Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - MIN HISTORIAS HISTORIA af And. Fryxell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för dess stora politiska uppträden, utan för det
vanliga umgänges- och affärslifvet. Dettas
tilldragelser blifva mig mer och mer likgiltiga, så
att jag om dem tager föga kännedom. När jag
då kommer ut i sällskap och hör andra lifligt
samtala 0111 dagens händelser, allmänna eller
kommunala angelägenheter, personliga förhållanden,
m. m., känner jag mången gång icke det ringaste
till dessa ämnen. Yerlden och jag hafva blifvit
främmande för hvarandra. Jag måste sitta och
tiga, och det i ämnen, i hvilka jag förut varit
en pars, 0111 icke magna, dock qucedam. Jag känner
mig till hälften hafva tagit afsked af samtiden
och lefva som en eremit i forntidens katakomber
och bland dess vålnader. Detta medför stundom
en känsla af tomhet och ensamhet; men det
medför alltid en känsla af lugn och frid. Hur stilla
och oförargligt framgår ej forskarens,
skriftställarens bana bland hans tysta och fredliga böcker.
Det kännes, sade jag, stundom tomt. Men detta
inträffar blott sällan. Det är en bland mitt
arbetes största välsignelser, att det uppfyller hvarje
eljest befintligt tomrum i min tid, i mitt lif, i
min själ. Jag har hvarje ögonblick ett mål, ett
härligt mål att lefva för, och denna tanke
sammanhåller lik en gyllene ring alla mina timmar
och tankar, mina känslor och arbeten och rigtar
dem till ett enda syfte. Detta tillsammanlagdt
med sjelfva arbetets ofvan omtalade behag har
utgjort och utgör än i denna stund min högsta
sällhet. Då lifvets oro och sorger legat tungt på
hjertat, hafva de nästan alltid måst fly undan och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
