- On this page / på denna sida
- Sista upptåget
- On this page / på denna sida
- Sista upptåget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fram till vår lilla skola, bröt barnsvärmen fram ur
huset under högljudda glädjerop och omfamnade henne
med yrande förtjusning och ömhet. Smekord och
pepparkakor utdelades åt alla.
Många göromål upptogo nu prostinnan Bobinas tid.
Den ena pigan hade nyss vävt ner en väv, den andra
nyss bommat upp en annan; dessa skulle prostinnan se på.
En dräng hade huggit sig i benet, det skulle fru
prostinnan förbinda; en liten sjuk gosse i en granngård gav
sig ingen ro (berättade hans mamma), innan han fått se
fru prostinnan. Tvenne såta makar hade blivit osams
och slagits — dem skulle fru prostinnan döma emellan,
m. m. m. m.
Först talade fru Bobina med alla sina skolbarn, höll
bön med dem alla, grät med en liten, djupt ångerfull,
över en allvarsam förseelse under loppet av dagen,
förmanade en annan, gav lovord åt en tredje, kysste och
välsignade dem alla, och gick sedan till sina plikter
utomhus. Då klockan slog elva, hade hon förbundit
såret, först duktigt läxat upp, sedan försonat makarna,
tröstat lille gossen, m. m. Då kom hon åter, såg på
vävarna, förordnade om hushållet för morgondagen, åt i
hast tvenne potäter med litet salt och gick sedan till
andra ändan av byn, för att giva en på henne väntande,
sjuk och olycklig mor glädjefull underrättelse om hennes
nu från lastens vägar återkomna barn.
Jag satt emellertid på mitt rum. Fyra små flickor
lågo till sängs omkring mig, med rosenröda kinder, på
snövita lakan sovande stilla.
Den lugna, vackra augustinatten, som var så varm,
att jag kunde ha mitt fönster öppet, tystnaden och vilan
omkring mig, de sovande barnens lätta andedräkt hade
något ljuvt och fridgivande, som väckte hos mig dessa
stilla vemodiga känslor, som sprida lugn över det
närvarande och ofta fläkta oss med minnena av våra flydda
år. Månen, denna vän av mina barndoms- och ungdomsdagar,
uppsteg och blickade vänlig och blek över björklundarna
in i mitt rum. Dess ljus smög smekande över
barnens slutna ögonlock, sken sedan stilla på ett anlete,
som livets dagar hade låtit förblekna, på ett bröst, vars
känslor åren dock ej förmått lugna. O, huru underbart
svävade på de vänliga strålarna fram alla de mig så
kära, sorgliga och glada minnena av mitt förflutna liv,
— huru klara stego de ej fram ur natten och trängde till
mitt hjärta, så livliga och varma! Alla de personer, med
vilka jag under min levnad kommit i beröring, och som
blivit mig kära eller betydande, tycktes vilja samla sig
omkring mig och ånyo öva sitt inflytande genom ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
