160 (Familjen H)

- On this page / på denna sida - Senare avdelningen - Förklaring

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han och friherrinnan med böner på Hermina — så att
hon i sin hjärtångest sade ja till allt. Fideikommissarien
talade till kreditorerna och lovade att betala dem
om några dagar. Och så för han Hermina till Stockliolm,
för att där följande söndagen låta lysa i ett för
allt och strax därpå låta viga sig; allt skulle gå så i
tysthet och bråhast, ty alla, i synnerhet fideikommissarien,
voro de rädda för unge H.

Fru D.: Men hur kom det sig, att bröllopet ej blev av?

Fru M.: Jo, därför, att Hermina blev sjuk och nästan
halvtokig, som den här Clamentina i Grandson — en
roman, hennes nåd vet — och hon var på vägen att göra
slut på sitt liv.

Sufflören: Falskt!

Fru D.: Huru gudlöst!

Fru M.: Då blev hennes mor ängslig och skickade
bud på överste H., med vilken hon förr lärer ha varit
mycket bekant...

Sufflören: Falskt! falskt! falskt!

Som sufflören tyckes av de tre talande vara den, som
har bäst reda på pjäsens gång (förmodligen därför, att
han håller manuskriptet i handen), så må han träda
ensam fram på scenen och söka göra reda för, vad han så
kapabelt skriker på att andra anföra falskt.

Sufflören: Mitt gunstiga herrskap, saken är den:
Herminas själslidande, under vilket hon länge kämpat,
vållade verkligen under de avgörande dagarna hos
henne en slags stilla yrsel, som förskräckte alla som
omgåvo henne. Genserik G., som fick höra, huru
förtvivlade K:s affärer voro, och som tydligt märkte
Herminas motvilja för sig, drog sig ur spelet och försvann
på en gång, utan att man visste vart han tagit vägen.
Baron K. insåg snart, att ingenting kunde rädda honom
från undergång, och beslöt att rymma — och hans hustru
att följa honom. Det var i denna stund av
hopplöshet, som en ny stjärna uppgick för de båda olyckliga
makarna. — De närmade sig till varandra, de gräto
tillsammans, över det förflutna sänktes förgätenhetens
slöja, de lovade att stödja varandra i deras mödosamma
vandring, den forna kärleken vaknade och lät dem ana,
att om de bevarade dess eld, skulle de även i eländets
djup kunna äga någon sällhet. Friherrinnans hjärta,
vars is lidandet tycktes ha brutit, blödde för Hermina
och fasade för hennes öde, att med sina olyckliga

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 00:36:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/familjen/0164.html

		Familjen H / 160 (1922) Author: Fredrika Bremer Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|