Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Fryxells författarskap i allmänhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
visshet1) ej skulle synas honom tillfredsställande,
detta var naturligt. Fryxell ansåg Geijer större
som historisk siare än som egentlig häfdaforskare
och häfdatecknare. Så mycket varmare beundrade
han skalden Geijer, hvars förnämsta poem han
kunde utantill. Mången skymningsstund i hemmet
har han tillbragt med att för sin lyssnande
om-gifning uppläsa Den siste slcalden, Vikingen,
Brages harpa, Svegder, Den siste kämpen m. fl.
Ingen musik var honom kärare än Geijers,
hvar-för ock hans dotter hemtat sin repertoire
förnämligast från honom. Kolargossen, Första aftonen i
nya hemmet, Det forna hemmet, Aftonklockan och
framför allt »Stilla Skuggor» voro hans
älsklings-stycken. Man har låtit förstå, att det varma
erkännande, Fryxell i Bidrag till litteraturhistorien
gifver Geijer, blott är tomma, meningslösa
kompli-menter. Tvärtom! Hans beundran var varmare,
än hans ord kunde uttrycka.
Det är dock i de flesta fall en oundviklig
följd af psykologiska lagar, att författare-typer, så
olika som Geijer och Fryxell, ej skola kunna rätt
förstå och värdera hvarandra. De kommo också
redan tidigt i delo. Sådana Geijers, den deduktive
filosofens, yttranden som t. ex., att »all
folkundervisning innefattas i religonsundervisningen» eller
»det är min fullkomliga mening, att jag vill lemna
de lägre och arbetande klasserna fullkomligt olärda,
— — vill en eller annan lära sig skrifva och
räkna, välan! men deras förträffliga minne gör det
’) Om historien och dess förhållandet till religionen. 1. 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
