Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - INLEDNING - Fryxells moder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I hemmet lefde man på det tarfligaste sätt.
Väfstolen var ständigt i gång, bearbetande det
hemväxta linet samt ullen af fåren till varma
och varaktiga kläder; och barfota i hemväfd
blångarnsskjorta och dito benkläder samt med
halmhatt på hufvudet ströfvade Anders, äldste sonen,
under sommaren i getherdens sällskap omkring i
utskogen, sedan han undangjort dagens pensum i
grammatica latina. Fryxell har på äldre dagar med
förtjusning beskrifvit detta naturlif och omtalat,
hur hans fotsulor frampå hösten voro så härdade,
att han utan olägenhet sprang öfver rågstubben.
Beskrifningen slutades ofta med orden: »Jag kan
ej nog tacka Gud och min far, att jag så länge
fick vara pojke».
Ofta reste prestfrun sjelf tidigt på morgonen
in till Åmål, ej skyende dåliga vägar, ena
gången skadade af höstens regn, andra gången af
vårens källossning. Hon medförde på kärran
äggkorgar, smörbyttor eller en kalf till afsalu.
Inomhus uppehöll hon ordning och tukt, och
husagan var icke okänd hvarken för barn eller
tjenare[1]. I skymningen efter slutadt dagsarbete gick
hon vanligen ut i köket, medan drängarna åto sin
qvällsvard, och sittande öfverst på köksbänken
invid den stora krokspisen, från hvars häll en
väldig qvällsbrasa sprakade, afhörde hon rättarens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
