Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sträfvar efter något högre än att vara en barn-tyrann, torde
läsaren få en svag föreställning om den lindring, som en
enslig promenad, på en sval sommar-afton, skänker det hufvud,
som värkt, och de nerver, som sönderslitits i så många timmar,
vid att uppfylla det besvärliga undervisnings-kallet.
"För mig hafva dessa aftonvandringar varit de
lyckligaste stunderna af ett olyckligt lif, och om någon benägen läsare
framdeles finner nöje i att genomögna dessa frukter af mina
vakor, har jag ej något emot att han vet, att planen för dem
vanligen blifvit utkastad i de ögonblick, då befrielsen från möda
och larm, i förening med det fridfulla landskapet omkring mig,
stämt mitt sinne för författar-arbetet.
"Min älsklings-promenad under dessa gyllne frihets-timmar,
är stränderna af en liten ström, som slingrar sig genom en
enslig dal beklädd med gröna ormbunkar, och går strax förbi
skolhuset i Gandercleugh. Under den första fjerdedels-milen
kan jag möjligen blifva störd i mina funderingar, för att
besvara en bockning eller en möss-aftagning af dem bland mina
lärjungar, hvilka fiska lax-öringar eller löjor i den lilla bäcken,
eller plocka vass och vild-blommor vid dess strand; men
bortom den rymd jag nämnt, utsträcka de unga fiskarne efter
sol-nedgången ej frivilligt sina utflykter. Orsaken dertill är, att
längre uppåt den smala dalen, och i en fördjupning, som tyckes
gräfd ur sidan af den branta, ljungbevuxna dal-sluttningen,
ligger en öfvergifven begrafnings-plats, som de små krukorna äro
rädda att nalkas sedan det blifvit skumt. För mig har
likväl stället ett outsägligt behag. Det har länge varit
favoritmålet för mina promenader, och skall, om min välvillige
gynnare ej glömmer sitt löfte, sannolikt någon ej så aflägsen dag
blifva min slutliga hvilostad efter min jordiska pilgrims-färd[1].
"Det är ett ställe, som äger all den högtidlighet man
fäster vid en begrafnings-plats, utan att väcka några af de
obehagligare känslor dylika uppträden vanligen föranleda. Som den
på många är varit mycket litet begagnad, äro de få små kullar
som höja sig öfver den jemna marken, betäckta med samma
korta, sammetslika gräsmatta. De sju eller åtta graf-vårdar som
finnas, äro till hälften nedsjunkna i jorden och öfvervuxna med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
