt — och kom dit händelsevis
folk, så var han som en arg tjur, så elak — och var
ond på sin fru, som han trodde narrat dit människorna.
Ja — där lär ha varit ett olyckligt och eländigt
leverne...
Fru D.: Men huru kom unge H. dit?
Fru M.: Ja, det vete Gud!... det har jag ej kunnat få
rätt på... men dit kom han — och de båda unga
människorna förälskade sig i varandra. Nästan i samma
veva kommer även dit den vackre, rike fideikommissarien
G. och blir också kär i lilla Hermina.
Fru D.: Det är alldeles obegripligt! Den flickan är ju
alldeles icke vacker... ingen fraicheur, ingen kolorit...
Fru M.: Ack, vad är hon bredvid de söta fröknarna
D.? — som en rädisa bredvid rödbetor.
Fru D. (stött): Fru M. menar förmodligen rosor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
