Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Fryxells författarskap i allmänhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvarje i hans tanke skadlig opinion. Hos honom
fanns något af den inre kallelse, på hvilken
apostelen syftar med orden: »ve mig, om jag ej
förkunnar evangelium!»1)
Oaktadt alla föregående strider stod dock
Fryxell vid slutet af sin bana i godt förhållande
med alla då qvarlefvande jemnåriga skriftställare.
De ifrigaste bland hans motståndare i striden
om Aristokratfördömandet slutade som hans
personliga vänner. Den forne redaktören af Dagligt
Allehanda —lm— deltog under Fryxells sista 12
lefnadsår i hans förtroliga umgängeskrets; och den
gamle historikern Bergfalk visade honom under
denna tid mycken aktning och tillgifvenhet. Båda
dessa herrar voro närvarande på en middag, då
Fryxell tre månader före sin död samlade några
jemnåriga vänner, litteraturens veteraner, bland
hvilka dock värden sjelf var senior, oaktadt
gästerna, på ett par undantag när, alla hade minst
70 år på nacken. Vitterhetsidkaren N. Arfvidsson
var under striden om Aristokratfördömandet högst
förbittrad på Fryxell, och en dag, då denne
arbetade på riksarkivet och för en stund aflägsnat
sig, fann han • vid återkomsten ett häfte af sin
skrift liggande på arbetsbordet, och på titelbladet
med Arfvidssons handstil och i stora bokstäfver
skrifvet det lakoniska omdömet: “Smörja“.
Omkring 30 år senare var Arfvidsson ej sällan Fryxells
gäst och en bland de många gråhåriga litteratörer,
som ofta hos honom möttes. Från C. A. Adler-
>) Se sid. 82, 83.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
